Donationsfrämjande arbete

Sidan är uppdaterad 6/3 2024

Organdonation är en sällanhändelse

Läs MODs årsrapport som släpptes 24 april 2023, Organdonation – en rapport om regionala förutsättningar.

I Sverige avlider varje år närmare 90 000 personer, men endast en bråkdel av dessa har möjlighet att donera organ efter döden. Under 2023 kunde 258 personer donera organ efter sin död. Detta är det högsta antalet donatorer hittills, detta tack vare att Sverige sedan 1 juli 2022 har en ny lagstiftning på plats samt att majoriteten av alla intensivvårdsavdelningar har implementerat DCD som donationsmetod. Organdonation är en komplex fråga, och det är många faktorer som samverkar.

För att lösa bristen på organ i Sverige, behövs en kombination av förändringar och förbättringar inom flera områden. En av de viktigaste förändringarna inom organdonation har varit en ny lagstiftning. Sedan 1 juli 2022 finns nu en sådan på plats. Trots detta krävs fortsatt donationsfrämjande arbete för att vi i Sverige ska bli bättre på att respektera den höga donationsviljan som finns bland befolkningen.

I intensivvårdens uppdrag ingår det att uppmärksamma potentiella organdonatorer

På vissa orter kan det gå flera år mellan en fullgången donationsprocess. Det gör att det är viktigt att ha utbildade medarbetare och stödjande funktioner med specialistkunskap inom området. Verksamhetschefen har ett ansvar att se till att verksamheten är organiserad så att alla potentiella donatorer kan identifieras och att donationsprocessen fungerar i alla led. Verksamhetschefen ansvarar också för att donationsansvarig läkare (DAL) och donationsansvarig sjuksköterska (DAS) finns på sjukhus där intensivvård bedrivs och att dessa får både tid och resurser avsatt för uppdraget.

Fortsatt donationsfrämjande arbete krävs för att vi i Sverige ska bli bättre på att respektera den höga donationsviljan som finns bland befolkningen. MOD har sedan starten 2012 arbetat för att förändra situationen i Sverige i fråga om organdonation, med målsättningen att ingen ska behöva dö i väntan på nytt organ.

MOD har identifierat sex prioriterade donationsfrämjande åtgärder för att vi ska kunna öka antalet donatorer i Sverige.

• Implementering av ny lagstiftning. Den nya lagstiftningen som trädde i kraft 1 juli 2022, är central för att fler ska ges möjlighet att donera organ. Lagen innehåller nu den tydlighet som sjukvården länge efterfrågat. Detta förblir den enskilt viktigaste faktorn för att fler ska kunna donera organ. Läs mer om den nya lagstiftningen här.

• Intensivvården är avgörande. I intensivvårdens uppdrag ingår det att uppmärksamma möjligheten till organdonation. På vissa orter kan det gå flera år mellan en fullgången donationsprocess. Detta gör att det är oerhört viktigt att ha utbildade medarbetare och stödjande funktioner med specialistkunskap inom området. Verksamhetschefen har ett ansvar att se till att verksamheten är organiserad så att alla möjliga donatorer kan identifieras och att donationsprocessen fungerar i alla led. Verksamhetschefen ansvarar också för att donationsansvarig läkare (DAL) och donationsansvarig sjuksköterska (DAS) finns på sjukhus där intensivvård bedrivs och att dessa får möjlighet att fullgöra sina åtaganden, genom att få tid och resurser avsatt för uppdraget.
• Regionalt likvärdiga förutsättningar. I april 2023 släppte MOD rapporten Organdonation – en rapport om regionala förutsättningar, du kan läsa den här. Idag råder det regionala skillnader som delvis beror på att organdonation inte alltid ses som en naturlig del av vården i livets slutskede, men också på grund av att lagstiftningen tidigare var otydlig. Det innebär att donationsverksamheten till stor del varit baserad på eldsjälar och möjligheten att donera organ efter sin död varierar beroende på vilken personal som funnits på plats. I förlängningen leder detta till att möjligheten till livräddande transplantationer är ojämlikt fördelad i landet. Genom att se över de organisatoriska förutsättningarna i regionerna samt att se till att samtliga regioner har rätt verktyg kommer det donationsfrämjande arbetet att gynnas, fler som vill donera organ kommer få chansen att göra det och fler svårt sjuka får möjlighet att bli transplanterade. Hur man organiserar det donationsfrämjande arbetet skiljer sig till viss del beroende på vilken region man arbetar i. Även om vi i landet ska sträva efter nationell likriktning som leder till en mer jämlik vård är vissa skillnader en logisk följd av att man behöver anpassa hur man bedriver det donationsfrämjande arbetet till de regionala förutsättningarna. Det som fungerar i en region behöver inte nödvändigtvis fungera lika bra i en annan.
• DCD som donationsmetod (donation efter cirkulationsstillestånd). DCD som donationsmetod (donation efter cirkulationsstillestånd). Denna donationsform har redan implementerats på majoriteten av alla sjukhus. Under 2023 gavs 68 personer möjligt att donera sina organ genom DCD. Tack vare införande av DCD som donationsmetod kommer Sverige på sikt kunna öka antalet donatorer med 40%. Här kan du läsa mer om DCD.
• Organdonation behöver bli en naturlig del av vården i livets slutskede. Det är viktigt att skapa en organisation där organdonation ses som en naturlig arbetsuppgift inom intensivvården. Inom intensivvården arbetar man alltid för att rädda livet på den patient som vårdas, men när det inte är möjligt och det står klart att patienten kommer att avlida, ska uppdraget övergå till att vara donationsfrämjande, och till att rädda andra människors liv.
• Förenkla för levande donation och utöka det nordiska njurbytesprogrammet. Sverige är idag världsledande inom levande donation, men det finns många saker som kan förbättras för att förenkla för fler som vill donera. Genom att utöka det nordiska njurbytesprogrammet kommer fler personer att kunna bli transplanterade med njurar från levande donatorer. Detta minskar väntetiden både för de som står på listan för en njure från en avliden donator och för den som får en njure från en levande donator. Läs mer om levande donation och njurbytesprogrammet här.