”Departementet ägnar sig åt östtysk lagtolkning”

Människor dör av organbrist medan jurister på socialdepartementet ägnar sig åt östtysk lagtolkning. Det är dags att släppa fram donationsutredningens förslag, skriver professor emeritus Stellan Welin.

DEBATT | DONATIONER

Den nuvarande lagen om transplantationer har ett flertal brister. Den kan tillämpas först när döden konstaterats och lämnar tiden alldeles före döden oreglerad. Får man fortsätta respiratorvård, som är utsiktslös för patienten, i väntan på total hjärninfarkt (död)? Det är mycket oklart i dag men utan någon form av sådant agerande blir det inga donationer alls. I dag får inga donationsföreberedelser vidtas innan döden konstaterats. Först då får personalen titta i donationsregistret. Den enda möjliga donatorn är en patient som avlidit av total hjärninfarkt (hjärndöd) under respiratorvård.

Donationsutredningen (SOU 2015:84) försökte åtgärda oklarheter i gamla lagen och de hinder som i dagsläget hindrar Sverige från att ha en rimlig donationsnivå, men har hamnat i kylan. Juristerna på socialdepartementet påstår att dess förslag strider mot grundlagen och socialminister Annika Strandhäll håller med, senast i DN den 5 februari. Någon närmare förklaring har inte lämnats utan det sägs att förslagen strider mot att patienter måste samtycka till medicinska ingrepp.

Vad är det då vi diskuterar konkret och som kan strida mot grundlagen? Väsentligen fallet med en patient i respirator med mycket stora hjärnskador. Livet som djupt medvetslös kan fortsätta ett tag med respiratorstöd, men bedömningen är att fortsatt respiratorvård är meningslös. Denna bör stängas av. Detta är något som sker dagligen på intensivvårdskliniker. Utredningen föreslår att man innan avstängning sker ska få ta reda på om patienten är villig att donera. Personalen bör få konsultera donationsregistret samt tala med de närstående.

Respiratorvården av patienten fortsätter alltså ett kort tag under samtyckesutredningen men inga nya ingrepp görs. Utredningen föreslår också att viss organbevarande behandling får ges under perioden fram till donation, om patienten visat sig positiv till donation. Är det detta som strider mot grundlagen?

Socialdepartementet borde fundera över hur samtycke ges i vården. Nyligen opererade jag en tå. Före operationen fick jag operationen beskriven och samtyckte. Efter operationen sa läkaren att han hade satt in några små metallskruvar. Det hade vi inte diskuterat innan, men jag hade inga invändningar. Det ingick i mitt samtycke att jag gav läkaren utrymme för åtgärder som han bedömde som viktiga. Det förefaller mig rimligt att anta att den som samtycker till donation av organ därmed också är införstådd med att vissa organbevarande steg vidtas. Är organen dåliga finns ju inget att donera. För att ytterliga minska dessa farhågor – att patienterna inte vet vad de samtycker till – kan man tänka sig att det finns tillgängligt en kortfattad beskrivning av detaljerna i en donationsprocess, till exempel på webbsidan 1177.se eller i lättillgängliga broschyrer.

Utredningen öppnar också för en ny typ av donator. Det är en patient i respirator, där läkarna gör bedömningen att fortsatt respiratorvård är meningslös. Ibland utvecklas tillståndet till total hjärninfarkt – och då blir det donation på samma sätt som i dag – men ibland blir det inte så. Då menar utredningen att innan respiratorn stängs av, så ska man konsultera donationsregistret och anhöriga för att undersöka donationsviljan. Är den positiv, så stänger man av respiratorn, väntar till cirkulationen upphör och väntar sedan ytterligare 5 minuter (för att hjärnan säkert ska vara död). Sedan tar man ut organen. Vill patienten inte donera, så stängs respiratorn av och patienten dör.

Denna donatorkategori finns inte i dag i Sverige men i många andra länder. Det finns en potential att öka tillgången på organ. Även här sker vården med samtycke, respiratorn stängs av enligt medicinsk praxis och kirurgiska ingrepp görs först när patienten är död. Det finns inget som strider mot grundlagen.

Jag har ingen insyn i departementets inre arbete. Min gissning är att vi har jurister som hemfallit åt den östtyska lagtolkningen: ”allt som inte explicit är tillåtet i lagen är förbjudet”. I en demokrati bör vi anse att ”allt som inte explicit är förbjudet i lagen är tillåtet”. Det kan naturligtvis vara oetiskt och olämpligt ändå. (Att ljuga för sin partner är legalt tillåtet men oetiskt, till exempel.)

Jag har själv inte deltagit i själva utredningen men deltagit i seminarier och möten kring denna och skrivit en medicinsk kommentar i Läkartidningen (2017-05-07). Där konstaterar jag att utredningen håller ur etisk synpunkt. För någon vecka sedan var det ett stort nationellt donationsmöte i Uppsala. Alla inom donationsprofessionen var mycket upprörda över behandlingen av utredningen. Statssekreteraren kom och gjorde en kort presentation – utan att beröra problemen – och försvann sedan direkt före frågor och kritik. Det är dags för socialministern och socialdepartementet att förklara sig. Människor dör av organbrist medan juristerna ägnar sig åt östtysk lagtolkning. Släpp fram utredningens förslag!

Skriven av Stellan Welin
professor emeritus, avdelningen för hälso- och sjukvårdsanalys, Linköpings universitet

Publicerad i Svenska Dagbladet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.