Maria, 29, vill överleva julen – utan en ny lunga dör hon


Foto: Privat.

I ett kalt rum på tolfte våningen på sjukhuset firar Maria Martin, 29, jul.

Hon vet inte om det blir hennes sista – om hon snart inte får en ny lunga är det över.

– Varje dag är en kamp men jag drömmer om att få fortsätta livet där det avbröts, säger hon.

Egentligen säger hon inget, orken räcker inte till att att tala. I stället hör hon av sig via sms från sjukrummet på Skånes universitetssjukhus i Lund där hon vårdats ända sedan i maj i år.

Men sjukhus är inga nyheter för 29-åringen från Hässleholm. Redan som barn var hon mycket sjuk och när hon var 15 år fick hon diagnosen pulmonell arteriell hypertension, PAH. Det innebär i korthet att blodkärlen i lungorna blir för trånga vilket innebär ett onormalt högt blodtryck i lungorna och då måste hjärtat arbeta hårdare.

Fick nya lungor av donator

Maria blev allt tröttare och sämre, minsta ansträngning kändes övermäktig och 2009 blev det på allvar kritiskt. Maria fick medicin intravenöst via en pump som hon alltid bar med sig. Men det hjälpte inte tillräckligt. Vid jultid började läkarna prata om en lungtransplantation, knappt ett halvår senare sattes hon upp på väntelistan för nya lungor och bara två veckor senare meddelade koordinatorn för transplantationsteamet att det fanns en matchning.

Ytterligare två dygn senare hade Maria Martin två nya lungor och kunde så smått börja leva igen.

– Jag har alltid varit skyddad, försiktig och begränsad. Alltid döende. Men omkring 2012 började allt stabilisera sig med mina nya lungor. Efter en utlandsresa med min bästa vän kände jag att jag klarar mig själv, att jag inte behövde vara nära sjukhus hela tiden.

– Jag skulle ju egentligen ha varit död

Den känslan var ny och lite överraskande, hon som var så sjuk hade aldrig ens tänkt tanken på att upprätta långtidsplaner.

– Jag skulle ju egentligen ha varit död och visste inte ens vad jag ville bli. Så jag beställde hem kataloger och såg en skola i Barcelona.

Och plötsligt stod hon på egna ben och andades katalansk Medelhavsluft och njöt av livet i en lägenhet i Barcelona med fem tjejer hon aldrig tidigare hade träffat.

– Barcelona läkte mig. Jag fick för för första gången vara Maria. Ingen diagnos framför mig. Alla jag träffade var ungdomar, inga läkare, inga sjuksköterskor. Jag växte som människa.

Med aptit på livet for Maria Martin vidare efter spanskkursen och hamnade i Las Palmas på Gran Canaria. Hela tiden i gott skick och på gott humör.

2015 gick flyttlasset hem till Sverige igen och Maria skaffade en bostadsrätt och började jobba ideellt.

– Jag var sökledare för bortsprungna hundar.

Lungan stöts bort

Men i början av året vändes allt upp och ned. I januari i år fick hon en inflammation och det ledde till att kroppen snabbt började stöta bort lungan eftersom immunförsvaret automatiskt stärks när kroppen kämpar mot en infektion.

Därför ligger hon i ett ensamt rum, omgiven av medicinska specialister på Skånes universitetssjukhus i Lund.

– Jag har alltid ett enkelrum. På grund av infektionsrisken är vi transplanterade extra försiktiga.

Maria är 161 cm lång och donatorn måste matcha henne i storlek.Foto: PRIVAT

Läkarna bedömer att hon är för svag för en ny dubbeltransplantation och hennes enda hopp är nu att en donator matchar.

Men oddsen är små. Organbristen är enorm. Men Maria ger inte upp.

– Att få vara på väntelistan igen är jag otroligt tacksam för. Det är inte givet att man får sättas upp igen på grund av organbristen.

Hon vill berätta om sitt liv för att sätta fokus på organdonation och hon uppmanar alla att ta ställning. Åtta liv kan räddas av en organdonator.

Drömmer om livet

I väntan på att matchas mot rätt donator kan hon inte göra mycket mer än att hoppas och fortsätta kämpa, även om det är tufft.

– Det är viktigt att tillåta sig själv att vara ledsen. När jag är det ringer jag min familj eller sms:ar vänner och i bland kallar jag in personalen. Då sitter de med mig en stund, pysslar om mig lite. Det är så jag håller mig på humör.

När Maria Martin tittar ut från rummet på tolfte våningen ser hon i princip hela Lund, Turning Torso i Malmö och Öresundsbron. Det är den utsikt hon har haft sedan maj.

Men hon drömmer om att få se något helt annat snart.

Framtiden är oviss men för Maria finns det inget alternativ. ”Jag längtar till när allt är över, då vill jag vara med min familj och bara koppla av”.Foto: PRIVAT

– Längre fram, efter operationen, vill jag åka på solsemester med mina föräldrar. Bara få vara tillsammans och koppla av av efter allt, skriver Maria Martin.

Hur mår du nu?

– Jag lever på övertid, men jag kämpar på.

Text: Magnus Andersson
Publicerad i Expressen.

 

 

Fotnot: Texten bygger förutom på Marias sms även på hennes blogg. Hennes situation är tidigare även berättad av Kristianstadsbladet.

Kommentera