Vad vi gör

På denna sida kan du ta del av MODs arbete - här samlar vi högt och lågt från medverkan i media, till kampanjer och event. Vi delar filmer som MOD har tagit fram och även filmer vi gillar, vi lyfter böcker om organdonation och lägger ut annat som är relevant för frågan. En samlingssida för att kunna följa MODs arbete och ta del av det som händer kring organdonation både nationellt och internationellt.

Banbrytande metod gör fler hjärttransplantationer möjliga

Förra veckan genomfördes den första hjärttransplantationen på Skånes Universitetssjukhus med hjälp av den nya metoden.

Med hjälp av en ny förvaringsmetod är det möjligt att transportera och förvara ett hjärta från en donator under längre period än förut. Hjärtat förses under tiden med viktiga substanser i en syresatt lösning inför transplantationen, vilket förlänger förvaringstiden från cirka fyra timmar till minst tolv timmar.

– Det innebär i princip att vi kan hämta hjärtan för transplantation från hela Europa, säger Johan Nilsson, thoraxkirurg.

Han var med och genomförde den första operationen på en människa under förra veckan. Operationen skedde på Skånes universitetssjukhus och även Stig Steen, tidigare thoraxkirurg och uppfinnare av metoden, var med. Han och hans forskarteam har visat att förvaringsmetoden fungerar bra i 24 timmar på djur.

– Hjärtat startade på en gång med en god rörlighet i hela hjärtat inklusive skiljeväggen mellan kamrarna, vilket man annars inte brukar se, säger Johan Nilsson.

– Vi planerar att operera ytterligare två patienter under hösten och resterande tre under våren, säger Johan Nilsson.

 

Publicerad i 24Trelleborg

Text: Camilla Segerberg

 

 

Xvivo Perfusion: lyckad ny form av hjärttransplantation

Medicinteknikbolaget Xvivo Perfusion meddelar att den första hjärttransplantationen med Stig Steens nya metod har genomförts på människa.

Medicinteknikbolaget Xvivo Perfusion meddelar att den första hjärttransplantationen med Stig Steens nya metod har genomförts på människa.

Xvivo Perfusion har genom ettt samarbetsavtal med Igelösa de kommersiella rättigheterna av professor Stig Steens forskning inom hjärttransplantation. Forskningen har resulterat i en metod i samband med hjärttransplantation som gör det möjligt att transportera och
förvara hjärtat från en donator på ett mer optimerat sätt än tidigare.

Tidigare djurförsök har visat att metoden har potential att utöka tiden hjärtat förvaras utanför kroppen (Ex Vivo). Nu har en första operation, på människa, med den nya metoden genomförts på Skånes universitetssjukhus, skriver bolaget i ett pressmeddelande.

Det sker cirka 6 500 hjärttransplantationer per år i världen och den begränsande faktorn till att inte fler hjärttransplantationer genomförs är bristen på donerade hjärtan och att tiden som ett hjärta kan transporteras till patienten är cirka fyra timmar idag.

Den nya förvaringsmetoden innebär att hjärtat med hjälp av en maskin förses med viktiga substanser i en syresatt lösning inför transplantationen. Vid tidigare djurförsök med den nya metoden har förvaringstiden förlängts för det donerade hjärtat från dagens cirka fyra timmar till cirka 12 timmar, skriver Xvivo.

”Det är mycket glädjande att den första lyckade hjärttransplantationen med Stig Steens nya hjärtlösning och maskin nu genomförts på människa. Tidigare resultat från djurförsök är lovande och vi ser fram emot fortsättningen av den kliniska studien” säger Xvivo Perfusions vd Magnus Nilsson.

Skånes universitetssjukhus har tillstånd av ETN, Etikprövningsnämnden, att i första hand genomföra en studie där sex patienter ingår.

 

Hepatitsmittad njure kan doneras

Det verkar gå bra att transplantera njurar som är infekterade med hepatit C, enligt en mindre amerikansk pilotstudie.

Carl Sandin/Bildbyrån

 

Kort efter njurtransplantationen påvisades viruset hos mottagarna. Då behandlades samtliga personer med nya och direktverkande läkemedel mot hepatit C, en virussjukdom som på sikt kan ge levercancer. Med terapin botades mottagarnas infektioner, vilket definierades av att virusnivån inte längre var detekterbar i blodet.

