Lovande forskning om behandling mot kronisk avstötning

Kronisk avstötning är den vanligaste orsaken till att man förlorar sitt transplanterade organ på lång sikt. Faktum är att fyra av tio som får en ny njure förlorar den inom tio år. Pågående svensk forskning undersöker nu hur vi kan förbättra organens överlevnad.  För att minska risk för avstötning efter transplantation ges medicin som sätter ned kroppens immunförsvar. Normalt ges läkemedel som slår direkt mot T-cellerna, en form av vita blodkroppar. Dosen avvägs för att patienterna inte samtidigt ska bli alltför infektionskänsliga och mottagliga för andra sjukdomar. Det är en standardbehandling som oftast fungerar bra. På sikt kan immunförsvaret dock även bilda antikroppar mot det transplanterade organet. Det kallas kronisk antikroppsmedierad avstötning, och mot det saknas i dag effektiv behandling.

– Att få en ny njure är det överlägset bästa behandlingsalternativet vid svår njursjukdom. Vi behöver hitta strategier för att de transplanterade organen ska fungera längre, säger Seema Baid-Agrawal, docent och överläkare på Transplantationscentrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Seema Baid-Agrawal har mottagit ett forskningsbidrag från Vetenskapsrådet för att studera om en redan godkänd medicin som används idag för behandling vid reumatiska sjukdomar, kan användas för behandling av kronisk antikroppsmedierad avstötning. Studien sker i samarbete mellan alla centra i Sverige. Patienterna som ingår i studien mot denna form av kronisk avstötning lottas till att antingen fortsätta med sin vanliga avsötningensmedicin eller till att få ett tillägg av tocilizumab. Studiemedicinen ges under två års tid som en spruta en gång i veckan. Efter totalt 3 års uppföljning ska effekten utvärderas grupperna emellan.

– Mitt mål och stora förhoppning är att flera ska få behålla sin njure under längre tid tack vare vår forskning, säger Seema Baid-Agrawal.