Anna

anna-ekstro%cc%88m-foto-fa%cc%88rg

Mitt livs present

Mitt namn är Anna Ekström och det här är berättelsen om vägen till min njurtransplantation. Hur en människas beslut kunde göra en sådan skillnad för någon annan, för mig.

Hösten 2011 arbetade jag som förskollärare och kände mig ofta väldigt trött och sliten. Det var ingen vanlig trötthet utan jag var ofta helt utmattad, somnade framför TV:n på kvällarna och brukade sova middag när jag var ledig på helgerna. Jag kände att jag helt enkelt hade väldigt dålig ork. Till slut kontaktade jag en läkare på vårdcentralen och berättade om min trötthet. I samband med besöket togs olika blodprover för att ta reda på vad min trötthet kunde bero på. Senare samma dag blev jag uppringd av läkaren som informerade mig om att jag hade dåliga njurvärden. Jag hade kraftigt försämrad njurfunktion och redan samma kväll blev jag akut inlagd på Danderyds sjukhus.

Jag låg på sjukhuset under en vecka och testerna visade att jag hade en njurfunktion på ca 8 %. Jag fick information om olika dialysformer och man pratade om en eventuell transplantation i framtiden. Det beslutades att jag skulle behandlas med peritonealdialys (PD-dialys). Då renas blodet från restprodukter och man avlägsnar överflödigt vatten från kroppen genom att leda in dialysvätska in i bukhålan och använder den egna bukhinnan som filter. I april 2012 fick jag min dialyskateter inopererad i buken och därefter fick den läka fast i några veckor. Jag fick väldigt bra hjälp och stöd av sjuksköterskan på Njurmottagningen. Hon lärde mig att sköta dialysen hemifrån samt allt det andra praktiska såsom att beställa dialysvätskor mm. Jag var sjukskriven fram till augusti för att lära mig att leva med dialysen. Min ork började komma tillbaka och jag mådde mycket bättre än innan. Under sommaren blev det också klart att jag blivit godkänd för njurtransplantation och kom upp på väntelistan. Jag hade dialys på nätterna samt gjorde ett påsbyte på dagen på jobbet och kunde arbeta 50 % fram till transplantationen.

Allt som hade hänt mig under det gångna året var väldigt omtumlande och många gånger svårt att förstå. Det hade varit så mycket fokusering på min sjukdom och mitt mående, prover och undersökningar. Jag fick oerhört bra hjälp av kuratorn på Njurmottagningen och kände många gånger att det var bra att få prata med någon utomstående, inte bara med familj och vänner. En dietist på sjukhuset hjälpte mig med kostråd samt vad man bör tänka på näringsmässigt när man har dialysbehandling.

Så en tidig morgon i slutet av juli 2013 ringde telefonen. Det fanns en njure till mig på Karolinska i Huddinge. Kunde jag komma på en gång?, frågade rösten i andra änden av telefonen. Jag kopplade ur dialysen, packade ner lite saker i väskan, ringde chefen och berättade att nu var det dags! Min sambo följde med mig till sjukhuset och jag blev väl mottagen på Transplantationsavdelningen. Jag kände mig både överlycklig och skräckslagen på samma gång! Efter provtagningar och premedicinering rullades jag ner till operation tidigt samma eftermiddag.

Vid kl 19.00 vaknade jag till en kort stund och fick höra att jag hade fått en ny njure och att allt hade gått bra. Under de kommande dagarna blev mina värden bättre och bättre och efter tio dagar fick jag åka hem.

Efter transplantationen var jag sjukskriven i sju månader då jag fick en infektion som heter CMV och hade för låga vita blodkroppar.

Det har nu gått drygt tre år sedan transplantationen och både jag och min nya njure mår bra. Jag tänker på min donator varje dag med stor tacksamhet och värme. Jag är min donator evigt tacksam för att han/hon hade tagit ställning för organdonation och gjorde en sådan skillnad i mitt och min familjs liv.

Jag fick mitt livs present, jag fick mitt liv tillbaka.

// Anna

Kommentera