Vad vi gör

På denna sida kan du ta del av MODs arbete - här samlar vi högt och lågt från medverkan i media, till kampanjer och event. Vi delar filmer som MOD har tagit fram och även filmer vi gillar, vi lyfter böcker om organdonation och lägger ut annat som är relevant för frågan. En samlingssida för att kunna följa MODs arbete och ta del av det som händer kring organdonation både nationellt och internationellt.

Organ- och vävnadsdonatorer i Sverige 2015

Socialstyrelsen rapporterar statistiken över organ- och vävnadsdonatorer i Sverige 2015. I pdf’en nedan kan du läsa hela rapporten. Nedan följer sammanfattningen.

Hela rapporten

Organ- och vävnadsdonatorer i Sverige 2015 (PDF)

Sammanfattning

Under 2015 rapporterades det hittills högsta antalet avlidna organdonatorer inom intensivvården i Sverige. Totalt 167 blev faktiska donatorer genom att ett eller flera organ togs tillvara och transplanterades. För att kunna bli aktuell som organdonator måste patienten avlida i total hjärninfarkt på en intensivvårdsavdelning, under pågående respiratorbehandling.

Donatorernas ålder var mellan 1–89 år, med en medelålder på 56 år.

Nationellt hade Sverige en positiv utveckling under 2015 med 17 donato- rer per miljon invånare, vilket är samma siffra som 2014. På den regionala nivån finns fortfarande stora skillnader i donationsfrekvens.

Behovet av organ för transplantation är fortsatt stort. Under 2015 trans- planterades totalt 764 organ. Av dessa organ kom 631 från avlidna organ- donatorer och 133 från levande organdonatorer.

På väntelistan den 1 januari 2016 fanns ett behov av 825 organ. Av dessa väntade majoriteten, 646 personer, på en njure. Under 2015 avled 34 patien- ter i väntan på transplantation.

Till skillnad från organdonation är vävnadsdonation möjlig vid de flesta dödsfall. Av de drygt 1000 vävnadstransplantationer som utförs i Sverige varje år är transplantation av hornhinnor och hjärtklaffar de mest förekom- mande. Antalet transplanterade vävnader har ökat stadigt under de senaste fem åren.

Organ- och vävnadsdonation är en angelägen del av hälso- och sjukvården. Ytterst är det vårdgivarnas ansvar att säkerställa en väl fungerande donationsverksamhet.

 

 

 

Organdonatorer i Sverige 2014

Socialstyrelsen rapporterar statistiken över möjliga organdonatorer i Sverige 2014. I pdf’en kan du läsa hela rapporten. Nedan följer sammanställningen.

Hela rapporten

Organdonatorer i Sverige 2014 (PDF)

Sammanfattning

Under 2014 hade Sverige 166 organdonatorer, vilket är det högsta antalet avlidna donatorer inom intensivvården som rapporterats i Sverige, och utgör en ökning med 10 procent sedan 2013. Som organdonator räknas en patient som vårdas i respirator på en intensivvårdsavdelning och avlider i en total hjärninfarkt. Patienten ska dessutom vara medicinskt lämplig som organdonator och det ska finnas ett medgivande för donation. Från de 166 donatorerna kunde sammanlagt 814 organ tas till vara och transplanterades till patienter i behov av ett eller flera nya organ. Det betyder att en enda organdonator kan rädda livet på flera personer som står på väntelista för transplantation.

Sett till hela landet har antalet organdonatorer per miljon invånare ökat till den högsta nivån som uppmätts i Sverige sedan 2004. På den regionala nivån finns det dock betydande skillnader i donationsfrekvensen. I donationsregionerna varierar resultaten från 9,8 till 21,5 organdonatorer per miljon invånare. Här finns potential till förbättring på många håll givet att hälso- och sjukvården prioriterar och följer upp sina resultat för donationsverksamheten på ett tydligare sätt. Vårdgivarna bör utreda orsakerna till varför siffrorna har gått ner i vissa regioner, och vidta lämpliga åtgärder. Det kan även vara av betydelse att utreda och analysera orsakerna bakom den högre donationsfrekvensen i vissa regioner, i syfte att lyfta fram framgångsfaktorer för donationsverksamheten.

