Vad vi gör

På denna sida kan du ta del av MODs arbete - här samlar vi högt och lågt från medverkan i media, till kampanjer och event. Vi delar filmer som MOD har tagit fram och även filmer vi gillar, vi lyfter böcker om organdonation och lägger ut annat som är relevant för frågan. En samlingssida för att kunna följa MODs arbete och ta del av det som händer kring organdonation både nationellt och internationellt.

Banbrytande metod gör fler hjärttransplantationer möjliga

Förra veckan genomfördes den första hjärttransplantationen på Skånes Universitetssjukhus med hjälp av den nya metoden.

Med hjälp av en ny förvaringsmetod är det möjligt att transportera och förvara ett hjärta från en donator under längre period än förut. Hjärtat förses under tiden med viktiga substanser i en syresatt lösning inför transplantationen, vilket förlänger förvaringstiden från cirka fyra timmar till minst tolv timmar.

– Det innebär i princip att vi kan hämta hjärtan för transplantation från hela Europa, säger Johan Nilsson, thoraxkirurg.

Han var med och genomförde den första operationen på en människa under förra veckan. Operationen skedde på Skånes universitetssjukhus och även Stig Steen, tidigare thoraxkirurg och uppfinnare av metoden, var med. Han och hans forskarteam har visat att förvaringsmetoden fungerar bra i 24 timmar på djur.

– Hjärtat startade på en gång med en god rörlighet i hela hjärtat inklusive skiljeväggen mellan kamrarna, vilket man annars inte brukar se, säger Johan Nilsson.

– Vi planerar att operera ytterligare två patienter under hösten och resterande tre under våren, säger Johan Nilsson.

 

Publicerad i 24Trelleborg

Text: Camilla Segerberg

 

 

Xvivo Perfusion: lyckad ny form av hjärttransplantation

Medicinteknikbolaget Xvivo Perfusion meddelar att den första hjärttransplantationen med Stig Steens nya metod har genomförts på människa.

Medicinteknikbolaget Xvivo Perfusion meddelar att den första hjärttransplantationen med Stig Steens nya metod har genomförts på människa.

Xvivo Perfusion har genom ettt samarbetsavtal med Igelösa de kommersiella rättigheterna av professor Stig Steens forskning inom hjärttransplantation. Forskningen har resulterat i en metod i samband med hjärttransplantation som gör det möjligt att transportera och
förvara hjärtat från en donator på ett mer optimerat sätt än tidigare.

Tidigare djurförsök har visat att metoden har potential att utöka tiden hjärtat förvaras utanför kroppen (Ex Vivo). Nu har en första operation, på människa, med den nya metoden genomförts på Skånes universitetssjukhus, skriver bolaget i ett pressmeddelande.

Det sker cirka 6 500 hjärttransplantationer per år i världen och den begränsande faktorn till att inte fler hjärttransplantationer genomförs är bristen på donerade hjärtan och att tiden som ett hjärta kan transporteras till patienten är cirka fyra timmar idag.

Den nya förvaringsmetoden innebär att hjärtat med hjälp av en maskin förses med viktiga substanser i en syresatt lösning inför transplantationen. Vid tidigare djurförsök med den nya metoden har förvaringstiden förlängts för det donerade hjärtat från dagens cirka fyra timmar till cirka 12 timmar, skriver Xvivo.

”Det är mycket glädjande att den första lyckade hjärttransplantationen med Stig Steens nya hjärtlösning och maskin nu genomförts på människa. Tidigare resultat från djurförsök är lovande och vi ser fram emot fortsättningen av den kliniska studien” säger Xvivo Perfusions vd Magnus Nilsson.

Skånes universitetssjukhus har tillstånd av ETN, Etikprövningsnämnden, att i första hand genomföra en studie där sex patienter ingår.

 

Girl, 13, who died of brain aneurysm saved record number of lives by donating organs

13-year-old girl who died of a brain aneurysm saved a record number of lives by donating her organs.

Jemima Layzell, who died in March 2012 at Bristol Royal Hospital for Children, is the only recorded donor in the UK whose solid organs have been transplanted into eight different people, NHS Blood and Transplant data shows.

