Ny lagstiftning

Den föråldrade lagstiftningen som idag reglerar vad sjukvården får och inte får göra för att möjliggöra för organdonation skapar osäkerhet inom vården och innebär att väldigt många möjliga organdonatorer inte uppmärksammas.

Efter snart 8 års utredande lämnade äntligen regeringen den 8 november 2020 över en proposition med ett förslag om lagändring för organdonation.

På filmen här bredvid kan du lyssna till MODs program om vad det nya lagförslaget om organdonation innehåller och vad det innebär för sjukvården och organdonation i Sverige.

Organdonation är en mångbottnad och komplex fråga och det är många parametrar som spelar in för att en person ska få möjlighet att bli organdonator. Det finns inte en enskild faktor som skulle kunna lösa bristen på organ i Sverige, utan det handlar om en kombination av förändringar och förbättringar inom flera områden. Genom att uppmärksamma och följa upp vilka delar som behöver åtgärdas är MOD övertygade om att Sverige kommer kunna nå förändring och bli ett av världens främsta länder inom organdonation och transplantation. Idag har vi i Sverige en föråldrad och otydlig i lagstiftning kring organdonation, primärt kring vad professionen får göra för att respektera viljan till organdonation och mer specifikt vilka medicinska insatser som får sättas in i livets slutskede hos personen vars liv inte längre går att rädda, men som har en position donationsvilja och skulle kunna bli organdonator.

Den 8 november 2020 lämnade regeringen över en proposition till riksdagen med ett förslag om lagändring som förtydligar vad som får göras inom sjukvården för att möjliggöra organdonation. Propositionen kommer under vintern 2020 att debatteras i Socialutskottet, och efter det kommer riksdagen ta ställning till propositionen genom votering (röstning), troligtvis under första delen av 2021.

Samtliga riksdagspartier är positiva till organdonation och flera riksdagsledamöter har uppmärksammat frågan genom motioner och interpellationer. Under hösten 2019 uppmärksammades frågan stort när flera partier gick ut med att de ville införa ett automatiskt donationsregister (Opt out-register) i Sverige. Det är väldigt positivt att det finns ett engagemang och initiativtagande inom politiken. Sverige kommer inte lösa bristen på organ genom att införa ett automatiskt donationsregister.

Det har tagit lång tid, mycket lång tid för Sverige att utreda frågan om organdonation för att få till en ny lagstiftning som ersätter den nuvarande föråldrade lagstiftningen som idag reglerar vad sjukvården får och inte får göra för att möjliggöra för organdonation. Dagens otydliga lagstiftning skapar osäkerhet, vilket innebär att väldigt många möjliga organdonatorer inte uppmärksammas. I inslaget bredvid kan du lyssnas till MODs intervju med Kenneth Johansson, ordförande i SMER (Statens medicinsk-etiska råd) när han berättar om hur lagstiftningsprocessen ser ut i Sverige och varför det har tagit så lång tid att utreda frågan om organdonation.

Här nedan redogör MOD för hur processen har sett ut sedan 2013 då arbetet att utreda frågan om organdonation med målet att Sverige ska få en ny tydligare och modern lagstiftning som ligger i linje med svenska befolkningens höga donationsvilja påbörjades.

År 2013 tillsattes en statlig utredning som presenterades 2015 (SOU 2015:84). Efter tre år beslutades det att tillsätta en tilläggsutredning. Denna presenterades den 3 juni 2019 (SOU 2019:26). Genom att genomföra förslagen från dessa två betänkanden skulle antalet donatorer i Sverige kunna dubbleras. Detta skulle inte bara göra att fler blev transplanterade och färre dog i väntan på organ, det är också ett sätt att bygga ett system där lagstiftningen ligger i linje med befolkningens vilja och attityd. Vi vet att nästan nio av tio i Sverige vill donera, därför måste den nya lagstiftningen göra det möjligt för sjukvården att respektera befolkningens vilja att donera organ efter döden.

Första Donationsutredningen

En statlig utredning om organdonation tillsattes av Göran Hägglund i februari 2013 och presenterades för Gabriel Wikström den 30:e september 2015 (SOU 2015:84). Betänkandet var på remiss under 2016 och föreslog en rad genomgripande förändringar och innefattar bland annat lagändringar, ändrade rutiner inom sjukvården och förbättrade förutsättningar för levande donatorer. Anders Milton, som ansvarade för denna utredning, uppskattade att man skulle kunnat dubblera antalet organdonatorer i Sverige om man genomfört de förändringar som utredningen lagt fram. Av de remissvar som inkom (drygt 60 stycken) så var responsen överväldigande positiv.