Väntetiden för en ny njure är lång. De amerikanska forskarna bakom studien ville därför ta reda på om det är säkert och effektivt att använda njurar från personer med virussmittan. I dag är det vanligt att deras organ kasseras efter dödsfall.

Forskarna ser fynden som lovande för att korta ned kötiden och utöka potten av njurar. I pilotstudien fick patienterna vänta i 58 dagar i snitt på sitt nya organ. Härnäst planerar forskarna nya försök där man ska transplantera hjärtan från personer med hepatit C.

I pilotstudien fick tio personer en njure från en donator med hepatit C av genotyp 1, vilket är den vanligaste virustypen som orsakar sjukdomen. Ingen mottagare bar på smittan innan transplantationen. Personerna var i genomsnitt 59 år gamla och stod på dialys. De fick läkemedelsbehandlingen i tolv veckor.

I Sverige kan personer med hepatit C få donera njurar under särskilda omständigheter. Till exempel kan en person med smittan eventuellt få ge bort organ till en annan person som redan bär på viruset.

 

Publicerad i Dagens Medicin

Text: Maria Gustavsson

 

Livmoderkirurgen: ”Svårare än jag hade trott”

”Hade jag vetat hur komplicerad kirurgin var hade jag inte vågat börja prova på människor”, säger Mats Brännström, kirurgen bakom de första lyckade livmoderstransplantationerna. Sex friska barn har fötts, och under sommaren ytterligare två. Nu följer nästa steg inom forskningsprojektet.

 

Mats Brännström, kirurgen bakom de första lyckade livmoderstransplantationerna. Foto: SVT

 

Under sommaren har barn nummer sju och åtta förlösts efter lyckade livmodertransplantationer i Sverige. Totalt har två kvinnor fött två barn var och fyra kvinnor fött varsitt barn med hjälp av en livmoder som de fått av en levande donator.

Forskningsprojektet som inleddes för 20 år sedan har genom åren delat Sveriges fertilitetsläkare, och kritiken har ibland varit hård. Varför riskera två friska människors liv för drömmen om att bära egna barn genom en graviditet? Och var metoden tillräckligt testad på djur innan försöken togs till människor?

Idéen från en patient

Mats Brännström är idag professor i gynekologi och överläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, men när idéen om att göra livmoderstransplantationer föddes arbetade han på ett sjukhus i Adelaide, Australien.

– Det var en ung cancerpatient som gav mig idéen, berättar han. Jag var tvungen att operera bort hennes livmoder och berättade för henne om att hon inte skulle kunna föda egna barn. Då frågade hon mig om varför hon inte skulle kunna få sin mammas livmoder och få ändå. Först tyckte jag att tanken var helt tokig, men ju mer jag tänkte på det desto mer tyckte jag att vi borde prova.

Hemma i Göteborg sattes forskningen igång och man började med att försöka transplantera livmödrar mellan möss. Mikrokirurgi utan garantier för framgång.

Men 2002 lyckades Mats Brännströms doktorand Randa Racho -Akouri med musoperationerna. Hon klarade av att flytta en livmoder från en mus till en annan och få den att fungera på sin nya plats.

Därefter följde försök på får och babianer och operationsteamet blev allt mer samspelt. Då började planerna på att försöka göra livmoderstransplantationer på människor ta form.

– De flesta IVF-läkarna (in vitro-fertilisering) trodde att det var helt omöjligt, säger Mats Brännström. Men jag som arbetat både med tumörkirurgi och reproduktionsmedicin förstod att det här faktiskt går att göra.

Första försökspersonerna

Så småningom var de ekonomiska och etiska hindren undanröjda och forskarna fick tillstånd att inleda en första studie på människor. Det var inget självklart beslut; två läkare i andra länder som dittills provat transplantera livmödrar på människor, hade misslyckats med att uppnå lyckade graviditeter.

Ändå fick göteborgarna tillstånd att dra igång. Tio svenska kvinnor valdes ut och nio av dem kom så småningom att transplanteras med donerade livmödrar. En av dem var Emelie Eriksson. En del fick livmoder från sin mamma, andra från systrar eller nära vänner till familjen.

Det skulle visa att själva utplockningen av organet från donatorn var den svåraste delen. En operation som beräknats ta sex timmar kom att ta över tolv timmar i de flesta fall. Det anses vara för lång tidsrymd att hålla någon nedsövd under öppen bukkirurgi.

