Kristian Lundberg: ”Det är svårt att inte direkt öppna empatins slussar.”

Det finns förmodligen ingenting mer smärtsamt än att se sitt barn lida, oavsett om det är på grund av en dödlig sjukdom eller ensamhet, orättvisor, utanförskap. Vi lider med våra barn, de flesta av oss, med det som finns nära oss. Och vår maktlöshet inför det som sker blir tydlig.

Foto: Sveriges Radio
Lyssnarnas sommarvärd, entreprenören Tommy Ivarsson, inleder sitt program på ett mycket gripande sätt. Han beskriver en av alla dessa situationer som familjen fick uppleva när sonen blev sjuk, vilket till slut ledde till döden. Det är svårt att inte direkt öppna empatins slussar.
Ivarsson är konsekvent i sin berättelse. Den är personlig, nära i sitt tilltal. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på hur vi tycks oförmögna att ta till oss andra barn som lider, som när det gäller de ensamkommande. Där finns det istället ett antal sanningar som säger att deras smärta och föräldrarnas maktlöshet är en manipulation för att söka egen vinning.
Ur den synvinkeln blir Ivarssons begränsade perspektiv märkligt, som när han talar om ”att hyra ett härligt hus i brittiskt kolonialstil i Sydafrika”. Oavsett hur känslosam Ivarsson berättelse är saknar jag ett perspektiv bortom det egna.

 

Publicerad i Sydsvenskan

Text: Kristian Lundberg

Kommentera