The discovery was made after staff began trawling records for donors who had helped the most people.

A typical donation usually results in 2.6 transplants.

Jemima, from Horton in Somerset, was a pupil at Taunton School. She collapsed as her family prepared a party for her mother’s 38th birthday. She died four days later.

Everyone wants their child to be special and unique and this among other things makes us very proudSophy Layzell, Jemima’s mother

In total, eight of her organs were donated – her heart, small bowel, pancreas, both kidneys, both lungs, and her liver was split and transplanted into two people.

The eight different recipients included five children from different parts of the country.

Her mother, Sophy Layzell, 43, a drama tutor, said: ”We knew Jemima was willing to be a donor following a conversation about it a couple of weeks before her unexpected death.

”The conversation was prompted by the death of someone we knew in a crash. They were on the register but their organs couldn’t be donated because of the circumstances of their death.

”Jemima had never heard of organ donation before and found it a little bit unsettling but totally understood the importance of it.

”We found the decision to donate Jemima’s organs hard but we both felt it was right and we knew she was in favour of donation.

”We had no idea Jemima was the only person whose organs were transplanted into eight different people until NHS Blood and Transplant told us.

”Everyone wants their child to be special and unique and this among other things makes us very proud.”

Jemima’s father, Harvey Layzell, 49, the managing director of a building firm, had initially felt unsure about donating her heart.

Mrs Layzell said: ”Shortly after Jemima died, we watched a programme about children awaiting heart transplants and being fitted with Berlin Hearts in Great Ormond Street Hospital.

”It affirmed for us that saying ‘no’ would have been denying eight other people the chance for life, especially over Jemima’s heart, which Harvey had felt uncomfortable about donating at the time.

”We feel it’s very important for families to talk about organ donation. Every parent’s instinct is to say no, as we are programmed to protect our child. It’s only with prior knowledge of Jemima’s agreement that we were able to say yes.

”Jemima was lovely – clever, funny, compassionate and creative – and we feel sure she would be very proud of her legacy.”

According to NHS Blood and Transplant, 457 people died waiting for a transplant last year, including 14 children.

There are currently 6,414 people on the transplant waiting list, including 176 children.

Anthony Clarkson, NHS Blood and Transplant’s assistant director of organ donation and transplantation, said: ”Every donor is special and Jemima’s unique story shows the extraordinary difference a few words can make.

”Hundreds of people are still dying unnecessarily waiting for a transplant because too many families say no to organ donation.

”Please tell your family you want to donate, and if you are unsure, ask yourself: if you needed a transplant would you accept one? If so, shouldn’t you be prepared to donate?”

 

Publicerad i The Telgraph

Text: Telegraph Reporters

 

MOD:s grundare: Rickard och Annika Sjöbergs initiativ är fantastiskt

Ingen i Sverige ska behöva dö eller­ lida i onödan i väntan på ett organ. Det är målsättningen bakom organisationen MOD – mer organdonation.

Skärmavbild 2017-09-05 kl. 16.22.05

I lördags arrangerade Rickard och Annika Sjöberg ”Kärleksdagen” för att stödja MODs verksamhet.

– Deras story och initiativ är helt fantastiskt, att välja att hjälpa andra på sin årsdag. Deras stöd betyder mycket för alla som står på en väntelista, säger Peter Carstedt, grundare av MOD.

Han har själv tagit emot en njure av sin mamma och han brinner för att hjälpa andra att minska lidande och onödiga­ långa väntetider. För det är många som väntar. 1:a januari i år stod 829 svenskar i kö för transplantation och för några dem rinner tiden ut. Varje år dör mellan 30 och 50 människor i Sverige i väntan på transplantation.

Varför ser det ut så här?

– Det är ett systemfel vi har i Sverige i dag och det påverkas av regelverk och lagstiftning, hur sjukvården är organiserad och av allmänhetens inställning till organdonation, säger Peter.

Nuvarande lagstiftning antogs för över tjugo år sedan och det har hänt en hel del inom forskning och utveckling. Jämför man Sverige med övriga Europa vad gäller organdonation ligger vi i dag långt efter, menar Peter.