– De här kärlen är så små och svåra att få ut i sin helhet, säger Mats Brännström. Dessutom utgör bäckenet en tratt som man måste jobba ner i – där det är mycket svårt att få plats med händerna. Sammantaget gjorde det här att kirurgin blev svårare än vi trott, men hade vi förstått att det var svårt, hade vi nog inte vågat prova på människor.

Samspelt grupp

Han tycker ändå att det var bra att just hans grupp blev de som utförde de här operationerna.

– Det hade ändå skett förr eller senare, säger han. Och då är det bättre att vi som förberett oss i tio år i samma team gjorde de första ingreppen. Vi har följt alla säkerhetsföreskrifter, börjat med små djur, gått till större och publicerat alla delar av vårt arbete.

Men familjerna som deltog i studien hade inga garantier för att det skulle fungera – ändå hade de valt att medverka.

– Det blir en ganska selekterad grupp människor som deltar i en sådan här studie, människor som vågar ge sig in i det okända. Människor som är lite modigare än andra, säger Mats Brännström.

Hos två av de transplanterade kvinnorna fungerade inte blodförsörjningen till det nya organet och läkarna tvingades operera ut dem kort efter transplantationen.

Men i de sju andra fallen tolererade kroppen organet och alla sju blev gravida efter en vanlig IVF- återföring av embryo. För vissa krävdes det flera försök och därpå följande missfall innan det lyckades.

Fosterpåverkan

Att ta emot donerade organ innebär att man måste ta avstötningsmedicin för att förhindra det egna immunförsvaret från att bekämpa det nya organet. Det gör alla som fått njurar eller andra organ, men i det här fallet skulle det ges till gravida kvinnor, vilket tagits upp som en extra riskfaktor.

Men Mats Brännström har aldrig varit orolig för den aspekten.

– Att äta mediciner mot avstötning under en graviditet är inget nytt. Många hjärt- och njurtransplanterade har fått barn samtidigt som de är under medicinering, säger han. Man har inte sett att deras barn skulle ha påverkats negativt.

Däremot har han grubblat kring hur man ska kunna säkerställa att fostret ska få tillräcklig näring inuti den transplanterade livmodern.

Ingen kunde i förväg säkert säga hur bra blodförsörjningen till den nya livmodern skulle fungera hos en människa. Men farhågorna kom på skam, inget av barnen har visat tecken på tillväxthämning.

Tanken var att efter det första barnet hade förlösts skulle de transplanterade livmödrarna kunna sitta kvar och bära fram ett barn till. Men i ett par fall har det inte blivit så. Kvinnorna har haft så pass kraftig njurpåverkan att läkarna bedömt det som säkrast att ta ut organet efter en förlossning. När livmodern avlägsnats har njurfunktionen visat tecken på återhämtning till normala nivåer.

– Vi har hela tiden sagt: om någons hälsa äventyras, då är det inte värt det. Då avslutar vi försöket, säger Mats Brännström.

Lyckat resultat

Men han beskriver forskningsprojektet som över förväntan lyckat. Bland de sju som fått behålla organen är graviditetsfrekvensen nu faktiskt uppe i 100 %.

– Om fem år hoppas vi kunna lova att om den blivande mamman är under en viss ålder, frisk och har en bra livmoder för donation har hon 90 procent chans att få ett barn, säger han. Det är bra siffror; bättre än vid IVF.

Men behandlingen kostar ungefär 300 000 kronor, ungefär tio gånger så mycket som en vanlig IVF-behandling. Dessutom medför transplantationen två stora operationer med alla risker som det innebär för två från början helt friska personer.

Robotkirurgi

Snart är det dags för nästa steg: kirurgi med robot – det skulle kanske kunna kapa operationstiden för donatorn, göra ingreppet mindre invasivt, och göra hela processen mindre krävande för donatorn. Tio kvinnor förbereds för transplantationerna just nu.

– För oss handlar det om att nu förfina metoderna ytterligare, säger Mats Brännström. Men om det här ska bli en metod som erbjuds alla avgör inte vi. Det får politikerna ta ställning till när de fått våra resultat och siffror.

Mats Brännström och hans grupp glädjs åt de barn som hittills fötts och ofta när något av barnen fyller år eller gör något skojigt, får han tacksamma sms av föräldrarna.

