Jag säger ja – för mig och mina barn, för forskningen, för alla på väntelistan.
Jag heter Ann Novotny och arbetar sedan 2013 på heltid som biobanksansvarig på Transplantationscentrum vid Sahlgrenska Universitetssjukhus. Jag jobbar i ett team med ytterligare två kollegor och vår uppgift är att lagra blodprover samt vävnadsbitar för framtida forskningsändamål, som på sikt ger ökad livskvalité och färre komplikationer i samband med transplantationer.
Jag var med och startade biobanken på Transplantationscentrum och vi samlar in prover när patienter blir godkända för transplantation och sedan under själva transplantationstillfället samt uppföljning (första året mer frekventa läkarbesök, därefter årligen). I nuläget samlar vi in prover vid transplantationer av hjärta, lungor, njure, lever, mage och tarm, samt från donatorer.
Jag brinner för mitt jobb och blir varm i mitt hjärta när patienter får möjligheten att leva vidare, vilken lycka! Det är riktigt härligt när man måste åka in till jobbet en helgdag för att ta hand om prover, då vet man att någon som väntat länge och inte mått bra får en chans att ta till vara på livet. Jag får en klump i halsen av både glädje och sorg. Baksidan är att en familj har förlorat någon som de håller kär. Men när jag tänker ur ett jobbrelaterat perspektiv så är det underbart att ett liv som inte längre går att räddas kan ge upp till åtta nya liv, det ger tröst i sorgen.
Efter att jag har fått egna barn så har jag än mer insett vikten av att ta ställning till donation. Om våra barn skulle förolyckas är det självklart att donera deras organ till andra som på så vis får möjlighet att fortsätta sina liv. Genom mitt jobb har jag fått följa ett antal barn/ungdomar som har fått nya organ och en andra chans. Ytterligare en viktig synvinkel är att jag inte vill att mina barn ska behöva ta ställning till donation av mina organ mitt i deras sorg. Det är oerhört viktigt att ta ställning till organdonation, säg JA!
Det är även viktigt att säga JA till forskning, det är där framtiden finns som på sikt gynnar alla. Om ingen forskning hade skett skulle vi aldrig haft dagens kunskap om hur kroppen reagerar när exempelvis ett nytt hjärta placeras in. Tänk vad fascinerande att kroppen kan ta emot ett nytt organ. Med forskningens hjälp får vi kunskap om vilka mediciner som behövs för att minimera komplikationer och hela tiden strävar vi efter att minimera medicineringen efter en transplantation. Det är tyvärr många som är negativa till att säga ja till forskning, men forskningen är grunden till alla steg. I nuläget bedrivs mycket arbete på att kunna odla organ och därmed hitta en lösning på organbristen, vilket i sin tur minskar köerna.
Jag säger ja – för mig och mina barn, för forskningen, för alla på väntelistan.
// Ann