Emilie, 38: ”Det är nya lungor eller dö”

När hon var sex månader gammal diagnostiserades Emilie Stiwing med Cystisk Fibros. Nu, 38 år gammal, gör hon sig redo för sin tredje transplantation. Den här gången är det lungorna som har gett upp.

Foto: Privat

 

– Det är nya lungor eller dö. Det är inte så mycket att välja på faktiskt, säger Emilie Stiwing.

Tredje gången blir annorlunda för Emilie Stiwing, 38. De första två transplantationerna har kommit från familj och vänner.

– Lever har jag fått av min mamma och njure av en kompis, det har alltid varit planerat. Det här med att stå i kö är nytt för mig, säger hon.

Den här gången kan ingen av hennes levande anhöriga hjälpa henne. Hon är i akut behov av nya lungor.

”Vävnaden förstörs”

– Jag är född med Cystisk Fibros. Det är en genetisk sjukdom som gör att slemmet i kroppen är för salt och för segt. Vävnaden förstörs så att säga, säger Emilie Stiwing, som tidigare har pratat med P4 Sjuhärad. 

Nu får hon ha syrgas för att kunna ta sig runt och det är ovant för 38-årigen att ständigt bli andfådd och trött.

– Jag vill bara ha det gjort. Jag vill bara få vara lite frisk igen, säger hon.

Hon beskriver känslan att vakna upp från en lyckad transplantation som fantastisk. Att man helt plötsligt inte känner sig förgiftad längre.

– Man vet att någon har skänkt mig liv, flera gånger. Hur jag kommer känna i efterhand att ha en avliden donator vet jag inte. Jag känner en oerhörd tacksamhet mot mina levande donatorer, men de kan jag ju närsomhelst tacka, säger Emilie Stiwing.

Även om läkarna har bedömt att hon är en bra kandidat för en donation, så vet hon inte när det kan bli av.

– Men det kommer gå bra, det har jag bestämt. Jag är en ganska positiv människa i grund och botten. Glaset är alltid halvfullt, det blir så mycket enklare då, säger Emilie Stiwing.

”Lungor eller dö”

Det är jobbigt att andas, även med syrgasen, kroppen gör ont och Emilie har svårt att äta. Hon behöver även mycket vila men som flerfaldig svensk mästare och EM-guldmedaljör i Westernridning, är stillasittandet ovant för Emilie Stiwing.

– Jag är en ganska så energisk person som inte tycker om att ligga och sova. Men jag känner att när jag faktiskt tar mig tid att vila så orkar jag lite mer, säger hon.

Hon är inte ensam i att vänta och precis som för alla andra är de nya lungorna helt livsavgörande.

– Det är nya lungor eller dö. Det är inte så mycket att välja på faktiskt. Jag har bara känslan att det kommer gå bra. Det har ju gått bra förut så varför skulle det inte göra det nu?

 

Publicerad i Expressen

Text: Sten Wingren

Kommentera