– Det här är egentligen jättestort, även om det ibland är svårt för mig som är mitt uppe i det, att överblicka det hela, säger han. Jag hade aldrig vågat tro att det skulle gå så bra.

Publicerad på SVT.se

Text: Malin Attefall

Bild: SVT

 

Landstingen uppmanas använda bromsmedicin mot cystnjura

Den obotliga njursjukdomen cystnjurar kan med hjälp av en ny bromsmedicin få ett långsammare förlopp. Nu uppmanar Landstingens expertråd landstingen att använda medicinen.

 

Foto: Angelica Zander / TT.

 

– Man kan stoppa förloppet, eller som vi kallar det progressionstakten kan stoppas, och man kan kanske skjuta på sin dialysstart tre till fyra år eller fram tills transplantation. Varje dag som patienterna slipper dialys är som en vunnen dag, säger Britta Hylander, överläkare vid njurmedicinska kliniken vid Karolinska universitetssjukhuset.

Cystnjurar är en kronisk och ärftlig sjukdom som gör att njurarna tar mer och mer plats i bukhålan, vilket kan leda till smärtor, blödningar och infektioner. De flesta patienter utvecklar kronisk njursvikt och i 40-60-årsåldern tvingas många gå i dialys eller genomgå en njurtransplantation.

Sjukdomen går inte att bota, men nu rekommenderar landstingens expertråd för läkemedel, NT-rådet, en bromsmedicin som gör att dialysbehandling eller transplantation i bästa fall kan skjutas upp i flera år. Medicinen är den första att bromsa tillväxten av cystor på njurarna.

Runt 300 patienter bedöms vara aktuella för behandlingen, men det är fortfarande upp till varje landsting att besluta om man ska använda bromsmedicinen.

21-årige Erik Gillberg från Uppsala är en av många som ser positivt på att behandlingen kan bli vanligare. Flera i hans släkt har sjukdomen, bland annat hans mamma och två syskon, och själv fick han diagnosen som barn.

– Det låter lovande. Vår mors läkare vill att vi någon gång i framtiden ska ta del av det och det kan det vara värt.

Hur känns det att veta att det finns en sådan här medicin?

– Bra. Det har aldrig funnits något tidigare tecken på att det ska komma någonting. Men det är positivt. En medicin kan leda till en annan, så för oss var det väldigt positiva nyheter, säger Erik Gillberg som är drabbad av cystnjurar.

 

Publicerad i Sveriges Radio

Text: Carl V Andersson

 

Doctors take inspiration from online dating to build organ transplant AI

When Bob Jones performed one of Victoria’s first liver transplants in 1988, he could not imagine that 29 years later he’d be talking about artificial intelligence and online dating.

Jones is the director of Austin Health’s Victorian liver transplant unit in Melbourne, Australia, and along with his colleague Lawrence Lau, he has helped develop an algorithm that could potentially better match organ donors with organ recipients.

Comparing it to the metrics behind dating site eHarmony, Jone said they planned to use the specially-designed AI to improve the accuracy of matching liver donors and recipients, hopefully resulting in less graft failures and fewer patient deaths.

”It’s a specially designed machine learning algorithm using multiple donor and recipient features to predict the outcome,” he explained.

The team plugged around 25 characteristics of donors and recipients into their AI, using the data points to retrospectively predict what would happen to organ grafts.

”We used all the basic things like sex, age, underlying disease, blood type,” he said. ”And then there are certain characteristics about the donor … and all the parameters that might indicate the liver might be upset.”

Using the AI to assess the retrospective results of 75 adult patients who’d had transplants, they found the method predicted graft failure 30 days post-transplant at an accuracy of 84 percent compared to 68 percent with current methods.

”It really meant for the first time we could assess an organ’s suitability in a quantitive way,” he added, ”as opposed to the current method, which really comes down to the position of the doctor eyeballing all the data and making a call based on their experience.”

Improving the accuracy of organ donor matches is vital, because as Jones put it, ”it’s an extraordinary, precious gift from one Australian to another.

”At that stage, it was an extraordinarily risky adventure for everybody, including the patient.”

The study has been submitted to a number of academic journals, he said, and the next step will be to use it prospectively in a randomised trial (with ethical approvals).

Jeremy Chapman, director of renal transplantation at Westmead Hospital and Transplant Australia board member, said the preliminary results seemed positive.

However he emphasised it was in its earliest stages, and should be thought of as helping to ”inform the decision and not create the decision” to undertake a transplant.