–  Vi behöver ändra kriterierna för vem som kan bli donator och sjukvården behöver också bli bättre på att respektera individers vilja att donera, säger Peter.

Här är det stora regionala skillnader i dag på hur man hanterar organdonation och i vilken omfattning transplantation genomförs.

–  Och jag förstår inte varför det ska behöva se ut så när vi pratar om lika vård för alla, säger Peter.

Svenskarnas vilja till donation är det däremot inget fel på. Enligt en statlig utredning är 85 procent av den svenska befolkningen positivt inställda till organdonation efter sin död. Ändå blir bara ca 150 personer i Sverige organdonatorer varje år.

– Återigen handlar det om att vi behöver bli bättre på att respektera den här viljan. Vi vill samtidigt uppmuntra fler att göra sin vilja känd, säger Peter.

I 50 procent av fallen när någon avlider vet man inte hur den här personen ville ha det och det blir naturligtvis en väldigt jobbig situation för de anhöriga att ta ställning till.

– Därför behöver vi bli bättre att kommunicera om organdonation så att det blir lättare att också respektera vår vilja, vare sig vi vill donera eller inte, säger Peter.

 

Publicerat i Dagen

Text: Gabriella Mellergårdh

 

Rickard Sjöberg samlar in pengar på sina bröllopsdagar

Bröllopsdag kan man fira varje år – och för programledaren Rickard Sjöberg och hans Annika har firandet mynnat ut i Kärleksdagen: Att sträcka ut sina händer tillsammans för att göra gott för andra.

Skärmavbild 2017-09-05 kl. 16.19.52

 

– Kärleksdagen bottnar i vår kärlek till varandra. Vi tror att det är viktigt att inte låta elden slockna, men vi vill också göra något mer för andra, säger Rickard.

Det var i augusti 2015 som Rickard och Annika sa ja inför 130 vitklädda bröllopsgäster.

– Det var precis när flyktingkatastrofen var som allra värst som vi förberedde vårt bröllop och det kändes jättejobbigt. Vi hamnade i någon slags existentiell svacka där vi undrade om det verkligen var moraliskt och etiskt rätt att lägga ner så mycket tid och pengar på eget nöje, berättar Rickard.

Trots allt kom de fram till ett ”ja – det är okej att låta det handla om oss och vårt bröllop i år”.

– Men i fortsättningen ville vi ägna vår bröllopsdag åt att samla in pengar till organisationer som på ett bra sätt kan omsätta­ kärleksgåvorna till hjälp för människor i nöd, säger Rickard.

Själva fenomenet att fira bröllopsdagar är inte så stort i Sverige.

– Men vi är ju så pass gamla och kanske inte får så många år ihop, så det gäller att fira varje år, skrattar Annika.

Deras firande av bröllopsdag har dock fått en något annorlunda inramning är romantisk kärleksmiddag på tu-man-hand.

På förra årets Kärleksdag med grillpicknick samlade man in 50 000 kronor till Stockholms Stadsmissions projekt Matmissionen tillsammans med sina gäster.

Och i helgen när ”Kärleksdagen” gick av stapeln för andra året i följd hade 100 gäster samlats i familjen Sjöbergs trädgård för ett riktigt kalasfika.

Samtidigt samlade man in pengar till organisationen MOD – mer organdonation, som kämpar för att alla som behöver en transplantation ska få det i tid och utan onödigt lidande. Värdparet kallade det för årets MODigaste fika. Kakor, bullar och godsaker, lite musikunderhållning på en enkel scen och en tipspromenad med vinster från sponsrande företag.

Varför just en insamling för att uppmärksamma organdonation?

– Vi känner ju att våra egna liv är ändliga och rätt som det är kanske man behöver en reservdel, skojar Rickard.

Men allvaret bakom är större. Flera i parets bekantskapskrets har både gett och tagit emot organ.

– Och det faktum att det faktiskt är så oerhört många människor som väntar på ett organ och att väntetiden oftast inte handlar om ovilja utan om okunskap gör att vi ville stödja detta, säger Annika.

