Wenche

foto

Min Morgan

Det hela började någon gång 1998, min son Morgan hade gått med svår huvudvärk en längre tid så han sökte på akuten. Det visade sig vara ett jättehögt blodtryck och att hans njurar inte mådde så bra. Han fick blodtrycksmediciner och allt fungerade i ca två år och han gick på regelbundna provtagningar.

Under denna tid bestämde jag mig för att om det blir aktuellt så får han en njure av mig. Det var inget vi pratade om, det var bara vad jag kände. Tyvärr kom den dagen då det blev dags för dialys och han blev inlagd för prover och behandlingar. Det är så jobbigt att se när ens barn blir sjukt!

En dag när jag var på besök säger han ”Morsan, jag behöver en ny njure.” ”Då får du en av mig blev mitt svar”. Jag hade ju haft detta i tankarna hela tiden. Han blev jätteglad!

Och innan jag åkte hem den dagen hade de tagit en massa blodprover på mig så utredningen startade snabbt, det kändes skönt. Allt som allt tog hela utredningen ca 10 månader. Den tiden upplevde jag som mest nervös och jobbig, så mycket väntan.

Så kom samtalet från Sahlgrenska om att allt var ok, och vi fick tid för operation i september 2001. Det var ett glädjebesked.

Så kom då den stora dagen och allt gick bra för oss båda! Redan samma kväll kände sig Morgan piggare och gladare, det kunde man se. Jodå, jag hade ont efteråt men Morgans nya krafter vägde upp det hela. Efter några veckor var jag helt ok igen. Några månader senare var Morgan tillbaka på jobbet, och livet flöt på i 13 år utan att han var sjuk en endaste gång pga njuren, helt fantastiskt!

Men nu har njuren börjat krångla, så sen en tid tillbaka är han åter i dialys. Det gör mig ledsen att stå bredvid och inte kunna göra något.. Hade möjligheten funnits skulle jag utan tvekan donerat även min andra njure.

Morgans syster Mette ville donera, men kunde inte då det visade sig att hon bär på anlag för att få samma sjukdom som Morgan. Det var väldigt trist tycker jag. Även hans sambo Anda ville ge men det var något som inte passade. Ett stort tack till Mette och Anda för att ni försökte!

Så nu är det bara hoppas och vänta på att han inte behöver stå på väntelistan så länge. Vi hoppas att det blir fler donatorer för alla som väntar på organ!

Och till er som donerar anonymt, ni är riktigt stora hjältar!

Wenche

Kommentera