”Inkompetent handläggning i frågan om organdonationer”

Många liv hade kunnat räddas om regeringskansliet hade arbetat snabbare, skriver Njurförbundet om turerna runt Donationsutredningen.

För fem år sedan fick läkaren Anders Milton i uppdrag av dåvarande socialminister Göran Hägglund (KD) att utreda förutsättningarna att hinder i lagar och regelverk för organdonationer från både avlidna och levande givare skulle kunna undanröjas.

Inte utan motstånd kom utredningen till stånd efter påtryckningar från både riksdag och berörda intressenter. Den pågick under två och ett halvt år och experter inom juridik, profession, etik och patientföreträdare hade tillfälle att yttra sig under hela utredningsarbetet. Förslagen i betänkandet ”Organdonation – En livsviktig verksamhet” (SOU 2015:84) var således väl förankrade. Endast en remissinstans, juridiska fakulteten i Lund, hade invändningar att den föreslagna lagändringen strider mot regeringsformen i Grundlagen. Övriga juridiska företrädare hade över huvud taget inget att invända i sina remissvar.

Efter dryga två års betänketid bestämmer sig socialminister Annika Strandhäll (S) slutligen för att inte lägga fram någon proposition utan enbart ge vissa direktiv till Socialstyrelsen. En ny utredning ska tillsättas under våren för att se över hur lagstiftningen kan förändras. Utredningens tilläggsdirektiv om hur olika hinder vid levande donation kan undanröjas har regeringskansliet över huvud taget inte bemödat sig med att beröra. Nuvarande regelverk är från 1970-talet och ett ärende som har funnits på regeringskansliets bord under årtionden.

Handläggningen av Donationsutredningen inom regeringskansliet tyder på en allvarlig inkompetens och bristande förståelse för problematiken kring organdonationer samt även ett slöseri med offentliga resurser. Frågan är inte lika politiskt intressant som exempelvis vinster i välfärden.

För den som behöver nya organ är frågan livsviktig. Många liv hade kunnat räddas om regeringskansliet hade arbetat snabbare och till och med slagit larm som hade kunnat påverka utredningsarbetet. Annika Strandhäll, det räcker inte att säga att ”jag beklagar”.

Skriven av Håkan Hedman
Publicerad av Dagens Medicin

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.