He also suggested that the way liver transplants are performed in Melbourne may mean the algorithm is not immediately applicable in other regions. ”There may be particular features in the way they do the procedures [in Melbourne] … that means that what works in Melbourne may not work in Cincinnati,” he said.

As an expert in kidney transplants specifically, he added that the system for organ transplants in renal cases was based not only in predicted outcomes but also on factors like equity and the optimal utilisation of available organs.

”You could easily improve the outcome of the transplants you do by only taking organs from the very fittest donors and putting them in the very fittest recipients,” he said. ”Using the data we have on past results and trying to optimise the allocation system for fairness, utility and outcome is an ongoing process.”

Jones emphasised that their project is in the ”very, early stages,” but said they’re interested in adding to a thorough process that includes not-so-easily quantifiable considerations, as Chapman mentioned. ”The parameters we put in are somewhat universal,” he said. ”But sometimes a number doesn’t convey quite how a patient is.”

Either way, for Jones, the future will be exciting thanks to new technologies, especially compared to his earlier days in surgery.

”At that stage, it was an extraordinarily risky adventure for everybody, including the patient,” he added. ”We didn’t even dream of the subtlety of being able to properly match a donor with a recipient.”

 

Publicerad i Mashable.

Text: Ariel Bogle, Mashable.

Bild: DESIGN PICS VIA AP.

 

EU ger grönt ljus för Hansa Medical

Hansa Medicals rekombinant IgG-nedbrytande enzym från Streptococcus pyogenes ska klassificeras som särläkemedel för följande indikation: Förebyggande av transplantatrejektion efter solid organtransplantation.

Detta särläkemedel skall införas i gemenskapens register över särläkemedel.

Det framgår av material från EU-kommissionen daterad den 12 januari.

 

Publicerad i Dagens Industri.

Text: Nyhetsbyrån Direkt.

 

Kramande robot testas vid hjärtsvikt

En mjuk robot som omsluter hjärtat och får det att slå kanske kan bli en framtida terapi mot hjärtsvikt. Hittills har tekniken testats på grisar, enligt en ny studie i Science Translational Medicine.


Lars Lund

– Att ha en typ av handske som griper tag runt hjärtat och efterapar dess naturliga rörelse – det är en väldigt elegant idé, säger Lars Lund, docent och överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset.

I Sverige lever ungefär 200 000 personer med hjärtsvikt där hjärtmuskelns funktion är nedsatt. I väntan på transplantation kan patienterna få en mekanisk hjärtpump som underlättar för blodet att pumpas till aorta eller lungartären.

– Pumparna är jättebra men begränsas av att de måste opereras in i hjärtat, vilket kan orsaka infektioner. Eftersom pumpen har kontakt med blodet ökar också risken för blodproppar, säger Lars Lund.

Men nu kan amerikanska forskare ha listat ut ett sätt att komma runt dessa problem. De har tagit fram en så kallad mjuk robot av silikon som efterliknar den yttre hjärtmuskelvävnaden. Enkelt beskrivet är det ett tunt fodral som omger nedre delen av hjärtat. I silikonfodralet finns små mekaniska anordningar som använder komprimerad luft för att roboten ska kontrahera och vridas på ett sätt som hjärtat brukar göra. Hjärtmuskeln får därmed hjälp att slå utan att fodralet är i kontakt med blodomloppet.

När tekniken testades på två grishjärtan utanför kroppen slog de på ett sätt som efterliknande hjärtats naturliga rörelse. Vid försök inuti kroppen på sex andra grisar hjälpte roboten till att återfå ett normalt blodflöde hos samtliga djur efter en hjärtinfarkt.

Fodralet är justerbart och kan anpassas för varje enskild individ. Om exempelvis den vänstra sidan av hjärtmuskeln är nedsatt kan roboten ställas in för att ge extra assistans just där, skriver forskarna. Intensiteten kan också justeras utifall patientens hjärta skulle bli bättre eller sämre med tiden. Fodralet fäster med hjälp av bland annat suturer och sugkraft. Mellan hjärtat och fodralet finns också en särskild gel som minskar friktionen.

Det finns dock vissa frågetecken kring tekniken, menar Lars Lund.

– För mig är det oklart hur strömtillförseln ska ske eftersom roboten måste få ström på något sätt. Andra problem är att operationen kan bli ganska omfattande och orsaka ärrbildning i bröstkorgen som kanske försvårar en framtida transplantation, säger han.