Läs också: MOD:s grundare: Rickard och Annikas initiativ är fantastiskt
Att klämma till med en rejäl bröllopsfest en gång om året kan tyckas vara att sätta ribban högt men Annika och Rickard tycker inte att det är så märkvärdigt.

– Vi gör det här, andra ägnar veckor, månader och år i projekt av olika slag där man arbetar utan tanke på egen vinning. Det viktiga är inte hur man gör, det viktiga är att man gör någonting, säger Rickard.

Kärleken och omtanken om medmänniskan har djupare dimensioner för Rickard och Annika som båda ser gudstron som något absolut självklart. Något som ”förhoppningsvis ger ett större och vidare perspektiv och gör att man blir mer tolerant och kärleksfull”, säger Rickard.

– Tron är så självklar men vi har haft många samtal om man gör för att föra över det här självklara, tron och kärleken, till andra människor och till sina barn. Hur gör man det på bästa sätt? säger Annika.

Att fira Kärleksdagen när ord omsätts i praktisk handling kan vara ett sätt.

– Egentligen är ju varje dag full av möjligheter att räcka ut sina händer, och det ska Gud veta – han vet – att vi inte lyckas med alla möjligheter vi får. Men alla framsteg är av godo, säger Rickard.

Att ta vara på kärleken och hålla lågan vid liv som par är inte heller alltid så enkelt. Både Rickard och Annika är mitt i livet, han som programledare på TV4 ibland annat Postkodmiljonären och Drömpyramiden, hon som chef för kommunikation och insamling på Reumatikerförbundet.

– Vi är inte purunga längre, vi har båda varit gifta tidigare och har barn på varsitt håll, och det kan vara en utmaning att få ihop pusslet. Men i grunden är vi vansinnigt förälskade i varandra och det är en bra början, säger Annika.

– Och så har vi bestämt oss för att inte passera dåliga gränser. Visst kan det bli diskussioner ibland men vi låter det aldrig gå för långt. Annika är väldigt bra på att inte backa på det där som ligger och gnager, hon tar tag i det. Och då byggs det inga skräphögar under mattan, säger Rickard.

En grundinställning som är viktig, menar de, är att alltid förutsätta att den andre vill mig gott.

– Sedan kan vi gå i god för att gör man sin bröllopsdag till en Kärleksdag så blir det verkligen en fantastisk dag!

 

Publicerat i Dagen

Text: Gabriella Mellergårdh

 

 

Pappans sjukdom fick Jenny att tänka om

”Det händer aldrig mig”. Så tänkte Jenny Moen för ett par år sedan. Då kunde hon inte tänka sig att donera sina organ. Men så blev hennes pappa njursjuk och Jenny ändrade inställning.

– Först tyckte jag att det var en skrämmande tanke att någon skulle in och skära i mig och inte få ha med mig sig allt ned i graven, säger Jenny Moen till P4 Väst.

Hon medger att det var en självisk tanke som hon sedan har fått anledning att ändra.

– För sex år sedan blev min pappa blev njursjuk.

Då blev hon insatt i hur njursjukvården fungerar och hur svårt det är att få tag på organ. Trots att pappan inte är i akut behov av en ny njure har Jenny Moens syn på transplantationer ändrats.

– Det är nog som med mycket annat. Man tänker att ”det händer aldrig mig”. Men efter att ha sett hur fruktansvärt dåligt njursjuka kan må och den väntan det är på behandling så har jag blivit mycket mer ödmjuk, säger hon och tillägger:

– Kan någon använda mina organ när jag inte behöver dem är det bara att ta dem. Jag skulle bara bli glad om någon kan ha nytta av dem.

 

Publicerad i: Sveriges Radio

Text: Tommy Öster

 

Två års kö till njurtransplantation – Lotta fick njure av svägerskan

Kön för att få en njurtransplantation i Västra Götaland är två år lång. Lotta Anner hade tur. Hon fick en njure av sin svägerska.

Lotta Anner från Upphärad fick sitt liv tillbaka efter att ha varit svårt sjuk i närmare femton år. Diagnosen njursvikt fick hon för fem år sedan.

– Jag blev pigg med en gång. Det är helt enkelt fantastiskt, säger Lotta Anner.

