Ger digital egeninteraktion bättre delaktighet och följsamhet efter lungtransplantation?

Den största begränsningen för långtidsöverlevnad efter lungtransplantation är kronisk avstötning. Det saknas djupare kunskap om denna åkomma och mycket återstår att upptäcka. Det är sannolikt så att detta inte är en åkomma som endast orsakas av en orsak utan orsaken oftast är multifaktoriell. Det erkänt viktigaste man som transplanterad individ kan göra för att minska risken för kronisk avstötning är att följa de rekommendationer man får från sjukvården. Det finns en stor mängd digitala hjälpmedel på den öppna marknaden för att ge stöd till patienter med olika åkommor. Patientens upplevelse av sådant stöd efter lungtransplantation är okänd. Det finns oftast ett generellt antagande om att digitala hjälpmedel ger större delaktighet i vården och upplevelse av kontroll av sjukdomen. Mycket av detta är dock inte bevisat, i synnerhet inte efter lungtransplantation. Allt för mycket information och påminnelser från skulle mycket väl kunna ge upphov till ökad digital stress och möjligen illabefinnande för patienterna. Att ha mycket information tillgänglig betyder inte nödvändigtvis att man tolkar den informationen på samma sätt som vårdgivaren och inte heller att man följer givna rekommendationer.

I vår nuvarande studie slumpas patienter till antingen normal uppföljning eller normal uppföljning med egenmonitoreringsstöd efter lungtransplantation. Stödet är utvecklat i 1177 för att vara tillgängligt för alla patienter med en digital enhet och ett fungerande bankID. Patienter följs upp under det första året efter lungtransplantation med välkända instrument för att följa upp följsamhet delaktighet och välbefinnande under perioden. Målsättningen är att utvärdera om digital interaktion leder till större delaktighet i vården, om och hur det påverkar välbefinnandet samt hur och om det påverkar följsamheten till rekommendationer efter lungtransplantation.