Regeringen sover – men du kan rädda liv

Regeringen drar benen efter sig i organdonationsfrågan – samtidigt som dödssjuka slåss mot klockan.

När det är som värst, dör en människa per vecka i organbristens spår. Väntan på en ny njure, lever eller par med lungor blev för lång. I dag står drygt 800 personer i transplantationskö.

Sverige är ingen stjärnnation i fråga om organtransplantationer. Relativt få operationer genomförs, trots att den stora majoriteten svenskar är positiv till att donera organ.

Det finns flera sätt att förbättra transplantationsmöjligheterna. En är att hålla en kropp vid liv i väntan på att transplantationer kan genomtföras. Under alliansregeringens åtta år stretade den kristdemokratiske socialministern, Göran Hägglund, emot detta.

”Vi ska inte se en döende person som ett presumtivt reservdelslager”, sa Hägglund.

Så tillträdde de rödgröna. I oktober 2015 kom donationsutredare Anders Miltons förslag: ändra lagen så att en person kan vårdas och behandlas i väntan på att hennes organ transplanteras.

Organdonation utreds på cellnivå

Den rödgröna regeringen var positiv – men vad hjälpte det? Mer än två år efter Miltons utredning kommer nu beskedet, från sjukvårdsminister Annika Strandhäll (S,): det blir inget nytt lagförslag, det ska i stället tillsättas ännu en utredning. Regeringens jurister har nämligen kommit fram till att organuppehållande vård strider mot grundlagen och dess skydd mot att bli vårdad utan samtycke.

Undantag från samtyckandet kan göras, exempelvis om någon är medvetslös. Men då ska vederbörandes liv stå på spel. Att vårda vederbörande utan samtycke, för att någon annans liv – organmottagarens – är i fara, går inte för sig, enligt juristerna.

Det framstår som petigt. Det är ju faktiskt så att svenskar antas samtycka till att donera sina organ så länge de inte uttryckligen har sagt nej. Då borde väl samma svenskar kunna antas samtycka till att deras kropp hålls vid liv under en kort, kritisk period, så att det finns en ärlig chans att dra i gång transplantationskedjan.

Medan regeringen slösar bort ännu en mandatperiod, lär ett antal människor dö i onödan.

Sjukvården kan bli bättre på att prata donation

Men lagar är inte allt när det gäller organdonationer. Psykologi spelar in och läkarnas agerande har stor påverkan på antalet organdonationer.

Anhöriga har i praktiken vetorätt mot donation, så dem måste man få med sig. Det är känsligt, naturligtvis, och många läkare har inte mod att fråga. Eller så frågar de på fel sätt. Eller så ger de upp efter ett första, reflexmässigt ”Nej!”

Det här har förbättrats på senare år utbildningssatsningar har gjorts ute på landets intensivvårdsavdelningar och akuter. Och antalet organdonatorer har ökat. Men, som sagt, kön med dem som förtvivlat väntar är mycket lång.

Det behövs mer utbildning, bättre samordning inom sjukvården och mer information, inte minst bland vanliga människor. Prata med varandra om donation, gör er vilja känd för nära och kära. Anmäl er till donationsregistret.

Att hjärtsjuka barn ska behöva känna hur livet rinner ur dem, bara för att vi andra inte orkar tala om donation, är ett slöseri som svårligen kan försvaras.

Skriven av Ledarredaktionen
Publicerad i Expressen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.