Per Lindner är verksamhetschef vid Transplantationscentrum i Göteborg. Han berättar att väntekön för njurtransplantation är två år lång. Det organ som patienter får vänta längst på i Sverige.

– Det genomförs runt 200 njurtransplantationer varje år, men bara ett par stycken av dessa kommer från levande donatorer, säger Per Lindner som är verksamhetschef vid Transplantationscentrum i Göteborg.

Många kan tänka sig att donera organ efter sin död, men det går även att dela med sig av vissa organ som man klarar sig utan, som till exempel en av njurarna.

I Sverige finns fyra transplantationscentrum, som donatorer kan vända sig till. Ett av dem ligger i Göteborg.

Det finns också ett annat faktum, menar Per Lindner, där vården kan förbättra sig. Idag avslutas livsuppehållande åtgärder för framförallt äldre patienter utan att de ens fått frågan om de kan tänka sig att donera ett organ.

– Vi använder organ från personer som är över 80 år och får dem att fungera bra, säger Per Linder.

 

Publicerad i Sveriges Radio

Text: Angelique Hvalgren Johansson

 

Lottas gyllene jubileum

Inför ett tioårsjubileum kan man tänka på mycket men det Lotta Nilsson på Tenson Tjörn Triathlon tänker mest på är den femåriga tjej som hon ska träffa på lördag.

Foto: Tony Balogh

 

För en tid sedan kom ett mejl från tjejens mamma som gjorde Lotta ”otroligt glad”.

– Hennes dotter är amputerad. Mamman berättade att dottern gärna ville komma och titta på tävlingen. Då blev jag så varm i hjärtat! säger Lotta.

– För den här tjejen kommer tillsammans med sin mamma och pappa att få se amputerade göra saker som andra människor tror att de inte kan göra. Hon kommer under resten av sitt liv veta att inget är omöjligt, säger Lotta som menar att det är sådant som för henne uppfyller syftet med hela tävlingen.

Tre ledord

Träningskliniken i Skärhamns grundare startade tävlingen för att hylla hennes make Janne Nilsson som förolyckades i USA senhösten 2004.

Totalt rör det sig i år om 1 500 deltagare under helgen varav 600 startar i den stora tävlingen på lördagen och 150 i lagtävlingen.

Ett av lagen bär hennes namn: Team Lotta.

– Det gav sig själv vad det skulle vara för lag. Det viktigaste var inte tävlingsprestationen utan att laget står för allt det som Tenson Tjörn Triathlon är, menar Lotta om laget med tre ledord.

Familj och hjärta…

– Först är det familj. Dels att tävlingen hålls till minne av min man dels att jag skapat tävlingen tillsammans med min egen familj. Min bror har gjort all grafisk formgivning, min mor har varit involverad och min kusin tar alla bilder. De som arbetar på Träningskliniken är också en familj. Det är en tävling som också vänder sig till en hel familj – från de allra minsta och uppåt.

Hennes lillebror Måns Hansson simmar första sträckan på 1 900 meter.

– Nästa sträcka är cykel. Där är ledordet hjärta. Vi gör inte bara tävlingen för att människor ska komma hit och tävla utan för att kunna göra andra saker i samhället. Vi har till exempel sedan flera år tillbaka amputerade som tävlar i en klass, säger Lotta.

Peter Nilsson, tävlingsläkare under söndagen och medlem i föreningen Active Island Tjörn, ska ta sig an de nio milen på cykel.

– Vi samarbetar också med Donationsregistret. Förra året fick vi 150 personer att anmäla sig. Vad många idag inte vet är att man aktivt måste anmäla sig på nätet för att kunna donera organ.

…och världsklass

Ledordet på den tredje distansen, som är löpning, är världsklass.

– Tillsammans har vi lyckats skapa en tävling som håller hög nivå och blivit den ledande tävlingen i Sverige – mycket tack vare alla fantastiska funktionärer. Därför får vi också hit större delen av den svenska eliten och även internationell elit.

Löpningen görs av Stefan Andreazzoli som har ett förflutet i modern femkamp och var förste svensk att klara av Tor de Géants.