Andra Donationsutredningen

Socialdepartementet, under socialminister Annika Strandhäll, beslutade under 2017 att den statliga utredningen behövde kompletteras med fokus på vissa juridiska aspekter som reglerar vad man får och inte får göra inom sjukvården för att möjliggöra en donation. Sten Heckscher ledde utredningsarbetet med vilka medicinska insatser som skall vara legala i Sverige. Betänkandet presenterades i början av juni 2019 och remissvaren lämnades in i november 2019. Den 24 september kom lagrådsremissen, och den 8 november la regeringen äntligen fram propositionen om lagförändring.

Den stora juridiska utmaningen inom donationsverksamheten har varit brist på tydlighet.

Otydlighet ett stort problem.

Den stora juridiska utmaningen inom donationsverksamheten har varit brist på tydlighet. Det finns tydlig lagstiftning som reglerar den vård som ges till en patient i syfte att rädda dennes liv. Det finns också tydlig lagstiftning som reglerar vad som får göras efter det att en patient konstaterats avliden för att patienten ska kunna bli organdonator. Däremot saknas i dagsläget tydlighet kring vilka medicinska insatser som får ges till en patient vars liv inte kommer kunna räddas, men som ännu inte avlidit, för att kunna möjliggöra en organdonation.

Dessa patienter behöver bland annat fortsatt respiratorvård för att organen ska kunna doneras. Om patienten inte vårdas med respirator är det inte möjligt att donera organ i Sverige. Sten Heckschers betänkande innehöll förslag på hur ny lagstiftning borde formuleras för att kunna ge intensivvården det lagrum de behöver och tydliggörande kring vilka organbevarande behandlingar som är tillåtna.

Lyssna gärna till kloka ord från Annika Tibell Forsknings- och utbildningsdirektör på Karolinska universitets sjukhuset, om varför Sverige behöver en ny lagstiftning om organdonation. Du ser intervjun med henne i klippet här bredvid.

Du kan läsa en mer detaljerad redogörelse över betänkande SOU 2015:84 och 2019:26 här nedan.

Första Donationsutredningen – SOU 2015:84 innehåll och åtgärder

Nedan ser du en samlad, kortfattad information om utredningen SOU 2015:84, som var det första utredningen som kom ut 2015, två år efter att den statlig utredning om organdonation tillsattes. MOD har sammanfattat de fem viktigaste punkterna samt hur det idag ser, utifrån förslaget från den första utredning.

Samtyckesutredning och medicinska insatser för att möjliggöra donation i livets slutskede

Anders Milton föreslog nya lagregler för att göra det möjligt att utreda patientens donationsvilja efter det att det står klart att patientens liv inte går att rädda (efter den så kallade brytpunkten). Förslaget handlar om att göra det tydligt att medicinska insatser får sättas in efter brytpunkten för att kunna respektera individens vilja till donation och göra detta möjligt. Detta förslag mynnade sedan ut i tilläggsutredningen SOU 2019:26 under begreppet Organbevarande Behandling.

Status: Man införde en ny reglering gällande donationsregistret den 25 maj 2018 som gör det möjligt för behandlande läkare att titta i donationsregistret efter brytpunkten. Tidigare fick man endast titta i registret när döden var konstaterad.

Inriktning och ansvarsgränser i nationellt donationsfrämjande arbete

Förslaget låg i att det tidigare Donationsrådet skulle upphöra att existera och att Socialstyrelsen skulle bilda en enhet helt inriktad på donationsfrämjande arbete.

Status: Nationellt Donations Centrum bildades 1 juni 2018.

Information och opinionsbildning som riktar sig till allmänheten

Milton ansåg att staten borde ha ett övergripande ansvar på nationell nivå för att information och opinionsbildning sker och att det ska vara Socialstyrelsen som ska ansvara för det.

Status: Nationellt Donations centrum har detta uppdrag.

Ersättning för utlägg och inkomstbortfall till levande donatorer

Ersättning till levande donatorer för inkomstbortfall etc. relaterade till donationen beräknas inte på ett enhetligt sätt bland sjukvårdshuvudmännen. Utredningen föreslog att rätten till ersättning för kostnader som uppstår i samband med donationen regleras i lag och att SKR tillsammans med FK ska ta fram riktlinjer för hur beräkningar ska göras. Det föreslogs också att det inrättas en central funktion för handläggning av ersättningsärenden vid levande donation, istället för att det ska ligga på de enskilda sjukvårdshuvudmännen.

