Jag träffade min man Lennart 2001. Han var 24 år och jag 25. Vi var förälskade och hade hela livet framför oss. Men Lennart var inte frisk. Han hade drabbats av dilaterad kardiomyopati (hjärtsvikt) och hans hjärta var så dåligt att han behövde ett nytt.
I väntan på det nya hjärtat behövde Lennart få hjälp av en heart mate (mekanisk hjärtpump). Han kunde tack vare sin heart mate vara hemma i väntan på det nya hjärtat, en väntan som blev mellan sex och sju månader. Dagliga sjukhusbesök för antibiotikainfusioner var en del av vardagen. Vi försökte också leva ett normalt liv och planerade för en framtid tillsammans. Tiden innan transplantationen innebar mycket träning för att få kroppen så stark som möjligt inför operationen. Träningen var det Lennarts bror som hjälpte till med.
Jag bodde 18 mil från Lennart men åkte till honom så ofta jag kunde. Det var extra jobbigt att vara ifrån varandra under den här tiden. Jag ville vara hos Lennart hela tiden. Tiden tillsammans var extra värdefull och så känns det även idag. Vi längtar alltid efter varandra. Vi väntade hela tiden på det efterlängtade samtalet. Jag önskade så att det skulle komma när jag var hos Lennart. Jag ville ju följa med honom till Lund. Och så blev det. Natten när samtalet kom var jag hos Lennart. En jobbig resa blev det med åksjuka, oro, spänning och nervositet men med hjälp av poliseskort kom vi fram till Lund i tid.
På morgonen, efter många och komplicerade förberedelser, var operationen äntligen igång. Jag var orolig, handlingsförlamad och vilsen men blev väl omhändertagen av personalen på thoraxintensiven. Väntan var nästan olidlig trots att jag fick uppdateringar från operationen regelbundet. Det tog 10 timmar från det att jag sa hej då till Lennart tills jag fick träffa honom igen efter operationen. Äntligen var vi tillsammans igen. Operationen hade gått bra. Vi stannade två veckor i Lund. Allt har gått jätte bra.
Transplantationen följdes av en reporter och en fotograf som gjorde ett reportage om donation. Därför finns det flera bilder från transplantationen och flera artiklar som beskriver Lennarts väg till det nya hjärtat. Nu har det gått 16 år sedan han transplanterades. Lennart och jag har gift oss och fått tre fantastiska tjejer Olivia 13 år, Alice 12 år och Agnes 9 år. Vi bor i ett hus på landet och har några får som vi sköter om. Lennart jobbar heltid och mår jätte bra.
Tack vare att någon annan valt att donera sina organ fick vi det liv tillsammans som vi drömde om när vi träffades. Vi fick också möjlighet att skaffa barn. De hade inte funnits om Lennart inte fått ett nytt hjärta.
Vi är så tacksamma.
Linda, fru till Lennart