Skapa tillsammans

Lotta känner en stor tacksamhet över att hon får lov att ”skapa något tillsammans med andra”.

– Det har gått tio år. Det är så fantastiskt att så många människor varit med under alla dessa år och velat hjälpa oss, säger Lotta som under de tre dagarna har hjälp av cirka 400 frivilliga funktionärer.

– Tillsammans är ordet som gör världen lite bättre. Men också att kunna visa alla besökare att Tjörn är världens bästa ställe att bo på.

Hon pekar också på begreppet Världens svettigaste konstrunda där tävlingen samarbetar med Akvarellmuseet och Pilane.

– Tack vare denna satsning, som fått stor internationell spridning, har vi till årets tävling fått startande från tio nationer.

 

Publicerad i Lokaltidningen Stenungssund

Text: Tony Balogh

 

14-årige Axel blev ihjälkörd av bilist

14-årige Axel Tidblom sa att han ville donera sina organ om något hände honom. Några veckor senare blev han påkörd av en bil och avled. Axels beslut räddade livet på fem personer som fick ta emot organ. Nu åtalas bilföraren för dödsolyckan. – Jag bävar för att se den här personen. Allt kommer upp igen, säger Axels pappa Fredrik Tidblom.

 

Foto: Privat

 

Det var i Lidköping i mars 2016 som Axel Tidblom kom cyklande från en stig ut på en väg som han skulle korsa. Då blev han påkörd av en bil, så illa att han senare avled av sina skador på sjukhus.

Bilens förare, en man i 30-årsåldern, åtalas nu för vållande till annans död och vårdslöshet i trafik. Mannen nekar till brott och uppger i förhör att det var en olyckshändelse.

”Bävar för att se personen”

– Det är det här vi har velat, att mannen åtalas, men samtidigt som vi vill veta hur olyckan kunde inträffa, blir det känsligt att se personen. Det är nästan så att jag bävar för det. Det är det jobbigaste. Vi tvingas konfrontera det och allt kommer upp igen, säger Fredrik Tidholm, Axels pappa.

Den åtalade mannen menar att solen kan ha bländat honom så att han inte såg när pojken cyklade över vägen. Han säger också att han inte körde fortare än tillåtna 50-60 kilometer i timmen.

Först lades utredningen ner när åklagaren ansåg att det inte gick att bevisa att föraren kört oaktsamt, men Fredrik Tidblom överklagade. Nu åtalas mannen i 30-årsåldern sedan förundersökningen granskats av polisens särskilda enhet för trafikbrott.

”Bred väg med fri sikt”

– Vi anser att föraren inte varit uppmärksam. Vi vill att han ska stå till svars om det är så att han har brustit i uppmärksamhet, vilket rätten nu får avgöra. Vi är av den åsikten att man inte kan missa en person som cyklar där Axel gjorde. Det är en bred väg med en fri sikt, säger Fredrik Tidblom.

Han beskriver saknaden och sorgen efter sonen:

– Första halvåret var ett rent helvete om man ska tala klarspråk. Som tur var hade vi mycket folk omkring oss som stöttade. Nu har saknaden gått över i något annat som är svårt att beskriva. Den är starkare på ett sätt, samtidigt som vi kan hantera den bättre. Ofta kan vi leva som vanligt, men ändå har man känslan i kroppen att något inte är som det ska. Även om vi är ute och gör något kul har vi alltid det här i bakhuvudet.

Axel ville donera sina organ

Axels mamma Malin Tidblom har tidigare berättat om sonens tidiga inställning till organdonation. Bland annat i ett inlägg på Facebooksidan för organisationen ”Mer organdonation”.

LÄS MER: Axels organ räddade flera personers liv

– Det var bara några veckor innan olyckan som vi satt vid matbordet och diskuterade det här. Då sa han att han minsann ville donera sina organ om något hände honom, förklarade hon en tid efter sonens död.

Så när frågan togs upp på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg dit Axel fördes efter olyckan behövde föräldrarna inte tveka. Axels beslut räddade livet på fem personer, bland andra en liten flicka som fick ta emot hans hjärta.

– Det här beslutet påverkade så många andra. Det är något vi alltid kommer att ha med oss, säger Fredrik Tidblom.

