Helene

Det finns inga ord som täcker in den tacksamhet som vi känner

10 augusti

Sommar, sol och semester, en helt vanlig härlig dag! Jonatan 4,5 år är full av energi, skratt och sorglöshet.

11 augusti

Vi upptäcker att det putar ut en knöl ut på Jonatans mage. Akut ultraljud som visar att det finns någon form av utväxt på levern…

23 augusti

Cancerbesked, vår Jonatan har CANCER! Jonatan ser pigg ut, han är solbränd, har solblekt hår och glitter i ögonen… Ska man inte se sjuk ut om man har cancer? Vår härliga friska härliga kille har cancer!

På kvällen startar vår familj ”Projekt bli frisk”. Det känns viktigt att bland alla känslor och all oro fokusera på att göra den här resan så bra som möjligt. Det kommer mycket tankar, hur kommer storasyster att påverkas? Vi får inte glömma bort Matilda… vi måste ha kraft över till henne också…
Vi startade tillsammans en oviss resa som vi förstod skulle innebära hopp, förtvivlan och hopp… Vi började en resa, ett stort antal upplevelser som kommer att påverka oss alla för resten av våra liv. Det gällde livet, det gällde att varje stund, varje dag ta sig igenom allt det tunga, jobbiga, påfrestande och försöka, att efter förmåga, ta vara på stunderna och försöka göra något bra.

26 augusti

Intensiv cancerbehandling påbörjas på grund av elakartad tumör på levern.

13 december

Cancertumören kan inte opereras bort, Jonatan behöver en ny lever, Jonatan är i behov av en levertransplantation… Cancer och transplantation. Vår friska, härliga kille… Jag vill ge en del av min lever till Jonatan, jag vill åka direkt. Jag vill att det ska fixas i dag! Jag mår bra, jag kan dela med mig!

Jag kan fortfarande gå tillbaka till de minuter då vi fick beskedet, ett besked som lämnades vid ett ovalt bord med många allvarliga sjukhusklädda människor. Jonatan behöver transplanteras, dessa ord ekade i mitt huvud. Transplantation, det kändes overkligt, kommer det att kunna fungera? Ett organ från en annan människa. Hur, när…? Transplantation det lät som science fiction. Varken jag eller Anders passade som donatorer, det kändes tungt.

8 januari 2004 – Första levertransplantationen
28 januari 2004 – Andra levertransplantationen
28 oktober 2008 – Tredje levertransplantationen

Livet är inte självklart, livet är inte givet…

Det har gått 9 år sedan Jonatan blev sjuk. Jonatan (och vi vid sidan om) har genomgått 3 levertransplantationer, ett antal tarmoperationer, så många läkarbesök, provtagningar och undersökningar att jag tappat räkningen… När ett barn blir sjukt påverkas alla i familjen. Det är inte lätt att vara storasyster, eller förälder… Matilda har haft mycket tankar och mycket oro för sin lillebror. Vi har pratat mycket om det svåra, om hopp och glädje. Hon vet att hon är viktig och värdefull, även om vi inte kunnat vara lika mycket med henne som sin bror. Den svåra tiden har gjort att syskonen är nära och viktiga för varandra. Även om de både retas och bråkar ibland.
I dag är Jonatan 13 år. Jonatan är en glad, social och livlig kille som haft en tuffare uppväxt än de flesta. Men han har också byggt upp en styrka och en otrolig livsglädje. Han har varit med om mer än de allra flesta i sin ålder. Han har varit med om svåra besked, komplicerade operationer, bakslag, framgång och lycka över att känna att kroppen fungerar. Han idrottar, är med kompisar och tycker att skolan är intressant och viktig.

Hur tackar man för ett organ? Hur tackar man för en donerad lever? Det finns inte ord som räcker till…
Vi känner en otroligt stor tacksamhet över att Jonatan fått möjlighet att leva vidare. En släkting och två okända människor har hjälpt Jonatan att överleva. Det är så stort, det finns inga ord som täcker in den tacksamhet som vi känner, orden räcker inte… Dessa människors eller deras anhörigas beslut har gjort att vi har kvar Jonatan i livet. Dessa människor har genom sitt ställningstagande gjort det möjligt att Jonatans liv kan fortsätta.

Jag tänker ofta på dessa personer, de som avlidit och de som har förlorat någon de älskat. De har genom sitt livsviktiga beslut gett liv och hopp till en annan människa (och dennes familj och vänner). Jag önskar och hoppas att de förstod eller vet att när de tog ställning för organdonation var detta ställningstagande för livet. Deras beslut har varit livsavgörande för att Jonatan ska kunna leva vidare, spela fotboll och plugga matte. Jag och Anders njuter varje dag av våra barn! Det är en stor förmån att få se dem växa upp, prata med dem, köpa nya större fotbollsskor och laga middagar.

Var rädda om varandra, ta vara på livet! Livet är en gåva!

Helene

Kommentera