Få donatorer i Sverige

Nästan nio av tio uppger att dom vill donera sina organ efter sin död.

Varje år avlider ungefär 90 000 personer i Sverige, av en mängd olika anledningar. Som mest har vi i Sverige haft 191 organdonatorer under ett år, trots att nästan nio av tio uppger att dom vill donera sina organ efter sin död. För att bli organdonator i Sverige måste du avlida på ett väldigt specifikt sätt för att kunna donera dina organ. Detta kallar vi för ett systemfel – många vill donera men det är få som får möjlighet att göra det.

Det finns en utbredd uppfattning i samhälle om att anledningen till att Sverige inte ligger i topp vid även antalet genomförda organdonationer skulle beror på att så få har anmält sig som organdonatorer via donationsregistret. Det är en felaktig uppfattning. Sedan 1996 har Sverige ett system av förmodat samtycke i Sverige, vilket betyder att om man inte gjort sin vilja känd så förmodas man vara positiv till att donera sina organ. Så även om det är bra att göra sin vilja känd är det faktiskt inte avgörande för att donationsverksamheten ska fungera väl. Det stämmer att det är få som tagit ställning genom att registrera sin vilja i donationsregistret, endast 17 % har gjort sin vilja känd genom registrering i donationsregistret. Men, samtidigt känner närstående till viljan till organdonation i ca 50 % av alla dödsfallen. Detta genom att den avlidne kan ha haft samtal med sina närstående om organdonation eller uttryckt sin vilja på annat sätt än genom donationsregistret.

En av de vanligaste frågorna MOD får handlar om antalet intensivvårdsplatser i Sverige och hur dessa påverkar antalet organdonatorer. I Sverige krävs det att en patient avlider på en intensivvårdsavdelning för att kunna bli organdonator, men det är många fler faktorer som spelar in än enbart ett högt antal platser på intensivvården (IVA) för att ett land ska vara bra på att möjliggöra för organdonation. Portugal är det enda landet i Europa med färre IVA-platser än Sverige, men de ligger fortfarande långt före exempelvis Tyskland i att möjliggöra för organdonation. Detta trots att Tyskland har flest antal IVA-platser per 100 000 invånare i hela Europa. Så antalet intensivvårdsplatser är inte avgörande för att öka antalet organdonatorer, det är andra faktorer som påverkar det.

Många andra länder har uppdaterade lagstiftningar och bättre resurser och organisering av sjukvården.

Av de ca 90 000 som avlider varje år är det enbart några hundra personer som avlider under de specifika omständigheter som krävs för att du idag ska kunna bli aktuell som organdonator. Med andra ord skulle det inte göra så stor skillnad på antalet organdonatorer per år om alla svenskar anmälde sin vilja till donationsregistret. Det krävs också att vi förändrar det föråldrade regelverk som styr hur verksamheten för organdonation får bedrivas i Sverige. Många andra länder har uppdaterade lagstiftningar och bättre resurser och organisering av sjukvården, vilket innebär att donators önskan och vilja respekteras i allt större utsträckning och antalet genomförda organdonationer och transplantationer ökar.

Föråldrad lagstiftning

I Sverige har vi en föråldrad och otydlig i lagstiftningen, vad gäller vad professionen får göra för att respektera viljan till organdonation, mer specifikt vilka medicinska insatser som får sättas in i livets slutskede för att det ska bli möjligt att donera organen efter att döden har konstaterats. År 2013 tillsattes en statlig utredning som presenterades 2015 (SOU 2015:84). Efter tre år beslutades det att tillsätta en tilläggsutredning. Denna presenterades den 3 juni 2019 (SOU 2019:26). Genom att genomföra förslagen från dessa två betänkanden skulle antalet donatorer i Sverige kunna dubbleras. Du kan läsa mer om det under avsnittet Ny Lagstiftning.

Ett annat problem är att enbart 50 % av landets intensivvårdsavdelningar har de förutsättningar som krävs för att kunna bedriva sin verksamhet.

Resurser inom sjukvården

Ett annat problem är att enbart 50 % av landets intensivvårdsavdelningar har de förutsättningar som krävs för att kunna bedriva sin verksamhet. Dessa förutsättningar innebär att varje avdelning ska ha en donationsansvarig läkare och en donationsansvarig sjuksköterska med skriftlig arbetsbeskrivning och avsatt tid varje vecka för att kunna arbeta med organdonation. Här behövs förbättrade och förändrade förutsättningar för att hjälpa sjukvårdens intensivvårdsavdelningar att bedriva sin donationsverksamhet i enlighet med de krav som ställs.

Regionala skillnader

Det skiljer det sig mycket kring hur man arbetar med frågan om organdonation beroende på vilket i region i Sverige man befinner sig i. Som en följd av detta är de regionala skillnaderna mycket stora, vissa regioner har dubbelt så många organdonatorer som andra regioner. För att vi skall kunna rätta till det systemfel som finns och för att sjukvården skall kunna bli bättre på att förverkliga viljan att donera hos fler individer krävs ny lagstiftning, nytt reglerverk och rutiner i Sverige. Vi behöver även lära oss av länder som exempelvis Spanien, som idag genomför mer än dubbelt så många donationer per miljon invånare jämfört med Sverige.