Det finns bara en död

En människa är död när blodcirkulationen och därmed syretillförseln till hjärnan definitivt har upphört. Det finns bara en död, men olika sätt att dö på.

För att kunna bli aktuell som organdonator behöver du avlida på en intensivvårdsavdelning, under pågående respiratorbehandling och döden ska orsakas av en primär hjärnskada men hjärtat ska fortfarande slå. Detta kallas DBD – ”donation då döden inträffar efter primär hjärnskada” (Donation after Brain Death).

I många andra länder genomförs också donationer från personer som avlider då hjärtat slutat slå, vilket gör att hjärnan inte syresätts och döden inträffar. Denna typ av donation kallas DCD vilket betyder ”donation då döden inträffar efter cirkulationsstillestånd” (Donation after Circulatory Death).

Respiratorerna är helt avgörande eftersom de hjälper till att syresätta kroppen och organen så att de inte tar skada och blir möjliga att transplanteras. En människa är död när blodcirkulationen och därmed syretillförseln till hjärnan definitivt har upphört. Det finns bara en död, men olika sätt att dö på.

Varför behöver man vårdas på intensiven för att kunna bli organdonator?

Två grundläggande kriterier för att någon ska kunna bli organdonator efter sin död i Sverige är att man:

  1. avlider på en intensivvårdsavdelning,
  2. under pågående respiratorbehandling.

Oavsett om man dör till följd av primär hjärnskada eller cirkulationsstillestånd är det nödvändigt att man vårdas med respiratorbehandling. Genom detta får organen syre och behåller god funktion och kan sedan ge en sjuk person chansen till ett nytt liv genom transplantation.

Intensivvårdens främsta uppgift är alltid att rädda liv. I de flesta allra fall lyckas sjukvården rädda livet på patienten, men ibland går det inte oavsett vilka medicinska insatser man sätter in. Det är då, när det står klart att oavsett vilka medicinska insatser som sätts in så kommer patienten att avlida, som organdonation blir aktuellt.

Vad är organbevarande behandling?

Intensivvårdens uppgift är alltid att rädda liv, men när det står klart att patientens eget liv inte går att rädda utreds viljan till organdonation hos patienten. Och om donationsviljan är positiv kommer intensivvården göra vad de kan för att uppfylla denna positiva donationsvilja. För att kunna göra det behöver patienten fortsätta vårdas i respirator för att bibehålla god funktion i organen. Denna vård innehåller primärt fortsatt respiratorvård, men det kan också handla om blodtrycksstimulerande dropp och andra mediciner, samtidigt som palliativ vård ges. Viktigt att veta är att organbevarande behandling aldrig har företräde framför den palliativa vården.

Hur fastställs döden?

I Sverige är en person avliden när hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligen har fallit bort. Oavsett hur en person avlider är det när total hjärninfarkt uppstått som man är död. I de flesta fall orsakas den totala hjärninfarkten av cirkulationsstillestånd, alltså att hjärtat slutat slå. Utan cirkulation kan funktionen i hjärnan inte bibehållas.

Hos möjliga donatorer på en intensivvårdsavdelning upprätthålls syresättning med hjälp av en respirator. Döden inträffar således inte på grund av att hjärtat slutat slå, utan på grund av så pass allvarliga skador i hjärnan att de utvecklar total hjärninfarkt trots att hjärtat slår och kroppen syresätts.

Att dö av total hjärninfarkt, det nästan uteslutande sättet att idag kunna bli organdonator.

Oavsett under vilka omständigheter man donerar organ efter döden så finns det bara en död, det som med facktermer kallas total hjärninfarkt (DBD). En total hjärninfarkt innebär att hjärnans samtliga funktioner, totalt och oåterkalleligen, har upphört, det är då en människa är död. Oavsett vad som utlöser hjärninfarkten så är det alltid det faktum att hjärnan inte får syre som orsakar döden. Av de 90 000 personer som avlider i Sverige av alla anledningar är det enbart runt 300 personer per års som avlider under dessa specifika omständigheter och bedöms som lämpliga donatorer. Detta kallas för organdonation efter primär hjärnskada (DBD).

Orsakerna till att en person drabbas av total hjärninfarkt kan vara flera. I samband med organdonation är det i de flesta fall en spontan hjärnblödning som leder till en svullnad i hjärnan som orsakar hjärninfarkten.

