Lars

Jag har fått en dominotransplantation

Jag heter Lars, och genomgick en levertransplantation i oktober 2009. Vid en rutinundersökning 2003 upptäcktes, att mina levervärden var något förhöjda och man gjorde en utredning på min leverfunktion.
Det konstaterades, att jag hade inlagring av fett och järn i levern.

Den medicinska termen är levercirros eller fettlever. Jag hade aldrig haft något obehag av detta, men allteftersom åren gick började jag få symptom i form av vätskeansamling i buken (ascites). och jag fick åka till sjukhus och tappa ut denna vätska.

Det sista året innan transplantationen var jag och tappade mig på Sjukhuset i Varberg varannan vecka, och man tappade 15 – 20 liter varje gång, så livskvaliteten var mycket nedsatt! Jag blev uppsatt på kölista för transplantation på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.

Det kändes bittert attt ha fått denna sjukdom, eftersom den är dödlig; min farmor dog i denna sjukdom på 60-talet, när jag var barn. Jag kanske inte skulle uppå pensionsålder, trots att jag inte hade så många år kvar, och jag skulle inte få se mina barn och barnbarn växa upp.

Så en dag, den 23:e oktober 2009, en vecka efter min 60-årsdag fick jag så det samtal jag väntat på i ett år från transplantations-koordinatorn på Sahlgrenska, och de hade en lever, som jag kunde få.

Operationen tog 10 timmar, och efter en vecka på vårdavdelning fick jag åka hem. Jag började arbeta drygt en månad efter transplantationen igen, och det var stor skillnad hur jag mådde!
Min donator var en levande donator, som hade Skellefteåsjukan. Detta är en sjukdom, som enligt sägen spreds av portugisiska sjömän på ett handelsfartyg, som låg infruset i Skellefteå hamn på 1700- talet. Skellefteåsjukan är genetiskt betingad och ärftlig.

Den skellefteåsjukes lever utsöndrar ett protein, som förstör nerver och muskler, och efter cirka 50 års sjukdom avlider man när hjärt- och andningsmuskulatur förlamas. När den skellefteåsjuke börjar märka symptom i form av känselbortfall och muskelsvaghet behöver den sjuke en ny lever.
Den sjuka levern tas emellertid hand om, och kan transplanteras till en annan behövande. Eftersom man gör två transplantationer samtidigt, kallas förfarandet också för Dominotransplantation.
Sedan mitten av 1990-talet har man genomfört ett 1000-tal dominotransplantationer över hela världen med lyckat resultat.

En av de jobbiga grejerna med leversjukdom är, att när man nämner, att man är levertransplanterad tror såväl läkare som allmänhet, att man själv orsakat sjukdomen p.g.a. hög alkoholkonsumtion. Det behöver inte bero på detta; både min farmor och min pappa hade levercirros; bägge var frireligiösa och helnykterister. Min farmor avled p.g.a. sjukdomen på 1960-talet, som jag tidigare nämnt.
Jag är alltså väldigt tacksam, att jag fick genomgå en levertransplantation, och kan nu gå vidare i livet.

Det vore därför bra, om fler kunde donera organ, så att väntan på transplantationen kunde kortas ner; själv fick jag vänta 9 månader på ett lämpligt organ, eftersom tillgången på organ är starkt begränsad.

Kommentera