Ny lagstiftning

28 februari 2022 la regeringen fram en ny justerad och uppdaterad proposition om ny lagstiftning om organdonation.

Sidan är uppdaterad 3/3 2022

28 februari 2022 presenterade regeringen en justerad och uppdaterad proposition om ny lagstiftning om organdonation. Det nya lagförslaget bygger nu helt på professionens och andra experters kunskap och det återspeglar dessutom den höga donationsviljan som finns i befolkningen. Frågan om ny lagstiftning inom organdonation, har varit en följetång sedan 2013 och har utretts två gånger. Du kan läsa mer om de två olika utredningarna längre ner på denna sida.

Vill du läsa mer om innehållet i den nya lagstiftningen läs MODs årsrapport för 2022. Rapporten är framtagen mars 2022 och i den har MOD sammanfattat de viktigaste förändringarna och hur dessa förändringar kommer leda till att fler ges möjlighet att donera organ, du hittar rapporten  här.

Vad innehåller den nya lagstiftningen?

Organbevarade behandling

När det står klart att patientens eget liv inte längre går att rädda utreds viljan till donation. Om patienten är positiv till organdonation är det intensivvårdens uppgift att uppfylla patientens donationsvilja i de fall det är möjligt. Den organbevarande behandlingen är i stort sätt samma behandling som de flesta patienter får i livräddande syfte, men den ges i istället i syfte att bevara organens funktion så att de går att transplantera. Primärt handlar det om fortsatt respiratorvård, men det kan också handla om blodtrycksstimulerande dropp och andra läkemedel. Behandlingen ges samtidigt som patienten får palliativ vård. Den organbevarande behandling har aldrig företräde framför den palliativa vården.

De tre skyddande principer anger att organbevarande behandling får ges förutsatt att:

  • Den inte kan vänta till efter döden.
  • Den inte orsakar mer än ringa smärta eller ringa skada.
  • Den inte hindrar vård för den möjliga donatorns egen skull, det vill säga palliativ vård.

 

För de som arbetar med organdonation är dessa principer tydliga och enkla att förhålla sig till. De kommer göra det lättare för intensivvården att arbeta på ett likvärdigt sätt över hela landet. Den organbevarande behandlingen inleds först då två legitimerade läkare beslutar om att avbryta den livsuppehållande vården. Förutsatt att de tre ovan nämnda principerna är uppfyllda så får den organbevarande behandlingen pågå i 72 timmar från brytpunktbeslutet. Den viktigaste förutsättningen för att kunna donera organ efter sin död är att man vårdas på en intensivvårdsavdelning, behandlas med respirator och får medicinsk behandling som bevarar organens funktion efter brytpunkten. Genom att intubera patienterna så håller man luftvägen fri och gör det möjligt att syresätta kroppen via en respirator, så att organen fortsätter att fungera.

Närståendes vetorätt

I dagsläget kan närstående säga nej till donation baserat på att de själva är emot donation i de fall en möjlig donators vilja inte är känd. Regeringen föreslår att närståendes vetorätt ska tas bort. Närståendes roll kommer renodlas till att vara en källa till information om den avlidnes inställning till donation. Detta innebär att man i de fall patienten inte tagit ställning till donation under sin livstid kan gå vidare mot en donation förutsatt att de närstående inte har konkreta och mycket tydliga skäl till att tro att patienten själv inte hade velat donera.

Sekretessbrytande uppgiftsskyldighet

I propositionen föreslås även en sekretessbrytande uppgiftsskyldighet mellan olika vårdgivare. Detta innebär att det kommer bli lättare för donations- och transplantationsverksamheter att att utbyta information om en donator från andra vårdgivare för att utreda de medicinska förutsättningarna för donation.

Effekter av ny lag

Utöver att föreslagen lagstiftningen kodifierar befintlig praxis vid organdonation, samt ger sjukvården den tydlighet som krävs för att kunna tillmötesgå den utbredda donationsviljan i landet, så är den viktigaste förändringen att intubering och initiering av respiratorvård numera ingår som en del av den organbevarande behandlingen. En förändring av lagen innebär att fler som vill donera sina organ nu kommer få större möjlighet att faktiskt få donera sina organ efter sin död. Sammantaget kommer dessa förändringar, tillsammans med en bättre struktur inom sjukvården, kunna leda till att ungefär dubbelt så många kommer att få möjlighet att donera organ i Sverige.

Varför behövs en tydligare lagstiftning – Experter förklarar

”Vi behöver göra någonting åt den osäkerhet som finns omkring hur man får behandla en individ som är en potentiell organdonator.”

Annika Tibell, Forsknings- och utbildningsdirektör KS

Den medicinska kunskapsutvecklingen har nått längre än juridiken på detta område vilket gör att regelverket släpar efter. För dig som vill förstå varför Sverige behöver en ny lagstiftning och vad den nya lagstiftningen omfattas av rekommenderar vi att du tittar på två seminarier MOD har arrangerat för att förklara och förtydliga vikten av ny lagstiftning. Du kan lyssna på klippet här eller så hittar du bägge seminarierna här.

 

Organdonation har utretts två gånger

En statlig utredning tillsattes i februari 2013 och presenterades i september 2015 (SOU 2015:84). Betänkandet föreslog en rad genomgripande förändringar som bland annat innefattar lagändringar, ändrade rutiner inom sjukvården samt förbättringar gällande förutsättningar för levande donation. Genom att implementera förslagen skulle Sverige kunna dubblera antalet organdonatorer. 2017 beslutades det att den statliga utredningen behövde kompletteras avseende vissa juridiska aspekter som reglerar vad man ska och får göra inom sjukvården för att möjliggöra en donation. Betänkandet presenterades i början av juni 2019. Sista februari 2022 presenterade regeringen en ny proposition om lagstiftning om organdonation. Läs propositionen här.

Vill du läsa mer om innehållet i den nya lagstiftningen läs MODs årsrapport för 2022. I den rapporten har MOD sammanfattat de viktigaste förändringarna och hur dessa förändringar kommer leda till att fler ges möjlighet att donera organ. , klicka här.

Det har tagit lång tid, mycket lång tid för Sverige att utreda frågan om organdonation för att få till en ny lagstiftning som ersätter den nuvarande föråldrade lagstiftningen som idag reglerar vad sjukvården får och inte får göra för att möjliggöra för organdonation. Dagens otydliga lagstiftning skapar osäkerhet, vilket innebär att väldigt många möjliga organdonatorer inte uppmärksammas. I inslaget bredvid kan du lyssnas till MODs intervju med Kenneth Johansson, ordförande i SMER (Statens medicinsk-etiska råd) när han berättar om hur lagstiftningsprocessen ser ut i Sverige och varför det har tagit så lång tid att utreda frågan om organdonation.

Lyssna gärna till kloka ord från Annika Tibell Forsknings- och utbildningsdirektör på Karolinska universitets sjukhuset, om varför Sverige behöver en ny lagstiftning om organdonation. Du ser intervjun med henne i klippet här bredvid.