Donationsfrämjande arbete

Det är nog många som inte vet att, om du inte har sagt nej till donation, så anses det att du är positiv till att donera.

Lena Hallengren, Socialminister (S)

I Sverige avlider varje år närmare 90 000 personer, men endast en bråkdel av dessa har möjlighet att donera sina organ efter döden. Förra året, 2021, hade Sverige rekordmånga organdonatorer, hela 192 personer, vilket är fantastiskt. Men siffran hade kunnat vara betydligt större. Nästan 9 av 10 personer är positiva till organdonation efter sin död. Organdonation är en komplex fråga, och det är många faktorer som samverkar. För att lösa bristen på organ i Sverige, behövs en kombination av förändringar och förbättringar inom flera områden. En ny uppdaterad lagstiftning har varit en av de viktigaste förändringarna för att Sverige ska bli bättre på organdonation. Men fortsatt donationsfrämjande arbete krävs för att vi i Sverige ska bli bättre på att respektera den höga donationsviljan som finns bland befolkningen. MOD har sedan starten 2012 arbetat för att förändra situationen i Sverige i fråga om organdonation, med målsättningen att ingen ska behöva dö i väntan på nytt organ.

MOD har identifierat sex prioriterade donationsfrämjande åtgärder för att vi ska kunna öka antalet donatorer i Sverige.

  • Implementering av ny lagstiftning. Den nya lagstiftningen är central för att fler ska ges möjlighet att donera organ. Den nya lag som träder i kraft den 1 juli innehåller den tydlighet som sjukvården länge efterfrågat. Detta förblir den enskilt viktigaste faktorn för att fler ska kunna donera organ. Läs mer om den nya lagstiftningen här.
  • Intensivvården är avgörande. När det kommer till organdonation är intensivvårdsavdelningarna och de som arbetar där centrala i donationsprocessen. Det är genom deras arbete som möjliga donatorer kan identifieras och ges möjlighet att donera organ.
  • Regionalt likvärdiga förutsättningar. Idag råder det regionala skillnader som delvis beror på att organdonation inte alltid ses som en naturlig del av vården i livets slutskede, men också på grund av att lagstiftningen länge varit bristande. Detta innebär att möjligheten att donera organ efter sin död varierar i olika regioner. I förlängningen leder detta till att möjligheten till livräddande transplantationer är ojämlikt fördelad i landet.
  • Implementering av DCD (donation efter cirkulationsstillestånd) på fler sjukhus. Denna donationsform har redan implementerats på ett antal sjukhus. Under 2021 gavs 27 personer möjligt att donera sina organ, vilket tidigare inte hade varit möjligt. Genom att införa donation efter cirkulationsstillestånd vid fler sjukhus i Sverige skulle antalet donatorer kunna öka med upp till 40 procent. Här kan du läsa mer om DCD.
  • Organdonation behöver bli en naturlig del av vården i livets slutskede. Det är viktigt att skapa en organisation där organdonation ses som en naturlig arbetsuppgift inom intensivvården. Inom intensivvården arbetar man alltid för att rädda livet på den patient som vårdas, men när det inte är möjligt och det står klart att patienten kommer att avlida, ska uppdraget övergå till att vara donationsfrämjande, och till att rädda andra människors liv.
  • Förenkla levande donation och utöka det nordiskt njurbytesprogram. Sverige är idag världsledande inom levande donation, men det finns många saker som kan förbättras för att förenkla för fler som vill donera.  Genom att utöka det nordiska njurbytesprogrammet kommer fler personer att kunna bli transplanterade med njurar från levande donatorer. Detta minskar väntetiden både för de som står på listan för en njure från en avliden donator och för den som får en njure från en levande donator. Läs mer om levande donation och njurbytesprogrammet här.