Att dö av cirkulationsstillestånd, en ny möjlighet att bli organdonator efter döden.

I vissa fall utvecklas inte total hjärninfarkt, trots att hjärnans funktioner till stor del fallit bort. När total hjärninfarkt inte utvecklas och organdonation efter primär hjärnskada inte kan bli aktuellt har man tidigare valt att avsluta all behandling utöver den palliativa vården och sedan har patienten avlidit.

2015 startades ett pilotprojekt i Sverige med mål att ge fler möjlighet att bli organdonatorer genom att även inkludera den som har avlidit via cirkulationsstillestånd som möjligt organdonator om donationsvilja är positiv hos den avlinda. Denna donationsmetod är väletablerad i andra länder men har tidigare inte tillämpats i Sverige. Sedan en tid tillbaka genomförs detta i kontrollerade former på ett fåtal intensivvårdsavdelningar i landet, men kommer succesivt att implementeras på fler intensivvårdsavdelningar varteftersom. Det kallas kontrollerad donation efter cirkulationsstillestånd. Den svenska DCD-strategin är till stor del baserad på hur Storbritannien implementerat och arbetar, och målet i Sverige är att följa deras strategi till stor del.

Sedan DCD-projektets start den 5 februari 2018 har 15 DCD-processer inkluderats i piloten, varav 8 resulterats i transplantationer. Genom detta har 13 personer fått en njure och en person har genomgått en lyckad lungtransplantation under det första året. DCD-projektet är viktigt för att vi ska bli bättre på att respektera ett ja till organdonation. Genom att implementera organdonation efter cirkulationsstillestånd i Sverige kommer även personer som avlider till följd av cirkulationsstopp inom intensivvården få möjlighet att bli organdonatorer På sikt är prognosen att vi i Sverige kommer kunna öka antalet organdonatorer med upp till 40 % genom att implementera även denna donationsmetod på våra intensivvårdsavdelningar. I filmen bredvid kan du lyssna till när Stefan Ström som är överläkare och medicinsk ansvarig för projektet i Sverige berättar mer om vad DCD är och vad det innebär.

Det finns bara en död, men olika sätt att dö på.

Det som skiljer donation efter primär hjärnskada från donation efter cirkulationsstillestånd är hur döden konstateras.

Hur skiljer sig döden då åt?

Skillnaden mellan donation efter cirkulationsstillestånd (DCD) och donation efter total hjärninfarkt (DBD) är att organen inte är syresatta efter döden inträffat hos en donator som avlider till följd av cirkulationsstillesånd. Detta gör att donationsoperationen måste ske i nära anslutning till att döden konstaterats. Vid donation efter primär hjärnskada syresätts organen med hjälp av respiratorbehandling och därför behöver inte donationsoperationen ske lika tätt inpå dödsfallet, dock ska det ske inom 24 timmar från att döden konstaterats.

Det som skiljer organdonation efter primär hjärnskada från donation efter cirkulationsstillestånd är hur döden konstateras. Det handlar i båda fallen om patienter som vårdas med respirator på en intensivvårdsavdelning. Vid donation efter primär hjärnskada kan döden konstateras med direkta kriterier. Detta innebär att man genomför två noggranna neurologiska undersökningar där samtliga kriterier ska vara uppfyllda (SOSFS 2005:10 4 kap). Då kan läkare konstatera att patienten drabbats av total hjärninfarkt och döden kan fastställas. Men det är långt ifrån alla med svåra trauman som utvecklar total hjärninfarkt. I de fall där patienten inte utvecklar total hjärninfarkt, men där skadorna är för omfattande för att patienten ska kunna överleva, kommer sjukvården komma fram till en punkt då det konstateras att fortsatt vård inte kommer hjälpa patienten, och att livsuppehållande behandling bör avbrytas. Efter en bestämd tid kan döden konstateras med indirekta kriterier då cirkulationen upphört. (SOSFS 2005:10 3 kap).

Viktigt att veta är att inom sjukvården råder stor sekretess, allt sker anonymt och helt konfidentiellt, det betyder att du som är anhörig till någon som donerat sina organ efter döden inte kan få reda på vem eller vilka som fått din anhöriges organ. Sjukvården brukar lämna allmän upplysning i form av hur många organ som kunde doneras och hur många personer som fick hjälp tack vare organdonation.