LÄS MER: Axels organ räddade flera liv: ” Inte mogna att mötas”

 

Publicerad i Expressen

Text: Eva Rogsten

 

OS-simmaren 
Anders Holmertz: ”Jag tvingades 
börja om på ruta ett”

För 20 år sedan klev Anders 
Holmertz upp 
ur bassängen,
 efter att ha jagat 
hundradelar av sekunder världen över och stått på många prispallar. Nu var det sluttävlat. Föga anade han då att han hade sitt livs tuffaste kamp framför sig.

Foto: Jan-Erik Ejenstam

 

År 2014 drabbades Anders Holmertz av en svår leversjukdom.

– Det var hemskt, säger han och skakar på huvudet. Det var en kamp mot tiden, och jag brottades med frågor som ”Hinner jag få en ny lever innan det är för sent?”. Samtidigt var det oerhört svårt att veta att en annan människa måste dö för att jag skulle få leva …

Fick svåra smärtor

Anders, 48, har sina rötter i Motala, men bor sedan många år tillbaka i Linköping med hustrun Stina, 47, och döttrarna Tuva, 15, och Wilma, 14. Elit- simmandet har han lagt bakom sig, men inte kontakten med vatten; han är simtränare i Linköpings Allmänna Simsäll-skap och hjälper unga och talanger att komma vidare.
– Jag levde ett bra liv, men en decembernatt 2014 vaknade jag av våldsamma smärtor i höger sida, minns han. Det drog åt alla håll och jag kände att något var fel.
Han lyckades sätta sig i bilen och ta sig till Universitetssjukhuset. Han undersöktes och läkarna misstänkte att han hade råkat ut för ett gallstensanfall.
– Läkarna ville ha mig under uppsikt. Om problemen fortsatte skulle det tillsättas en utredning för att gallblåsan eventuellt skulle opereras bort. Det var säkert roten till det onda.
Det misstänkta gallstensanfallet var över på ett par timmar och Anders fick åka hem. Han höll noga reda på sin kost och undvek fetare mat, men problemen kvarstod. Riktigt allvarligt blev det sommaren 2015.
– Jag fick fruktansvärt ont och uppsökte sjukvården, där det togs prover som visade på förhöjda levervärden. Jag röntgades och blev kallad till nya undersökningar – läkarna trodde fortfarande att jag hade problem med gallan.

Behövde lever snabbt

Det var tyst ett tag, men efter tre veckor kom beskedet: Anders hade förträngningar i gallgångarna i levern, och hade drabbats av den ovanliga sjukdomen primär skleroserande kolangit, PSC.
– Det är liktydigt med kroniska inflammationer i leverns gallgångar, och det kan leda till cellförändringar, förklarar han. Jag fick också veta att det är en långsam sjukdom, men att jag kunde få allvarlig cancer inom något år …
En vecka efter Idrottsgalan 2016 kom det definitiva beskedet: han var i behov av en ny lever, och det snabbt.
– Det var ett oerhört tungt besked att få, av flera orsaker. Jag har alltid varit rädd för sjukvården, och till och med tittat bort när jag ska få en spruta. Nu visste jag att läkarna skulle skära i mig, och den tanken tilltalade mig inte. Dessutom visste jag att mitt fortsatta liv hängde på en annan människas död.
Oron malde, men han försökte leva som vanligt. Frun och döttrarna fanns där och stöttade, även om Anders till stor del försökte hantera problemen på egen hand. Han fick jobba sig igenom olika faser och peppade sig mentalt genom att tänka positivt.
– Den oroligaste tiden var egentligen innan beskedet kom, funderar han. Sedan visste jag vad jag hade framför mig och gick in i något slags bubbla,
ungefär som vid en OS-final. Men utan stöd av familj och
vänner hade jag aldrig klarat det.
Läkarna förberedde för hans levertransplantation och det gjordes en grundlig utredning som pågick i två månader. Det var en tuff period, då varenda kroppsdel undersöktes. Men Anders jobbade hela tiden och det kunde till viss del skingra tankarna.
– I mars 2016 blev jag uppsatt på väntelista, och allt jag kunde göra var just att vänta. Men oron fanns där – skulle jag hinna få en ny lever innan det var för sent?

