Regionalt likvärdiga förutsättningar

Organdonation är en sällanhändelse

På vissa orter kan det gå flera år mellan en fullgången donationsprocess. Detta gör att det är oerhört viktigt att ha utbildade medarbetare och stödjande funktioner med specialistkunskap inom området. 

Förutsättningar för ett fungerade donationsarbete.

Det är verksamhetscheferna som har ansvar för att varje intensivvårdsavdelning i Sverige har tillgång till intensivvårdspersonal med kompetens och praktisk möjlighet att identifiera en möjlig donator och genomföra en donationsprocess från början till slut. Adekvat kunskap och rätt utbildning för uppgiften är avgörande för att donationsarbetet sker effektivt och på rätt sätt. Bestämmelser som rör detta finns i lagen (1995:831) om transplantation m.m. och i de nämnda föreskrifterna SOSFS 2009:30 och SOSFS 2012:14.

De viktigaste förutsättningarna för personal verksam inom intensivvården är:

1. Tydlig lagstiftning och regelverk

2. Avsatt tid och resurser

3. Regional och nationell samordning

Att läkare och sjuksköterskor har utbildning inom organdonation är en av de viktigast förutsättningarna för en god donationskultur. Ett sätt att se om dessa förutsättningar är uppfyllda är att mäta om det finns:

  • Tillsatt Donationsansvarig Läkare (DAL) och Donationsansvarig Sjuksköterska (DAS) vid varje intensivvårdsavdelning.
  • Avsatt tid för DAL och DAS.
  • Skriftligt uppdrag och arbetsbeskrivning.

Trots att detta regleras i både lag och föreskrifter efterföljs det inte. Endast 52 procent av landets intensivvårdsavdelningar hade 2020 en donationsansvariga läkare som hade skriftliga uppdrag och fick ut sin tid för uppdraget. När det gäller sjuksköterskor var den motsvarande procentsatsen 55 år 2020. Med den nya lagstiftning är det viktigare än någonsin att regionerna och sjukhusen prioriterar dessa funktioner och aktivt strävar efter målvärdet som är 100 procent. 

Likvärdiga regionala förutsättningar

Hur man organiserar det donationsfrämjande arbetet skiljer sig till viss del beroende på vilken region man arbetar i. Även om vi i landet ska sträva efter nationell likriktning som leder till en mer jämlik vård, så är vissa skillnader en logisk följd av att man behöver anpassa hur man bedriver det donationsfrämjande arbetet till de regionala förutsättningarna. Det som fungerar i en region behöver inte nödvändigtvis fungera lika bra i en annan. Men det vi kan konstatera är att långt ifrån alla som arbetar med donationsfrågan ges tillräckligt goda förutsättningar att arbeta donationsfrämjande. Alla regioner behöver därför prioritera frågan och avsätta adekvata resurser till att professionalisera donationsverksamheten, för att den ska kunna utformas och fungera optimalt. Även om vi vet att donationsfrekvensen varierar över tid i de olika regionerna så kan man skönja mönster som har att göra med hur väl man är organiserad och hur högt frågan är prioriterad i regionerna. Det är därför viktigt att arbeta för att jämna ut dessa skillnader, inte bara för att öka antalet donatorer utan också för att göra vården i livets slutskede mer jämlik. Det donationsfrämjande arbetet behöver således prioriteras av sjukhusens huvudmän så att samtliga sjukhus och intensivvårdsavdelningar får de verktyg som behövs för att kunna tillvarata viljan att donera hos sina patienter.

Regionala donationscenter – effektiv organisation ökar antalet donatorer

Regionalt Donationscentrum, RDc, i Stockholm är Sveriges första regionala donationscentum och ett exempel på hur man inom regionen kan organisera sig för att arbeta donationsfrämjande. År 2012 påbörjades det projekt som sedermera ledde fram till beslutet om bildandet av centrat år 2017. Utan att öka antalet intensivvårdsplatser dubblerade regionen, på enbart ett fåtal år, antalet donatorer per 10 000 avlidna tack vare bland annat organisatoriska förändringar.

Från 1 januari 2023 har Sverige nu två regionala donationscentrum, RDc Stockholm/Gotland och RDc Väst. Regionalt Donationscentrum Väst har sin hemvist på Sahlgrenska Universitetssjukhuset men är verksamma i  hela Västra Götalandsregionen, inklusive Hallands sjukhus Varberg. Syfte med att starta upp ett regionalt donationscentrum i Västra Götalandsregionen är att professionalisera donationsverksamheten, höja kompetensen i regionen samt bidra med ökat stöd till IVA-vården och sist men absolut inte minst att  donationsverksamheten sätts på den organisatoriska kartan. Det långsiktiga målet är förstås att antalet donationer ska öka.

Genom att se över de organisatoriska förutsättningarna i fler regioner samt att se till att samtliga regioner har rätt verktyg kommer det donationsfrämjande arbetet att gynnas, fler som vill donera organ kommer få chansen att göra det och fler svårt sjuka får möjlighet att bli transplanterade.