Sidan är uppdaterad 24/4 2023
Den 1 juli 2022 trädde den nya lagstiftningen om organdonation i kraft. Lagstiftningen bygger nu helt på professionens och andra experters kunskap och det återspeglar dessutom den höga (8 av 10 vill donera) donationsviljan som finns i befolkningen.
På denna sida hittar du sammanfattning de viktigaste förändringarna i den nya lagstiftningen och hur dessa förändringar leder till att fler människor ges möjlighet att donera organ. MOD har tagit fram en sammanfattade rapport om den lagstiftningen, den kan du ladda ner eller läsa digitalt här.
Den nya lagstiftningen röstades igenom torsdagen den 19 maj 2022. Dagen innan, onsdagen den 18 maj 2022 debatterade riksdagen det nya lagförslaget. Du kan se den debatten här.
Vad innehåller den nya lagstiftningen?
Donationsverksamheten är beroende av en rad olika faktorer utöver professionens expertis och kunskap, är lagstiftning och tydligt regelverk den enskilt viktigaste förutsättningen för en fungerade donationsverksamhet.
Den nya lagstiftningen innehåller tre avgörande förändringar, vilka tillsammans med fortsatt donationsfrämjande arbete på sikt kan leda till att vi i Sverige kan dubblera antalet donatorer.
När Socialutskottet föreslog att riksdagen skulle säga ja till förslagen i den nya lagstiftningen och föreslog de även två tillkännagivanden, uppmaningar, till regeringen. Vill du läsa mer om Socialutskottets ja till ny lagstiftning om organdonation samt om de två uppmaningarna till regeringen? Klicka här.
Uppmaningarna till regeringen är:
- Det nordiska njurbytesprogrammet – där frivilliga donatorer matchas med patienter som behöver ny njure – bör stärkas och utökas. På så sätt skulle fler personer i Sverige kunna bli transplanterade med njurar från levande donatorer.
- Anhöriga till avlidna organdonatorer över hela landet bör få ett systematiskt och jämlikt bemötande med bland annat möjlighet till uppföljningssamtal.
Det finns ingen som kan donera sina organ utan att få organbevarande behandling, det är en förutsättning för alla som ska donera.
1. Organbevarande behandling
När det står klart att patientens eget liv inte längre går att rädda utreds viljan till donation. Om patienten är positiv till organdonation är det intensivvårdens uppgift att uppfylla patientens donationsvilja i de fall det är möjligt. Den organbevarande behandlingen är i stort samma behandling som de flesta patienter får i livräddande syfte, men den ges i stället i syfte att bevara organens funktion så att de går att transplantera. Primärt handlar det om syresättning av organen, vilket sker med hjälp av respiratorvård, men det kan också handla om blodtrycksstimulerandedropp och andra läkemedel. Behandlingen ges samtidigt som patienten får palliativ vård. Den organbevarande behandling har aldrig företräde framför den palliativa vården. För de som inte önskar donera avbryts vården och övergår i palliation, på samma sätt som om det inte hade varit aktuellt med donation.
De tre skyddande principer anger att organbevarande behandling får ges förutsatt att:
- Den inte kan vänta till efter döden.
- Den inte orsakar mer än ringa smärta eller ringa skada.
- Den inte hindrar vård för den möjliga donatorns egen skull, det vill säga palliativ vård.
För de som arbetar med organdonation är dessa principer tydliga och enkla att förhålla sig till. De kommer göra det lättare för intensivvården att arbeta på ett likvärdigt sätt över hela landet. Den organbevarande behandlingen inleds först då två legitimerade läkare beslutar om att avbryta den livsuppehållande vården. Förutsatt att de tre ovan nämnda principerna är uppfyllda så får den organbevarande behandlingen pågå i 72 timmar från brytpunktbeslutet.
Den viktigaste förutsättningen för att kunna donera organ efter sin död är att man vårdas på en intensivvårdsavdelning, behandlas med respirator och får medicinsk behandling som bevarar organens funktion efter brytpunkten. Genom att intubera patienterna så håller man luftvägen fri och gör det möjligt att syresätta kroppen via en respirator, så att organen fortsätter att fungera.
2. Närståendes vetorätt
Den nya lagstiftningen stärker individens vilja och önskan, det är du och ditt beslut som kommer vara avgörande vid organdonation. Närståendes roll kommer fortfarande vara viktigt, men är i den nya lagen renodlad till att vara en källa till information om den avlidnes inställning till donation. Detta innebär att man i de fall patienten inte tagit ställning till donation under sin livstid kan man gå vidare mot en donation förutsatt att de närstående inte har konkreta och mycket tydliga skäl till att tro att patienten själv inte hade velat donera.
Som närstående kan man inte längre säga nej till donation enbart baserat på sin egen uppfattning ovh vilja till organdonation.
3. Sekretessbrytande uppgiftsskyldighet
Den nya lagen innebär sekretessbrytande uppgiftsskyldighet mellan olika vårdgivare. Detta innebär att det blir lättare för donations- och transplantationsverksamheter att utbyta information om en donator från andra vårdgivare för att utreda de medicinska förutsättningarna för donation.
Effekter av ny lag
Den nya lagen är en kodifiering av praxis vid organdonation och ger sjukvården den tydlighet som krävs för att kunna tillmötesgå den utbredda donationsviljan i landet. Den viktigaste förändringen är att intubering och initiering av respiratorvård numera ingår som en del av den organbevarande behandlingen. Den nya lagstiftningen innebär att fler som vill donera sina organ nu kommer få större möjlighet att faktiskt få donera sina organ efter sin död.
Sammantaget kommer dessa förändringar, tillsammans med en bättre struktur inom sjukvården, på sikt tillsammans med ett fortsatt donationsfrämjande arbete kunna leda till att ungefär dubbelt så många kommer att få möjlighet att donera organ i Sverige.
Hur har MOD arbetat för att fler ska kunna donera organ?
Sedan starten 2012 har MODs främsta fokus och arbete handlat om att förändra och förbättra lagstiftningen om organdonation, med målet att ingen ska behöva dö i väntan på organ. Vi tror starkt på att vi når störst förändring genom samarbeten. De senaste åren har vi tillsammans med sjukvården och politiker arbetat med storskaliga systemförändringar på nationell, regional och lokal nivå, för att förbättra och förändra hur vi arbetar med organdonation i Sverige.
Frågan om ny lagstiftning om organdonation har varit en följetong sedan februari 2013, då den första statliga utredningen tillsattes. Sedan dess har frågan utretts två gånger och till slut presenterades en proposition i november 2020. Överlag var förslagen bra och mötte till viss del befolkningens höga donationsvilja, men det fanns formuleringar som skulle ha resultera i att sjukvården inte skulle kunna tillmötesgå allmänhetens donationsvilja i så hög utsträckning som vi arbetat för.
Tillsammans med de regionalt donationsansvariga uppmärksammade MOD regeringen och socialutskottet på bristerna i propositionen. Detta ledde till att propositionen drogs tillbaka för att justeras. Den 19 maj 2022, röstades äntligen en ny lagstiftning om organdonation i genom i riksdagen. Den nya lagstiftningen möter både allmänhetens höga vilja till donation och ger sjukvården de verktyg som krävs för att de ska kunna uppfylla donationsviljan hos fler.
Vi ser MODs bidrag i lagstiftningsprocessen som vårt viktigaste arbete hittills.
Vill du läsa mer om de tidigare statliga utredningarna om organdonation kan du läsa om det här. Vill du läsa mer hur MOD arbetar för att förändra och vilka MODs viktigaste fokusområden är, klicka här.