Årets kartläggning gör en jämförelse mellan åren 2008–2014 och på flera punkter ser Socialstyrelsen en positiv utveckling. Ett exempel är att kontakten mellan transplantationskoordinatorerna och de donationsansvariga läkarna och sjuksköterskorna har förbättrats, vilket är betydelsefullt för att möjliga donatorer ska uppmärksammas och att dessa ska få donera sina organ. När det gäller donationsviljan hos organdonatorerna själva har andelen positivt inställda fortsatt att öka, och låg 2014 på den högsta siffran som rapporterats sedan 2008. Hälften av de avlidna som var medicinskt lämpliga för organdonation hade dock inte uttryckt sin donationsvilja. Detta pekar på behovet av att allmänheten diskuterar och tar ställning i donationsfrågan. Att den enskilde har klargjort sitt ställningstagande i donationsfrågan underlättar för såväl de närstående som för hälso- och sjukvårdens arbete i en donationssituation. De 166 organdonatorerna representerade alla åldersgrupper, och den äldsta donatorn var i åttioårsåldern. Detta pekar på att det är relevant och viktigt för alla oavsett ålder att ta ställning i donationsfrågan.

Organdonation är en viktig del av den svenska hälso- och sjukvården. Ytterst är det vårdgivarnas ansvar att säkerställa en väl fungerande donationsverksamhet.

 

Organdonatorer i Sverige 2013

Socialstyrelsen rapporterar statistiken över möjliga organdonatorer i Sverige 2013. I pdf’en kan du läsa hela rapporten. Nedan följer sammanställningen.

Hela rapporten

Organdonatorer i Sverige 2013 (PDF)

Sammanfattning

Under 2013 var det 151 avlidna patienter i Sverige som blev organdonatorer, vilket är en ökning med 7 procent sedan 2012. Som organdonator räknas en patient som vårdas i respirator på en intensivvårdsavdelning och avlider i en total hjärninfarkt. Patienten ska dessutom vara medicinskt lämplig som organdonator och det ska finnas ett medgivande för donation. Från de 151 donatorerna transplanterades ett eller flera organ till patienter som stått på väntelista. Det betyder att en enda organdonator kan rädda livet på flera personer. Under 2013 minskade antalet patienter på väntelistan något, jämfört med föregående år.

Årets kartläggning gör en jämförelse mellan åren 2008–2013 och på flera punkter ser Socialstyrelsen en positiv trend. Donationsviljan har ökat bland både organdonatorerna själva och de närstående, och ungefär tre fjärdedelar av båda grupperna ställer sig positiva till organdonation. I de fall då den avlidnes vilja var okänd använde 24 procent av de närstående sin vetorätt och gav därmed inte medgivande till organdonation, vilket är en minskning med åtta procentenheter jämfört med 2012. De 151 organdonatorerna representerade alla åldersgrupper. När det gäller könsfördelning blev kvinnor något oftare organdonatorer än män, med andelen 53 procent jämfört med 47 procent. Detta pekar på att det är relevant och viktigt för alla oavsett ålder och kön att ta ställning i donationsfrågan.

Vårdgivaren är skyldig att främja donation av organ från avlidna och verka för att möjliga donatorer kan identifieras, vilket framgår av Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2012:14) om hantering av mänskliga organ avsedda för transplantation. Andelen dödsfall inom intensivvården som granskades av en donationsansvarig läkare eller sjuksköterska ökade under 2013 till 94 procent, vilket kan antas främja utvecklingsarbetet med att identifiera fler organdonatorer.

Sett till hela landet har donationsfrekvensen ökat men det finns stora regionala variationer. Kartläggningen presenterar siffror från de senaste sex åren som visar att vissa regioner har haft en positiv utveckling medan andra uppvisar en nedgång av antalet organdonatorer per miljon invånare. Här behöver vårdgivarna ta sitt ansvar och utreda orsakerna till denna utveckling samt vidta lämpliga åtgärder.

 

Möjliga organdonatorer i Sverige 2012

Socialstyrelsen rapporterar statistiken över möjliga organdonatorer i Sverige 2012. I pdf’en kan du läsa hela rapporten. Nedan följer sammanställningen.

