Socialministern vacklar om organdonationer

Vi är många som har väntat länge och väl på förändring rörande frågan om organdonationer. Oron är således stor efter att socialministern avfärdat färdiga förslag.

Socialminister Annika Strandhäll (S) skrev i en debattartikel i Aftonbladet den 9 oktober att hon vill verka för att fler människor donerar organ efter sin död. Det är bra. Socialministern vill även se en nationell samordning av donationsverksamheten. Det saknas i dag, vilket innebär att vi har fyra olika väntelistor för njurtransplantationer, som varierar mellan ett till dryga tre år. Även detta vore således positivt.

Det har skett en viss ökning av antalet organdonationer under senare tid. De är dock alldeles för få i förhållande till behoven. Problemet rättas inte till genom att fler anmäler sig till Donationsregistret. Det är viktigt att göra sin vilja om donation känd för sina närstående och Donationsregistret är ett värdefullt komplement i det syftet. Andelen av befolkningen som finns i registret har varit i stort sätt oförändrat konstant, runt cirka 15 procent sedan registret inrättades 1998. Det är inte troligt att anmälningarna till Donationsregistret kommer att öka mer än högst marginellt. Dessutom är anmälningar inte allt i detta sammanhang.

Trots att donationsviljan bland svenskarna är högst i Europa så har vi få donatorer då Sverige jämförs med andra länder. Lagstiftningen och regelverket som styr organdonationer är otydligt och inte anpassat efter människors egna önskemål. Detta innebär att även om man under sin livstid uttalat att man vill donera organ efter sin död så får man sällan den möjligheten.

I och med artikeln i Aftonbladet nyligen uttalade sig Annika Strandhäll för första gången offentligt om Anders Miltons förslag i utredningen ”Organdonation – En livsviktig verksamhet” (SOU 2015:84). Ministern skriver där att hon anser att underlaget inte håller juridiskt. Detta sägs utan att ministern ger någon som helst vidare förklaring om vad som är undermåligt eller vilka lagrum som avses. Beskedet har med rätta väckt förvåning och oro i berörda patientgrupper.

Utredningen som Strandhäll nu avfärdar pågick under dryga två år och bland sakkunniga och experter fanns både erfarna jurister och etiker. Förslagen – som bland annat syftade till att fördubbla antalet organdonatorer – var brett förankrade under stor enighet och det är därför mycket märkligt att Annika Strandhäll först nu, efter två års ytterligare utredande, uttalar att förslagen är juridiskt undermåliga och att en sedan länge nödvändig förändring därmed kommer att dröja.

Förre socialministern Göran Hägglund (KD) tillsatte Donationsutredningen och utnämnde Anders Milton till utredare även om det dröjde. Annika Strandhäll visar sig nu stå helt vacklande och dessutom oförstående till problematiken som rör organdonationer. Det har därför uppstått ett moment 22 som är mycket oroande, inte minst för alla oss som har väntat tålmodigt på förändring.

Annika Strandhäll måste förklara sig och lämna tydlig information om vad hon konkret avser att göra för att öka antalet organdonationer så att fler människor med livshotande sjukdomar kan bli transplanterade. Tiden brådskar.

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.