Sidan är uppdaterad 27/1 2023
DCD som donationsmetod (donation efter cirkulationsstillestånd)
I vissa fall utvecklas inte total hjärninfarkt, trots att hjärnans funktioner till stor del fallit bort. När total hjärninfarkt inte utvecklas och organdonation efter primär hjärnskada inte kan bli aktuellt har man tidigare valt att avsluta all behandling utöver den palliativa vården och sedan har patienten avlidit.
2015 startades ett pilotprojekt i Sverige med mål att ge fler möjlighet att bli organdonatorer genom att även inkludera den som har avlidit via cirkulationsstillestånd som möjligt organdonator om donationsvilja är positiv hos den avlinda. DCD som donationsmetod var och är väletablerad i andra länder men hade tidigare inte tillämpats i Sverige. Sedan några år tillbaka finns DCD-donation implementerad som donationsmetod på de flesta intensivvårdsavdelningar i Sverige. Införandet av DCD som donationsmetod har varit viktigt för att vi ska bli bättre på att respektera ett ja till organdonation. Genom att implementera organdonation efter cirkulationsstillestånd i Sverige ges sjukvården möjlighet att respektera fler människors donationsvilja och på sikt är prognosen att vi i Sverige kommer kunna öka antalet organdonatorer med upp till 40 %.
2022 hade Sverige 47 donatorer tack vare DCD som donationsmetod.
Implementering av DCD som donationsmetod i Sverige har varit viktigt för att vi ska bli bättre på att respektera ett ja till organdonation. Personer som avlider till följd av cirkulationsstopp inom intensivvården får nu möjlighet att bli organdonatorer. På sikt är prognosen att Sverige tack vare implementeringen av DCD som donationsmetod kommer kunna öka antalet organdonatorer med upp till 40 % .
I filmen bredvid kan du lyssna till när Stefan Ström som är överläkare och varit medicinsk ansvarig för pilot projektet kring införandet av DCD i Sverige. Stefan berättar mer om vad DCD är och vad det innebär.
Införande av DCD som donationsform i Sverige innebär att Sverige nu i ännu högre utsträckning kan förvalta den höga donationsvilja som finns bland befolkningen, vilket kommer leda till fler donationer och transplantationer. Möjligt antal DCD-donatorer under ett år är beräknat till cirka 40-80 st.
Antal möjliga organ för transplantation från DCD årligen (enligt beräkningar):
- Njurar: 80-160
- Levrar: 40-80
- Lungor: 40-80
NRP – metod som möjliggör leverdonation vid DCD.
Texten är hämtad från Regional Donationscentrum, och kan läsas i sin helhet här.
Sedan DCD har börjat införas på fler och fler sjukhus i Sverige inleddes ett samarbetsprojekt mellan transplantationsenheten vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge, ECMO-centrum på Nya Karolinska och Regionalt Donationscentrum (RDc). Den teknik som hittills har använts i samband med donationer vid DCD har möjliggjort att tillvara ta lungor och njurar för transplantation. Samarbetsprojektet har som syfte att möjliggöra att även levern kan tillvaratas vid DCD-donationer.
När en möjlig DCD-donator finns, utvärderas även möjligheten att tillvarata levern för transplantation efter en tilläggsbehandling kallad NRP, normotherm regional perfusion. NRP innebär att man efter döden perfunderar organen med varmt oxygenerat blod i ca 2 timmar, följt av operationen då organen tillvaratas.
NRP möjliggör också att fler organ kan tas tillvara för transplantation, från de individer som önskar donera organ efter sin död.
I Stockholmsregionen har nu den första fullföljda NRP-processen genomförts. Donationen möjliggjorde två njur- och en levertransplantation. Alla tre mottagare mår bra och funktionen på samtliga donerade organ är mycket god.
Du kan läsa mer om detta på RDcs hemsida, här.
Hur skiljer sig döden då åt vid DBD och DCD?
Skillnaden mellan donation efter cirkulationsstillestånd (DCD) och donation efter total hjärninfarkt (DBD) är att organen inte är syresatta efter döden inträffat hos en donator som avlider till följd av cirkulationsstillestånd. Detta gör att donationsoperationen måste ske i nära anslutning till att döden konstaterats. Vid donation efter primär hjärnskada syresätts organen med hjälp av respiratorbehandling och därför behöver inte donationsoperationen ske lika tätt inpå dödsfallet, dock ska det ske inom 24 timmar från att döden konstaterats.
Det som skiljer organdonation efter primär hjärnskadafrån donation efter cirkulationsstillestånd är hur döden konstateras. Det handlar i båda fallen om patienter som vårdas med respirator på en intensivvårdsavdelning. Vid donation efter primär hjärnskada kan döden konstateras med direkta kriterier. Detta innebär att man genomför två noggranna neurologiska undersökningar där samtliga kriterier ska vara uppfyllda (SOSFS 2005:10 4 kap). Då kan läkare konstatera att patienten drabbats av total hjärninfarkt och döden kan fastställas. Men det är långt ifrån alla med svåra trauman som utvecklar total hjärninfarkt. I de fall där patienten inte utvecklar total hjärninfarkt, men där skadorna är för omfattande för att patienten ska kunna överleva, kommer sjukvården komma fram till en punkt då det konstateras att fortsatt vård inte kommer hjälpa patienten, och att livsuppehållande behandling bör avbrytas. Efter en bestämd tid kan döden konstateras med indirekta kriterier då cirkulationen upphört. (SOSFS 2005:10 3 kap).
Viktigt att veta är att inom sjukvården råder stor sekretess, allt sker anonymt och helt konfidentiellt, det betyder att du som är anhörig till någon som donerat sina organ efter döden inte kan få reda på vem eller vilka som fått din anhöriges organ. Sjukvården brukar lämna allmän upplysning i form av hur många organ som kunde doneras och hur många personer som fick hjälp tack vare organdonation.