Sidan är uppdaterad 28/2 2022
Äntligen är propositionen här!
Äntligen har Socialdepartementet presenterat en ny och förbättrad proposition. Denna gång innehåller propositionen precis det som krävs för att vi ska kunna bli bättre på organdonation i Sverige. I vår kommer dessa nya förslag röstas igenom i riksdagen och lagen förväntas träda i kraft 1 juli.
Det hårda slit som vi på MOD lagt de senaste åren tillsammans med allt engagemang och arbete från experterna inom sjukvården har äntligen resulterat i en proposition som innehåller förändringar som kommer leda till att många fler kommer ges möjlighet att donera organ efter sin död. Detta kommer också leda till att fler får chansen att bli transplanterade och att färre personer avlider i väntan på organ.
Vad innehåller den nya lagstiftningen?
Organbevarade behandling
När det står klart att patientens eget liv inte längre går att rädda utreds viljan till donation. Om patienten är positiv till organdonation är det intensivvårdens uppgift att uppfylla patientens donationsvilja i de fall det är möjligt. Den organbevarande behandlingen är i stort sätt samma behandling som de flesta patienter får i livräddande syfte, men den ges i istället i syfte att bevara organens funktion så att de går att transplantera. Primärt handlar det om fortsatt respiratorvård, men det kan också handla om blodtrycksstimulerande dropp och andra läkemedel. behandlingen ges samtidigt som patienten får palliativ vård. Den organbevarande behandling har aldrig företräde framför den palliativa vården.
De tre skyddande principer anger att organbevarande behandling får ges förutsatt att:
- Den inte kan vänta till efter döden.
- Den inte orsakar mer än ringa smärta eller ringa skada.
- Den inte hindrar vård för den möjliga donatorns egen skull, det vill säga palliativ vård.
För de som arbetar med organdonation är dessa principer tydliga och enkla att förhålla sig till. De kommer göra det lättare för intensivvården att arbeta på ett likvärdigt sätt över hela landet. Den organbevarande behandlingen inleds först då två legitimerade läkare beslutar om att avbryta den livsuppehållande vården. Förutsatt att de tre ovan nämnda principerna är uppfyllda så får den organbevarande behandlingen pågå i 72 timmar från brytpunktbeslutet.
Den viktigaste förutsättningen för att kunna donera organ efter sin död är att man vårdas på en intensivvårdsavdelning, behandlas med respirator och får medicinsk behandling som bevarar organens funktion efter brytpunkten. Genom att intubera patienterna så håller man luftvägen fri och gör det möjligt att syresätta kroppen via en respirator, så att organen fortsätter att fungera.
Närståendes vetorätt
I dagsläget kan närstående säga nej till donation baserat på att de själva är emot donation i de fall en möjlig donators vilja inte är känd. Regeringen föreslår att närståendes vetorätt ska tas bort. Närståendes roll kommer renodlas till att vara en källa till information om den avlidnes inställning till donation. Detta innebär att man i de fall patienten inte tagit ställning till donation under sin livstid kan gå vidare mot en donation förutsatt att de närstående inte har konkreta och mycket tydliga skäl till att tro att patienten själv inte hade velat donera.
Sekretessbrytande uppgiftsskyldighet
I propositionen föreslås även en sekretessbrytande uppgiftsskyldighet mellan olika vårdgivare. Detta innebär att det kommer bli lättare för donations- och transplantationsverksamheter att att utbyta information om en donator från andra vårdgivare för att utreda de medicinska förutsättningarna för donation?
MOD har sammanställt förslagen i propositionen och hur dessa förslag kommer göra skillnad i Sverige. Vill du läsa hela rapporten så kan du ta del av den här.