Hela rapporten

Möjliga organdonatorer Sverige 2012

Sammanfattning

Av de 3 308 patienter som avled på en intensivvårdsavdelning under år 2012 identifierades 212 som möjliga organdonatorer. Av dessa blev 141 faktiska organdonatorer. Som möjlig donator räknas en avliden patient som vårdas i respirator på en intensivvårdsavdelning och där dödsfallet fastställts med direkta kriterier, det vill säga total hjärninfarkt. Den avlidna personen ska också vara identifierad som en medicinskt lämplig organdonator.  Medelåldern på de 212 möjliga organdonatorerna var 56 år; 104 var kvinnor och 108 var män.

Sedan registreringen av möjliga organdonatorer startade för fem år sedan har antalet möjliga organdonatorer i stort sett varit oförändrat. En positiv utveckling är att uppgifterna över antalet avlidna som avlider på en intensivvårdsavdelning i allt högre grad granskas av de donationsansvariga  läkarna och sjuksköterskorna, som i sin tur ger återkoppling till verksamhetsansvarig och till intensivvårdspersonalen.

Antalet möjliga organdonatorer varierar i landet. De regioner och landsting som har flest möjliga organdonatorer har också flest faktiska organdonatorer, vilket visar vikten av att identifiera möjliga organdonatorer. 67 procent av de möjliga organdonatorerna blev en faktisk donator. Vårdgivaren, som ansvarar för donationsverksamheten, ska enligt 4 kap. 6–7 §§ Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2012:14) om hantering av mänskliga  organ avsedda för transplantation, främja donation av organ från avlidna och verka för att möjliga donatorer kan identifieras. Vidare ska vårdgivaren  säkerställa att det finns tillgång till donationsansvariga läkare och sjuksköterskor som har det övergripande ansvaret för att samordna donationsverksamheten. Det är därför viktigt att ansvariga verksamhetschefer etablerar ett ledningssystem där de donationsansvarigas uppdrag tydligt framgår.

När en möjlig donator har identifierats (4 kap. 9 § SOSFS 2012:14) ska kontakt tas med transplantationskoordinatorn.  Kartläggningen av möjliga organdonatorer visar att det fortfarande finns brister i kontakten mellan  intensivvårdspersonalen och transplantationskoordinatorerna. De sistnämnda ansvarar bland annat för samordning av organdonation och efterföljande transplantation. Kontakt med transplantationskoordinatorn togs 2012 i cirka 90 procent av fallen.

Donationsviljan hos de möjliga organdonatorerna var känd i cirka 50 procent av fallen. I de fall då den avlidnes vilja inte var känd sade anhöriga nej till donation i 32 procent av fallen. Uppgifterna om den avlidnes inställning till organdonation och andelen anhöriga som säger nej till organdonation, har inte varierat nämnvärt under 2008–2012.

Frågan om organdonation väcks när anhöriga befinner sig i en svår situation. Det är därför viktigt att långsiktigt verka för att fler människor aktivt tar ställning för eller emot organdonation, inte minst av omtanke om sina närstående. I de fall då de anhöriga inte har någon vetskap om den avlidnes vilja kan deras ställningstagande sannolikt påverkas av hur intensivvårdspersonalen bemöter dem.

 

 

Möjliga donatorer i Sverige 2011

Socialstyrelsen rapporterar statistiken över möjliga organdonatorer i Sverige 2011. I pdf’en kan du läsa hela rapporten. Nedan följer sammanställningen.

Hela rapporten

Möjliga organdonatorer Sverige 2011 (PDF)

Sammanfattning

Sammanställningen och analysen för år 2011 visar att 219 av 3 335 avlidna personer inom intensivvården bedömdes vara möjliga som donatorer, och att 511 organtransplantationer kunde genomföras tack vare att 143 avlidna personer donerade sina organ.

Underlaget i sammanställningen möjliggörs av en kontinuerlig rapportering om avlidna personer på intensivvårdsenheterna (IVA) till Svenska Intensivvårdsregistret (SIR). Donationsansvariga läkare och sjuksköterskor deltar i rapporteringen, och det är nu fjärde året i rad som en sammanställning av möjliga donatorer i Sverige publiceras.

Identifieringen av möjliga donatorer har vid 80 intensivvårdsenheter sammantaget ökat med 30 procent jämfört med år 2010. Att identifieringen av möjliga donatorer säkras och prioriteras inom hälso- och sjukvården är av betydelse för hur många transplantationer som kan genomföras. Det är en positiv utveckling att antalet identifierade möjliga donatorer under år 2011 ökade i flera landsting och regioner.