Forskarna skriver att det krävs fler studier innan roboten kan testas på människor, men påpekar att deras fynd är ett viktigt första steg på vägen.

Läs mer i abstract:

Ellen Roche med flera. Soft robotic sleeve supports heart function. Science Translational Medicine, publicerad online den 18 januari 2017. Doi: 10.1126/scitranslmed.aaf3925 

 

Publicerad i Dagens Medicin.

Text: Maria Gustavsson, DM.

Bild: Ulf Sirborn.

 

Fyra läkare belönas för insatser mot dold folksjukdom

Stiftelsen för Njursjuka delar i år ut stipendier på sammanlagt 400 000 kr till fyra forskare för hela eller delar av fyra projekt som de bedriver. Årets stipendieutdelning hade levande donatorer i fokus och samlade ett hundratal gäster under festliga former i sjukhusets aula.

2016 ÅRS STIPENDIATER ÄR:

  1. Anders Christensson, överläkare och chef vid sektionen för njurmedicin vid Skånes

universitetssjukhus. Många njursjuka drabbas dubbelt i form av hjärtsjukdom. Även lättare påverkan på njurfunktionerna är en riskfaktor för död i hjärtkärlsjukdom. Anders forskningsprojekt syftar till att beskriva sambandet mellan njursjukdom och hjärtsjukdom, i syfte att minska sjukligheten hos patienter som redan är njursjuka. Ansökan beviljas med 100 000 kronor.

  1. Emelie Westergren, ST-läkare vid Njurmedicinska kliniken på Karolinska sjukhuset

i Solna. Så kallad IgA-nefrit är den vanligaste formen av njurinflammation och en vanlig orsak till njursvikt som ofta drabbar unga vuxna. Tillsammans med två handledare genomför Emelie ett doktorandprojekt under hösten 2016 med syfte att bidra till bättre möjligheter att med rätt behandling bromsa risken för dialys och transplantation. Ansökan beviljas med 80 000 kr.

  1. Daniel Espes, läkare inom internmedicin och endokrinologi vid Akademiska Sjukhuset

i Uppsala. Diabetes är den enskilt vanligaste orsaken till kronisk njursvikt och behov av dialys i västvärlden. Syrebrist i njuren har en nyckelroll vid utvecklandet av njurskada. Daniel medverkar i en klinisk interventionsstudie som syftar till att skydda njurfunktionen hos patienter med typ 1-diabetes genom att sänka nivåerna av sköldkörtelhormon med tyreostatika. Ansökan beviljas med 140 000 kronor.

  1. Ingela Fehrman Ekholm, överläkare vid transplantationskirurgiska kliniken vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Njurtransplantation med levande donatorer ger bäst resultat och ökar möjligheten till fler njurbyten. Idag är hälften av givarna anonyma och okända för mottagaren. I Sverige är de anonyma donatorerna ganska unga. Ingela ska tillsammans med kollegor undersöka hur de anonyma donatorerna upplevt sin donation och hur de mår idag. Ansökan beviljas med 80 000 kronor.

Styrelsen för Stiftelsen för njursjuka består av advokat Lars Wessman, docent Annette Lennerling, kommunikationsexperten Nina Eldh samt Paul Frankenius och njurdonator Leif Almberg.

Publicerad pressrelease – läs hela här.
 

Kategorier

MOD (8)  Event (5)  100 sätt att hjälpa (14)  #blidonator (14)  Utbildning (3)  MOD i media (46)  TV4 Nyhetsmorgon (17)  Prins Daniel (6)  #vadväntardupå (11)  Svenska Hjältar (6)  Sommar i P1 (13)  DN artikelserie (10)  Kampanjer (36)  Filmer vi gillar (10)  Donationsveckan (6)  Konferens (1)  Statlig utredning (1)  Religion (1)  #jagharsagtJA (22)  Situationen i Sverige (7)  Film Min Historia (4)  Volontärer (4)  Blodomloppet (4)  Kvällsposten artikelserie (2)  Personliga insamlingar (4)  Nyhetsbrev (3)  Gomorron Sverige (1)  Forskning (9)  

  • Jan
  • Feb
  • Mar
  • Apr
  • Maj
  • Jun
  • Jul
  • Aug
  • Sep
  • Okt
  • Nov
  • Dec