Organtransplantation kan ses som den enda effektiva behandlingen vid kronisk organsvikt. För personer som blir transplanterade innebär det en livslång behandling med immundämpande läkemedel. Trots att utvecklingen av mer effektiva immundämpande läkemedel de senaste årtiondena lett till förbättrade resultat efter organtransplantation, är dessa läkemedel än idag behäftade med biverkningar; såsom njurpåverkan, en ökad infektionskänslighet, hjärt- och kärl-sjukdomar, diabetes och en ökad risk för cancersjukdomar. Att kunna motta ett organ utan livslångt behov av immundämpande läkemedel, även kallad ”tolerans” har därför funnits som en målsättning inom transplantationsforskningen under en lång tid.
Vår forskargrupp har under det senaste decenniet utvecklat en metod som har potential att framkalla tolerans hos organmottagaren gentemot donatorn med hjälp av cellterapi. Praktiskt går det till så att man innan transplantationen genomför en tappning av vita blodkroppar från mottagaren. Dessa vita blodkroppar genomgår en cellodlingsprocess som resulterar i att cellprodukten blir tolerant gentemot den specifika organdonatorn. Cellprodukten administreras till organmottagaren två veckor efter organtransplantationen. Därefter trappas immunsuppressionen ner på ett välkontrollerat sätt under ca 18 månader. Ett liknande protokoll har utvärderats i Hokkaido University Hospital i Japan, där man lyckats uppnå total frihet från immunsuppression hos sju av 10 levermottagare som deltog i studien efter levertransplantation med levande givare.
Vår forskargrupp ligger nu i startgroparna till att kunna påbörja en klinisk studie med denna cellbehandling där studiepatienterna är levermottagare med organ från en avliden donator. Syftet är att minimera eller i bästa fall helt slippa den livslånga behandlingen med immunsuppression. Utöver detta, syftar vår forskargrupp till att undersöka vilka immunologiska mekanismer som kan leda till tolerans gentemot en specifik donator. Detta i hopp om att kunna hitta biomarkörer som kan tyda på hur mycket en organmottagares immunförsvar tolererar det transplanterade organet. Det är känt att ett fåtal mottagare av lever-transplantat kan klara sig med en väldigt liten dos eller till och med utan immundämpande läkemedel lång tid efter transplantation. Vi vet dock inte på vilka mottagare minimering av immunsuppression är tillämpbart. Om man kan hitta biomarkörer som kan tyda på tolerans, skulle man kunna skrädda sy mängden av immunsuppression till varje enskild organmottagare och på så sätt minimera dosen.
Vår målsättning är således att genom nya individualiserade behandlingsprinciper, som kan ses som precisionsmedicin, minimera eller i bästa fall helt avskaffa behovet av livslång behandling med immunsup-pression. Detta i sin tur kan på sikt leda till en förlängd överlevnad, minskade biverkningar och förbättrad livskvalité hos organtransplanterade.
Ming Yao, forskare och transplantationskirurg Karolinska Institutet