8 januari 2016. Örnsköldsvik Hockey spelar bortamatch mot Sollefteå Hockey i Niphallen. En helt vanlig match i Ångermanlands U16-serie. Vanlig för de flesta, men mycket speciell för oss i familjen Eklund. Henrik, snart 16 år, spelar i tröja nr 24. Comeback – fyra och en halv månad efter sin njurtransplantation.
Henrik älskar idrott och då främst ishockey. Nästan alltid med en klubba i handen, en boll vid fötterna och matcher mot storebror och kompisar. Helt enkelt en aktiv, träningsvillig kille. Hösten 2013 började konstiga symptom märkas på Henrik. Han mådde illa ibland på morgonen, kräktes ibland, var trött och orkeslös. Valde att stå över hockeymatcher för att han inte riktigt orkade. Efter besök vid vårdcentralen konstaterades att något inte stod rätt till med hans njurar. Lågt blodvärde, högt kreatinin samt ett alldeles för lågt ph-värde uppmättes.
På Karolinska sjukhuset i Huddinge såg läkarna att Henrik hade Juvenil Nefronoftis – en sjukdom som innebär att en njurtransplantation tids nog skulle komma att behövas. Hans njurfunktion var 28 %.
Nu följer en tid av provtagning och täta läkarbesök. Henriks njurfunktion blir sämre och sämre. Han tvingas sluta spela hockey. I juni 2015 fungerar njurarna till 12 %. Transplantationsdatum spikas till 26 augusti. Sommarlovet tillbringar Henrik på golfbanan. Utan hjälp av golfbil orkar han inte ta sig runt 18 hål, men med den avverkas ett 50-tal rundor. En bra uppladdning inför det som komma ska.
Tisdag kväll den 25 augusti läggs Henrik och jag (Henriks mamma och donator) in på transplantationsavdelningen, Karolinska i Huddinge. Operationen sker morgonen efter. Pappa Johan finns med som ovärderligt stöd till oss båda. Allt går helt enligt planerna. Vi återhämtar oss snabbt och den nya njuren i Henriks kropp fungerar direkt. ”Dina njurar fungerar perfekt – båda två”, säger en läkare till mig efteråt. Vi stannar på sjukhuset i åtta dagar, sedan sätter vi oss i bilen och åker hem till Norrland.
Alla prover fortsätter vara stabila och bra, så i början av december börjar Henrik skolan med kommentaren: ”Jag trodde aldrig att jag skulle längta till skolan”. Han återupptar träningen och samtidigt som han börjar skolan, knyter han på sig skridskorna och står på is med laget. Krafterna kommer tillbaka mer och mer.
Så – den 8 januari 2016. Henrik står på isen i sin första match på över ett år. Med ett specialskydd där den nya njuren sitter och klartecken från läkarhåll. Örnsköldsvik Hockey vinner och den gladaste (men tröttaste!) är Henrik. Allt börjar kännas som vanligt igen!
// Gunilla Eklund