Mitt namn är Linn Mellerup Beckman och jag är 20 år gammal. Jag har länge velat berätta min historia och mitt mål är att genom den kunna nå ut till fler personer där ute som kanske har en liknande historia inom sig.
När jag var ett år gammal så blev min mamma sjuk, hon fick svårt att andas och körde in till vårdcentralen. Där tog man ett EKG på hennes hjärta och såg att de inte dunkade rätt, så det blev ambulans till sjukhuset. Här började resan som snart skulle förändra vårt “normala” liv.
Min mamma fick dilaterad kardiomyopati som innebär att hjärtats ena kammare var förstorad och det dunkade i otakt, troligtvis var det en obehandlad hjärtsäcksinflammation som ställt till det. Efter ett år sa läkarna att risken för hjärtstopp var stor, så de satte in en ICD som skulle hjälpa till med elektriska stötar när hjärtat rusade iväg. Apparaten kom att räddade hennes liv vid flera tillfällen men varje gång det hände kändes det som att min mamma blev sönder sparkad av en häst. Därefter blev det ofta ambulans till sjukhuset för henne.
Åren gick och vi försökte leva på som vanligt men efter en utlandssemester i januari 2008 blev mamma sämre igen, hjärtat rusade iväg och hon blev tvungen att göra två hjärtoperationer, ablationer. Det gick ett år till och min mamma blev bara sämre och i november 2008 var det återigen dags för ambulansfärd då hennes hjärta rusade iväg och ICD försökte rätta till hjärtslagen 28 gånger på 30 minuter innan ambulansen kom. Min mamma trodde då livet var slut…
Mamma spenderade väldigt mycket tid på sjukhuset. En dag i december 2008 fick hon en hemsk hjärtrusning, hennes hjärta stannade men läkarna lyckades få igång hennes hjärta igen. Några dagar därefter blev min mamma uppsatt på väntelistan för nytt hjärta.
Jag kommer starkt ihåg när jag var fem år gammal och satt bredvid min mamma och sa, gråt inte! Min mamma kände en stark ångest för hon trodde inte hon skulle få se mig växa upp. Efter cirka 6 veckor på väntelistan för ett nytt hjärta, i Januari 2009 fick min mamma en av de största gåvorna man kan få, ett nytt hjärta! I mars 2009 kom min mamma hem efter 4 månader på sjukhus. Tack vare att det finns donatorer fick jag ytterligare 12 år tillsammans med henne – vilken fantastisk lycka!
I Januari 2021 somnade min älskade mamma in i sviterna av covid-19, i samband med det lämnade hon ett otroligt vackert hjärta på himlen. Min mamma var otroligt tacksam över varje dag hon fick leva vidare tack vare att någon hade hade sagt ja till att donera sina organ. Det kan ge så många andra en chans livet, som för min mamma.
Ta ställning, bli donator, det räddar liv och min mamma var ett levande bevis på det!
/Linn