Regionalt likvärdiga förutsättningar

Vilka förutsättningar behövs inom donationsverksamheten?

Sidan är uppdaterad 17/5 2022

För att intensivvården ska kunna bedriva en fungerande donationsverksamhet behövs rätt förutsättningar. De viktigaste förutsättningarna är att det finns:

1. Tydlig lagstiftning och regelverk

2. Avsatt tid och resurser

3. Regional och nationell samordning

Här kan du läsa om varför det är viktigt att intensivvårdsavdelningarna i Sverige har både avsatt tid och resurser för donationsarbetet samt hur man med regional och nationell samordning kan stärka donationsarbetet och arbeta mer jämlikt.

Tid och resurser

För att organdonationer från avlidna ska vara möjliga krävs att intensivvården har rätt förutsättningar. Att läkare och sjuksköterskor har utbildning inom organdonation är en av de viktigast förutsättningarna för en god donationskultur. Ett sätt att se om dessa förutsättningar är uppfyllda är att mäta om det finns:

  • Tillsatt Donationsansvarig Läkare (DAL) och Donationsansvarig Sjuksköterska (DAS) vid varje intensivvårdsavdelning.
  • Avsatt tid för DAL och DAS.
  • Skriftligt uppdrag och arbetsbeskrivning.

År 2020 var ett ansträngt år för vården, inte minst för intensivvården. Endast 52 procent av landets intensivvårdsavdelningar hade då en donationsansvariga läkare som hade skriftliga uppdrag och fick ut sin tid för uppdraget. När det gäller sjuksköterskor var den motsvarande procentsatsen 55. Det är nu med en ny lagstiftning viktigare än någonsin att regionerna och sjukhusen åter prioriterar dessa funktioner och aktivt strävar efter målvärdet som är 100 procent. Intensivvården kantades tidigare av en otydlig lagstiftning och brist på donationsansvariga läkare och sjuksköterskor. I och med den nya lagstiftningen som träder i kraft den 1 juli 2022,  behöver regionerna aktivt arbeta för att motverka de ojämlikheter som idag finns över landets regioner och sjukhus.

Organdonation är en sällanhändelse

På vissa orter kan det gå flera år mellan en fullgången donationsprocess. Detta gör att det är oerhört viktigt att ha utbildade medarbetare och stödjande funktioner med specialistkunskap inom området. Genom att se över hur sjukvården är organiserad och ge professionen rätt förutsättningar för att kunna jobba med organdonation kommer Sverige både kunna jämna ut de stora regionala skillnaderna och öka antalet donatorer.

Likvärdiga regionala förutsättningar

Spanien har under många år varit världsledande när det kommer till att möjliggöra organdonation sett till antalet donatorer per miljon invånare (Spanien 47 dpm, Sverige 19 dpm). Detta har flera förklaringar, när MOD frågade Beatriz Domingues Gil, ordförande för ONT, om vad som gjort att Spanien blivit så framgångsrika svarar hon “En tydlig nationell organisation med resurser”. I Sverige har vi idag inte en motsvarande organisation. Vi har istället sex donationsregioner och ett Nationellt Donationsfrämjande Centrum inom Socialstyrelsen.

Hur man organiserar det donationsfrämjande arbetet skiljer sig till viss del beroende på vilken region man arbetar i. Även om vi i landet ska sträva efter nationell likriktning som leder till en mer jämlik vård, så är vissa skillnader en logisk följd av att man behöver anpassa hur man bedriver det donationsfrämjande arbetet till de regionala förutsättningarna. Det som fungerar i en region behöver inte nödvändigtvis fungera lika bra i en annan. Men det vi kan konstatera är att långt ifrån alla som arbetar med donationsfrågan ges tillräckligt goda förutsättningar att arbeta donationsfrämjande. Alla regioner behöver därför prioritera frågan och avsätta adekvata resurser till att professionalisera donations-verksamheten, för att den ska kunna utformas och fungera optimalt. Även om vi vet att donationsfrekvensen varierar över tid i de olika regionerna så kan man skönja mönster som har att göra med hur väl man är organiserad och hur högt frågan är prioriterad i regionerna. Det är därför viktigt att arbeta för att jämna ut dessa skillnader, inte bara för att öka antalet donatorer utan också för att göra vården i livets slutskede mer jämlik. Det donationsfrämjande arbetet behöver således prioriteras av sjukhusens huvudmän så att samtliga sjukhus och intensivvårdsavdelningar får de verktyg som behövs för att kunna tillvarata viljan att donera hos sina patienter.

Regionala donationscenter – effektiv organisation ökar antalet donatorer

Regionalt Donationscentrum, RDc, i Stockholm är Sveriges första regionala donationscentum och ett exempel på hur man inom regionen kan organisera sig för att arbeta donationsfrämjande. År 2012 påbörjades det projekt som sedermera ledde fram till beslutet om bildandet av centrat år 2017. Utan att öka antalet intensivvårdsplatser dubblerade regionen, på enbart ett fåtal år, antalet donatorer per 10 000 avlidna tack vare bland annat organisatoriska förändringar.

Genom att se över de organisatoriska förutsättningarna i fler regioner och se till att samtliga regioner har rätt verktyg kommer också det donationsfrämjande arbetet att gynnas, och fler som vill donera organ kommer få chansen att göra det.