Fick njursvikt

Han hade mobilen på sig dygnet runt, den kunde ju ringa när som helst. För att fokusera på något annat spelade han golf och såg till att hålla sig i form rent fysiskt. Våren blev till sommar, och han hann se OS innan telefonen ringde den 22 augusti 2016. En ny lever väntade på honom.
– Då fick jag snabbt bege mig till Karolinska sjukhuset i
 Huddinge och jag var riktigt laddad. Jag insåg att jag skulle få
 en ny lever av en person som valt att donera sina organ. På så vis skulle jag få möjlighet att leva vidare, samtidigt som den avlidne personen fick sin önskan om
donation uppfylld. Det är så man måste se det, och det är så livet är.
Anders lades på operationsbordet och transplantationen gick bra, men han drabbades av njursvikt under ingreppet. Som gammal elitsimmare hade han försökt förbereda sig som inför en större tävling, men hade aldrig kunnat föreställa sig hur svag han skulle känna sig efter operationen.
– Innan var jag stark, men efteråt var det som att börja om på ruta ett. När sjukvårdspersonalen sa att jag skulle ”upp och hoppa” fick jag börja med att gå 15–20 steg …
Men han ökade successivt och efter en vecka började han gå mer. Och han hade en god tränare i sin bror, som besökte honom varje dag och hjälpte 
honom i hans återhämtning.
– Jag hade försökt att förbereda mig mentalt, ungefär som vid en längre resa, och jobbade för att rehabilitera mig själv. Det mesta gick på ren envishet.

Viktigt med vila

Efter 16 dagar fick han komma hem till Linköping, men fick åka till Universitetssjukhuset varje dag för att hålla koll på lever och njurar. Och när det hade gått tre veckor kände han hur njurarna piggnade till, även om han inte tog några jättekliv.
– Vid årsskiftet 2016–2017 kände jag att jag var tillbaka, även om mitt liv har förändrats. Jag äter mediciner, och det kommer jag att få göra livet ut. Och jag har mer behov av att vila.
Men det hindrar honom inte från att jobba heltid som simtränare, och i dag mår han bättre än han gjort på länge. Han har gått med sjukdomen i flera år och det är ett jättelyft att bli frisk.
– Jag är oändligt tacksam över att det finns människor som är villiga att donera sina organ. Och jag har fått uppleva hur bra sjukvården fungerar. Man kan inte skydda sig mot sjukdomar, hur vältränad man än är, men återhämtningen går nog fortare när man har en god fysik.■

Har tagit fem 
OS-medaljer

Anders Holmertz är en av de svenska simmare som tagit flest medaljer genom tiderna. Under åren 1988–1992 tog han fem OS-medaljer, fyra silver och ett brons. Utöver OS-medaljerna tog han 
två VM-guld, ett EM-guld, sju VM- och EM-silver samt sju bronsmedaljer i VM och EM. Han har hela 72 individuella SM-guld och gjorde sitt sista mästerskap i Göteborg 1997.

 

Publicerad i Året runt

Text: Anna Lindau Backlund

 

Kategorier

MOD (8)  Event (5)  100 sätt att hjälpa (14)  #blidonator (14)  Utbildning (3)  MOD i media (46)  TV4 Nyhetsmorgon (17)  Prins Daniel (6)  #vadväntardupå (11)  Svenska Hjältar (6)  Sommar i P1 (13)  DN artikelserie (10)  Kampanjer (36)  Filmer vi gillar (10)  Donationsveckan (6)  Konferens (1)  Statlig utredning (1)  Religion (1)  #jagharsagtJA (22)  Situationen i Sverige (7)  Film Min Historia (4)  Volontärer (4)  Blodomloppet (4)  Kvällsposten artikelserie (2)  Personliga insamlingar (4)  Nyhetsbrev (3)  Gomorron Sverige (1)  Forskning (9)  

  • Jan
  • Feb
  • Mar
  • Apr
  • Maj
  • Jun
  • Jul
  • Aug
  • Sep
  • Okt
  • Nov
  • Dec