Behovet av organ är fortsatt stort, 775 personer väntar idag på en eller flera transplantationer (1 april, 2012). Insatser behöver därför fortlöpande göras för att säkra identifieringen av möjliga donatorer och uppmuntra människor till att uttrycka sin vilja i donationsfrågan.

Socialstyrelsen har som ett led i det donationsfrämjande arbetet inrättat en webbplats för allmänheten med fakta om organ- och vävnadsdonation, www.livsviktigt.se och kommer liksom för tidigare år att uppmana till engagemang och aktivt ställningstagande under Donationsveckan 2012, 8-14 oktober, i anslutning till Europeiska Donationsdagen.

 

 

Möjliga donatorer i Sverige 2010

Socialstyrelsen rapporterar statistiken över möjliga organdonatorer i Sverige 2010. I pdf’en kan du läsa hela rapporten. Nedan följer sammanställningen.

Hela rapporten

Möjliga organdonatorer Sverige 2010 – sammanställning (PDF)

Möjliga organdonatorer Sverige 2010 tabell landsting-regioner (PDF)

Sammanfattning

Sammanställningen för år 2010 visar att 166 av 3 233 avlidna personer var möjliga som donatorer, och att 391 organtransplantationer kunde genomföras tack vare att 118 avlidna personer donerade sina organ för transplantationsändamål.

Underlaget i sammanställningen möjliggörs av en kontinuerlig rapportering om avlidna personer på intensivvårdsenheterna (IVA) till Svenska Intensivvårdsregistret (SIR). De donationsansvariga läkarna och sjuksköterskorna deltar i rapporteringen, och det är nu tredje helåret i rad som en sammanställning av möjliga donatorer i Sverige publiceras.

Personalen på IVA har hörsammat uppmaningen i föregående års sammanställningar, om nödvändigheten av att kontakt etableras med den jourhavande transplantationskoordinatorn, i frågan om den avlidna personens medicinska lämplighet som organdonator. Allt fler kontakter tas, vilket ger ökade möjligheter till fler genomförda donationer, då den medicinska lämplighetsbedömningen via koordinatorn kan göras med hänsyn till tänkbara mottagare.

Ett trendbrott i sammanställningen för år 2010 är att fler möjliga donatorer hade en känd inställning till donation samt att färre närstående hade inlagt sitt veto, när donationsviljan hos den avlidna personen var okänd.

Bekymmersamt är dock att antalet möjliga donatorer fortsätter att minska. Jämfört med år 2008 och 2009 har cirka 20 % färre möjliga donatorer identifierats, vilket resulterat i allt färre genomförda donationer. Minskningen belyser att insatser måste göras för att öka kunskapen om identifiering av möjliga donatorer och handläggningen av svårt sjuka, respiratorvårdade IVA-patienter, där det bedöms föreligga en misstanke om utveckling av total hjärninfarkt. Viktiga nyckelpersoner i detta arbete är donationsansvariga läkare och sjuksköterskor, som i sitt uppdrag har att arbeta med kvalitetssäkring och sprida kunskap om identifiering till kollegor och annan berörd IVA-personal.

Sammanställningen visar att det råder skillnader mellan landstingen i hur många möjliga donatorer som identifierats, baserat på antalet avlidna som vårdats på IVA. Skillnaderna väcker frågor för landsting där befolkningsunderlag och IVA-enheter är jämförbara.

 

Kategorier

MOD (5)  Event (5)  100 sätt att hjälpa (14)  #blidonator (15)  Utbildning (3)  MOD i media (49)  TV4 Nyhetsmorgon (21)  Prins Daniel (7)  #vadväntardupå (11)  Svenska Hjältar (6)  Sommar i P1 (7)  DN artikelserie (10)  Kampanjer (36)  Filmer vi gillar (10)  Donationsveckan (6)  Konferens (1)  Statlig utredning (1)  Religion (1)  #jagharsagtJA (22)  Situationen i Sverige (6)  Film Min Historia (4)  Volontärer (4)  Sponsorer (5)  Blodomloppet (4)  Kvällsposten artikelserie (2)  Personliga insamlingar (4)  Nyhetsbrev (2)  

  • Jan
  • Feb
  • Mar
  • Apr
  • Maj
  • Jun
  • Jul
  • Aug
  • Sep
  • Okt
  • Nov
  • Dec