Leifs viktnedgång räddade dottern Vilma

Under loppet av ett par veckor slutade 15-åriga Vilma Gustavssons båda njurar att fungera. Pappa Leif tvekade inte en sekund när han fick frågan om att ställa upp som donator. Men det fanns ett problem – han vägde för mycket. – Läkaren sa att de inte hade tillräckligt långa knivar för att kunna ta ut min njure, säger Leif Gustavsson.

 

Foto: Privat

 

Först trodde hon att det var den envetna förkylningen som var tillbaka. Arbogabon Vilma Gustavsson, 15, hade känt sig sjuk och orkeslös under en längre tid.

Men den här gången – i september 2015 – var det betydligt allvarligare, något som Arboga Tidning var först med att berätta om.

– Det började med att jag spydde upp blod. Jag var väldigt trött och det sved i lungorna och i magen också, säger hon.

Drabbades av allvarlig njursjukdom

Familjen åkte först till sin lokala vårdcentral. Där skickades de snabbt vidare till akuten i Västerås. Efter ytterligare några prover fick Vilma Gustavsson flyga ambulanshelikopter till Lund. Det var bråttom – proverna visade att Vilma hade drabbats av IgA-nefrit, en allvarlig njurinflammation.

Båda hennes njurar var utslagna och hon fick läggas in för dialys direkt. Under nästan ett halvår bodde hon på sjukhuset, först i Lund och senare i Uppsala. Den glada, pigga fotbollstjejen fick vänja sig vid att ständigt ligga inkopplad i en maskin som renade hennes blod.

– Rektorn i min skola gick runt och förklarade i de berörda klasserna att jag skulle vara borta en längre period. Mina kompisar berättade senare att de trodde att jag hade dött, säger Vilma Gustavsson.

Pappa Leif ställde upp som donator

I och med att båda Vilmas njurar var drabbade krävdes det en njurtransplantation om hon skulle kunna leva ett normalt liv igen. Hemma i Arboga fanns en villig donator, Vilmas pappa Leif Gustavsson, 54.

Det fanns bara ett problem – han vägde för mycket.

– Matchningen var ju bra, men min övervikt satte stopp för det. Läkarna sa att de inte hade tillräckligt långa knivar för att kunna ta ut min njure. Det tog jag som en spark i baken, säger Leif Gustavsson.

För att kunna bli aktuell som donator la Leif Gustavsson om kosten och började med långa promenader. På några månader lyckades han gå ner 23 kilo med sina nya vanor. En tillräckligt stor viktnedgång för att läkarna skulle tillåta operationen.

– Det kändes som en befrielse att få lägga sig ner på operationsbordet, och att de äntligen skulle sätta i gång. Jag ville inte att min dotter skulle behöva vara knuten till en dialysmaskin. Det har alltid varit full fart på henne med fotboll och innebandy, men under sjukdomstiden orkade hon ingenting, säger Leif Gustavsson.

Behövs fler organdonatorer

Transplantationen, som genomfördes för snart ett år sedan, gick som planerat och i dag mår både pappa och dotter bra. Vilma Gustavsson går i skolan och spelar innebandy igen, precis som vilken 15-åring som helst.

Men en sak bär hon med sig för livet: vetskapen om hur viktigt det är att det finns folk som donerar sina organ. Varje år dör omkring 30 personer i Sverige i väntan på transplantation. Personer som kanske hade kunnat räddas om fler skrev upp sig som organdonatorer.

Själv har hon har redan skrivit under sitt donationskort.

– Känslan av att någon är beredd att ge bort sina organ till en är helt fantastisk, det går nästan inte att förklara, säger hon.

 

Publicerad i Expressen

Text: Björn Barr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.