”Strandhäll – genomför förslagen om donation”

Vi vill inte att någon ska dö på väntelistan på grund av ett föråldrat regelverk och bristande engagemang, skriver två debattörer.

Organtransplantationer är en etablerad verksamhet inom svensk sjukvård som varje år räddar många liv. Förutsättningen är att människor medverkar genom att donera organ efter sin död eller under sin livstid donerar en av sina njurar till någon bland nära och kära.

Transplantationer är kostnadseffektivt. Hälsoekonomiska studier om njurtransplantationer visar på stora samhällsvinster, upp till flera miljoner över tid i jämförelse med dialys. Trots livräddande insatser, hälsoekonomi, goda resultat och inte minst hög livskvalitet, har Sverige fortfarande få organdonationer i jämförelse med flera andra länder. En svagt ökande trend har noterats under senare år, men situationen är långt ifrån tillfredsställande.

Problemet beror inte på svenskarnas inställning till organdonation. Vi är stabilt mycket positiva till donation då vi jämförs med de länder som har betydligt fler donatorer. Problemet har flera orsaker; bland annat råder det osäkerhet inom sjukvården på grund av ett otydligt regelverk, brister i det politiska ledarskapet, samt varierande svagt engagemang bland sjukvårdsanställda.

Socialstyrelsens årliga rapporter om organdonationer vid landets intensivvårdskliniker visar att det råder stora skillnader i antalet utförda organdonationer mellan sjukvårdsregionerna. Universitetssjukhuset i Linköping utmärker sig speciellt och har uppenbara brister som återspeglas i varje årsrapport från Socialstyrelsen. De varierande skillnaderna mellan regionerna påverkar i sin tur väntetiderna för de patienter som ska njurtransplanteras. I vissa fall råder det flera års skillnad mellan olika transplantationscentra, vilket inte är acceptabelt.

För två år sedan presenterade Anders Milton sin utredning Organdonation – En livsviktig verksamhet (SOU 2015:84) som innehåller många viktiga förslag om hur antalet organdonationer kan öka så att fler patienter blir transplanterade. Trots att en enig grupp av olika experter, bland annat inom etik och juridik, stod bakom utredningsförslaget, har propositionen till riksdagen skjutits upp flera gånger. Förseningen är nu över ett år.

Det råder inga tvivel om att ett lagförslag ska vara oklanderligt utifrån juridiska aspekter. Vi anser dock att det är mycket märkligt att regeringskansliet har haft två år på sig utan att över huvud taget ge ett offentligt yttrande över i vilken riktning man kommer lägga fram en proposition utifrån Miltons utredning, trots den totala enighet som låg bakom utredningsförslaget.

Vi anser att socialminister Annika Strandhäll (S) bör visa politisk handlingskraft och verka för att det som i dag utgör hinder för organdonationer på grund av otydligheter i nuvarande lag och i regelverk tas bort. Samtliga förslag i Miltons utredning måste förverkligas. Det skulle möjliggöra att betydligt fler människor som uttryckt sin vilja att få donera organ efter sin död får göra det. I dag förvägras många den möjligheten. Fler människor med livshotande sjukdomar skulle då kunna få ett nytt organ. Vi vill inte att någon ska dö på väntelistan på grund av ett föråldrat regelverk och bristande engagemang.

Fakta: Livet som Gåva bildades 1997 och består av patientorganisationer och företrädare för medicinsk profession. Syftet är öka förståelsen för donation av organ och vävnader så att fler människor med allvarliga sjukdomar ska kunna transplanteras.

 

Publicerad i Dagens Medicin

Text: Håkan Hedman och Penilla Gunther

 

Kommentera