OS-simmaren 
Anders Holmertz: ”Jag tvingades 
börja om på ruta ett”

För 20 år sedan klev Anders 
Holmertz upp 
ur bassängen,
 efter att ha jagat 
hundradelar av sekunder världen över och stått på många prispallar. Nu var det sluttävlat. Föga anade han då att han hade sitt livs tuffaste kamp framför sig.

Foto: Jan-Erik Ejenstam

 

År 2014 drabbades Anders Holmertz av en svår leversjukdom.

– Det var hemskt, säger han och skakar på huvudet. Det var en kamp mot tiden, och jag brottades med frågor som ”Hinner jag få en ny lever innan det är för sent?”. Samtidigt var det oerhört svårt att veta att en annan människa måste dö för att jag skulle få leva …

Fick svåra smärtor

Anders, 48, har sina rötter i Motala, men bor sedan många år tillbaka i Linköping med hustrun Stina, 47, och döttrarna Tuva, 15, och Wilma, 14. Elit- simmandet har han lagt bakom sig, men inte kontakten med vatten; han är simtränare i Linköpings Allmänna Simsäll-skap och hjälper unga och talanger att komma vidare.
– Jag levde ett bra liv, men en decembernatt 2014 vaknade jag av våldsamma smärtor i höger sida, minns han. Det drog åt alla håll och jag kände att något var fel.
Han lyckades sätta sig i bilen och ta sig till Universitetssjukhuset. Han undersöktes och läkarna misstänkte att han hade råkat ut för ett gallstensanfall.
– Läkarna ville ha mig under uppsikt. Om problemen fortsatte skulle det tillsättas en utredning för att gallblåsan eventuellt skulle opereras bort. Det var säkert roten till det onda.
Det misstänkta gallstensanfallet var över på ett par timmar och Anders fick åka hem. Han höll noga reda på sin kost och undvek fetare mat, men problemen kvarstod. Riktigt allvarligt blev det sommaren 2015.
– Jag fick fruktansvärt ont och uppsökte sjukvården, där det togs prover som visade på förhöjda levervärden. Jag röntgades och blev kallad till nya undersökningar – läkarna trodde fortfarande att jag hade problem med gallan.

Behövde lever snabbt

Det var tyst ett tag, men efter tre veckor kom beskedet: Anders hade förträngningar i gallgångarna i levern, och hade drabbats av den ovanliga sjukdomen primär skleroserande kolangit, PSC.
– Det är liktydigt med kroniska inflammationer i leverns gallgångar, och det kan leda till cellförändringar, förklarar han. Jag fick också veta att det är en långsam sjukdom, men att jag kunde få allvarlig cancer inom något år …
En vecka efter Idrottsgalan 2016 kom det definitiva beskedet: han var i behov av en ny lever, och det snabbt.
– Det var ett oerhört tungt besked att få, av flera orsaker. Jag har alltid varit rädd för sjukvården, och till och med tittat bort när jag ska få en spruta. Nu visste jag att läkarna skulle skära i mig, och den tanken tilltalade mig inte. Dessutom visste jag att mitt fortsatta liv hängde på en annan människas död.
Oron malde, men han försökte leva som vanligt. Frun och döttrarna fanns där och stöttade, även om Anders till stor del försökte hantera problemen på egen hand. Han fick jobba sig igenom olika faser och peppade sig mentalt genom att tänka positivt.
– Den oroligaste tiden var egentligen innan beskedet kom, funderar han. Sedan visste jag vad jag hade framför mig och gick in i något slags bubbla,
ungefär som vid en OS-final. Men utan stöd av familj och
vänner hade jag aldrig klarat det.
Läkarna förberedde för hans levertransplantation och det gjordes en grundlig utredning som pågick i två månader. Det var en tuff period, då varenda kroppsdel undersöktes. Men Anders jobbade hela tiden och det kunde till viss del skingra tankarna.
– I mars 2016 blev jag uppsatt på väntelista, och allt jag kunde göra var just att vänta. Men oron fanns där – skulle jag hinna få en ny lever innan det var för sent?

Fick njursvikt

Han hade mobilen på sig dygnet runt, den kunde ju ringa när som helst. För att fokusera på något annat spelade han golf och såg till att hålla sig i form rent fysiskt. Våren blev till sommar, och han hann se OS innan telefonen ringde den 22 augusti 2016. En ny lever väntade på honom.
– Då fick jag snabbt bege mig till Karolinska sjukhuset i
 Huddinge och jag var riktigt laddad. Jag insåg att jag skulle få
 en ny lever av en person som valt att donera sina organ. På så vis skulle jag få möjlighet att leva vidare, samtidigt som den avlidne personen fick sin önskan om
donation uppfylld. Det är så man måste se det, och det är så livet är.
Anders lades på operationsbordet och transplantationen gick bra, men han drabbades av njursvikt under ingreppet. Som gammal elitsimmare hade han försökt förbereda sig som inför en större tävling, men hade aldrig kunnat föreställa sig hur svag han skulle känna sig efter operationen.
– Innan var jag stark, men efteråt var det som att börja om på ruta ett. När sjukvårdspersonalen sa att jag skulle ”upp och hoppa” fick jag börja med att gå 15–20 steg …
Men han ökade successivt och efter en vecka började han gå mer. Och han hade en god tränare i sin bror, som besökte honom varje dag och hjälpte 
honom i hans återhämtning.
– Jag hade försökt att förbereda mig mentalt, ungefär som vid en längre resa, och jobbade för att rehabilitera mig själv. Det mesta gick på ren envishet.

Viktigt med vila

Efter 16 dagar fick han komma hem till Linköping, men fick åka till Universitetssjukhuset varje dag för att hålla koll på lever och njurar. Och när det hade gått tre veckor kände han hur njurarna piggnade till, även om han inte tog några jättekliv.
– Vid årsskiftet 2016–2017 kände jag att jag var tillbaka, även om mitt liv har förändrats. Jag äter mediciner, och det kommer jag att få göra livet ut. Och jag har mer behov av att vila.
Men det hindrar honom inte från att jobba heltid som simtränare, och i dag mår han bättre än han gjort på länge. Han har gått med sjukdomen i flera år och det är ett jättelyft att bli frisk.
– Jag är oändligt tacksam över att det finns människor som är villiga att donera sina organ. Och jag har fått uppleva hur bra sjukvården fungerar. Man kan inte skydda sig mot sjukdomar, hur vältränad man än är, men återhämtningen går nog fortare när man har en god fysik.■

Har tagit fem 
OS-medaljer

Anders Holmertz är en av de svenska simmare som tagit flest medaljer genom tiderna. Under åren 1988–1992 tog han fem OS-medaljer, fyra silver och ett brons. Utöver OS-medaljerna tog han 
två VM-guld, ett EM-guld, sju VM- och EM-silver samt sju bronsmedaljer i VM och EM. Han har hela 72 individuella SM-guld och gjorde sitt sista mästerskap i Göteborg 1997.

 

Publicerad i Året runt

Text: Anna Lindau Backlund

Kommentera