Status: Utifrån detta betänkande har ännu inga förändringar skett.

Registrering av patientdata vid organdonation

Utredningen anser att registreringsfunktioner som Scandiatransplant administrerar vid tillvaratagandet av organ är väl fungerande, däremot bör det läggas till en skyldighet för transplantationscentrumen att registrera nödvändiga uppgifter om donatorn och de organ som ska doneras.

Läs hela första donationsutredningen här.

Andra Donationsutredningen – SOU 2019:26 – innehåll och omfattning

Här har MOD samlat tre kortfattade punkter med information om vad andra utredningen SOU 2019:26 primärt handlar om. Dessa tre punkter är:

  1. Organbevarande behandling ska vara tillåtet.
  2. Vetorätten bör tas bort för att öka individens autonomi.
  3. Sekretessbrytande skyldighet.

Organbevarande behandling ska vara tillåtet.

Idag saknas tydligt regelverk för vad som ska gälla när man vårdar en patient efter brytpunkten (när läkare bedömer att patientens liv inte kommer gå att räddas – oavsett vilken vård som ges) men innan döden konstateras. I Heckschers betänkande föreslås det att organbevarande behandling ska vara tillåtet, och det ges även förslag på under vilka omständigheter det ska vara tillåtet. Lyssna gärna på Pia Löwenhagen Hendén, överläkare och donationsansvarig äkare VGR, när hon berättar om de tre grundläggande förutsättningarna som finns för organbevarande behandling inom sjukvården.

Inom sjukvården kallas de tre grundläggande förutsättningarna Heckscher lagt fram för ”de tre gyllene reglerna” och är:

  1. Att den organbevarande behandlingen inte ska kunna anstå till efter döden.
  2. Att den organbevarande behandlingen inte ska orsaka mer än ringa smärta eller skada.
  3. Att den organbevarande behandlingen inte ska stå i strid med den palliativa vården .

Utöver dessa tre grundläggande förutsättningar föreslås det ytterligare begränsningar, något som många, både professionen och regionerna ställer sig kritiska till. Det som varit mest omdebatterat handlar om förslaget att intubation inte ska vara tillåtet efter brytpunkten.

Intubation strider inte mot de tre grundläggande förutsättningarna ovan utan är en förutsättning för organdonation.

De patienter som redan blivit intuberade innan brytpunkten får fortsätta vårdas med respirator. Detta skulle göra att patienter som vill donera organ berövas möjligheten att göra så om de inte intuberas i rätt skede.

Vetorätten bör tas bort för att öka individens autonomi

Idag finns det många sätt att göra sin vilja känd; man kan registrera sin vilja i Socialstyrelsens donationsregister, prata med sina närstående och man kan fylla i ett donationskort. Trots detta är det bara knappt 50% som gjort sin vilja känd på något sätt. För de som inte gjort sin vilja känd gäller det förmodade samtycket, eller så kan närstående tolka viljan. Idag finns också ett närståendeveto, att närstående har möjlighet att säga nej eller motsätta sig organdonation. Heckscher föreslår att närståendevetot ska tas bort. Detta kommer göra att det är den enskilde individens vilja som står i centrum, inte den närståendes.

Sekretessbrytande uppgiftsskyldighet

Det ska införas en skyldighet för vårdgivare att på begäran av en annan vårdgivare som ansvarar för donation- eller transplantationsverksamhet lämna de uppgifter som behövs vid utredningen av de medicinska förutsättningarna för donation av organ och annat medicinskt ändamål.

Läs hela utredningen här.

Vad händer nu?

Majoriteten av remissinstanserna var positiva till både Anders Milton och Sten Heckschers förslag. Många lyfter att förslagen är en kodifiering av intensivvårdens arbete med organdonation och att en implementering kommer leda till ökad trygghet och jämlikhet över landet. Propositionen kommer under vintern 2020 att debatteras i Socialutskottet, och efter det kommer riksdagen ta ställning till propositionen genom votering (röstning), troligtvis under första delen av 2021. Röstat nya lagförslaget igenom kommer nya lagen att träda i kraft 1 juli 2021. Vilket kommer innebära att många fler liv kommer att räddas.