Rosita

Jag tvekade aldrig att ge en av mina njurar till min man

Det började med att min man blev akut sjuk i september 2013. Han hade varit smådålig hela våren och sommaren men inte vetat vad det kom sig av. Flera år tidigare hade sjukdom resulterat i att en av njurarna slutat fungera och nu verkade hans enda njure också lagt av. Det blev ett mycket akut läge med direkt start av dialys tre gånger i veckan. Dialysen och medicinerna gjorde honom piggare, men det enda alternativet för honom blev att sättas på väntelista för transplantation.

Vi tackade ja till erbjudande om att gå på njurskola i november. Där fick vi höra talas om levande donation och då vaknade jag till på riktigt. Självklart skulle han få en av mig och slippa dialys och sjukhus. Jag lämnade mina första prover i december, fortsatte med provtagning ett par månader och i april/ maj 2014 blev jag godkänd som donator.

Vi fick åka till Göteborg på kontroll och bestämma när vi kände oss redo. Eftersom våra blodgrupper inte stämde riktigt fick min man börja medicinera fem veckor före donation. Då bestämde jag att det skulle bli så fort som möjligt och den 20/11 blev det vår tur.

Min man åkte ner en vecka innan för att medicinera mot mina blodkroppar annars fanns det risk för avstötning. Jag kom ner den 19/11 och blev undersökt. Tummen upp på alla kontroller och operation på torsdag morgon den 20/11. Operationen gick mycket bra och allt fungerade på en gång. Dagen efter blev det dags att kliva upp och röra sig vilket såklart kändes i operationssåret men det gick jättebra. På lördag bestämdes tillsammans med doktorn att jag kunde åka hem. Jag kände mig så glad att allt gått bra, och det var en pigg kvinna som flög hem själv på den 23/11, bara tre dygn efter operationen! Min man fick dock ligga kvar för kontroll av blodet till på fredagen den 28/11.

Väl hemma fick jag hjälp av en vän att ta Fragminsprutorna varje kväll och hundarna fick rastas av en annan matte de första dagarna. Efter två veckor var jag så gott som helt återställd men blev sjukskriven sex veckor på grund av blödningsrisk och för att återhämta mig.

Jag tvekade aldrig att ge en av mina njurar till min man eftersom det gett oss så mycket att han är frisk igen. Jag skulle gjort samma sak en gång till om jag haft fler njurar att ge.

Ingen av oss har fått några komplikationer eller problem på grund av detta och jag vill skicka ett stort tack till Örnsköldsviks njurmottagning för allt stöd vi fått och till Sahlgrenska sjukhuset bruna stråket för god vård och fantastiskt bemötande.

Vi har fått en andra chans
/Rosita och Lars Bylund

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.