Zack – Tänk att någon annans val har gjort att jag har min lilla kille.

Under graviditeten var både jag och min sambo rädda för att få ett sjukt barn. Vi blev så glada när Zack kom ut och allt verkade vara som det skulle. Vi åkte hem och kunde andas ut. Men när Zack var sex veckor gammal åkte jag till akuten för jag tyckte att han var lite gul i ögonen. Jag var egentligen inte orolig då, men det är klart man ska kolla. Vi fick då beskedet att han hade förhöjda levervärden och att man inte visste varför. Hela min värld rasade samman och första natten tillbringade vi på sjukhus, inte för att Zack var dålig, utan för att man ville ta prover. Jag var så orolig att jag nästan spydde.

Vi blev skickade till Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus för vidare tester och det visade sig att Zack hade gallvägsatresi. Det innebar att han saknade gallvägar, vilket gjorde att gallan frätte sönder hans lever. Vi fick information om att de skulle göra en operation för att försöka leda ut gallan från levern och ut i tarmen. Åtta veckor gammal togs han in i operationssalen. Skulle han dö nu? Det var min största rädsla.

Det visade sig att operationen inte hjälpte alls. När Zack var tre och en halv månad sattes han upp på väntelistan för en lever. Han stod högst upp och vi fick vänta i två veckor. När samtalet kom kände jag en sådan enorm lättnad. Zack skrek nu för det mesta och det kändes som att han hade väldigt ont. Han var också väldigt gul. Nu var jag inte lika orolig, för nu skulle han få en chans att leva!

Operationen gick bra men efter en vecka konstaterades en propp i portavenen. Zack blev opererad igen och nu fick han också en bit av ett kärl av donatorn som fanns sparat. Efter detta hade vi några tuffa veckor på IVA men i det stora hela gick allt bra. Zack är nu 15 månader gammal och mår jättebra. Han har fått en del komplikationer, men han mår bra och finns nu här hos oss.

Tänk att någon annans val har gjort att jag har min lille kille sittande glad bredvid mig just nu. Han hade varit en ängel annars, men nu har han istället en alldeles egen ängel. Vi är så tacksamma att denna någon tog ställning till organdonation.

Jag vill också passa på att tacka alla våra fantastiska människor som jobbar inom vården. Vilket stöd!

/Cecilia, mamma till Zack