Måndag den 16 oktober 2023 är ett datum jag aldrig kommer glömma.
Dagen började som vanligt med att jag var tidigt på arbetet i Halmstad men kl. 11.31 förändrades allt. Min telefon vibrerade i fickan och på displayen stod det Cornelia (som är Caspers 2 år äldre syster). Det var inget ovanligt att jag och Cornelia hördes dagtid ibland så jag anade inget när jag svarade men på 5 sekunder blev min inställning en annan.
Cornelia sa att Casper varit med om en allvarlig olycka på lantbruket han jobbade. En ensilagebal hade åkt ner och träffat Casper i huvudet. Cornelia körde omgående till olycksplatsen med mig fortsatt i telefonen. Jag fick på distans höra att läget var väldigt allvarligt. I chock satte jag mig i bilen för att invänta besked om var Casper skulle transporteras. En evighet senare (troligen bara några få minuter) fick jag information om att han skulle flygas med helikopter till Sahlgrenska varpå jag själv omgående började köra mot Göteborg. I nivå med Kvibille skakade min kropp okontrollerbart av chock varpå jag ringde min fru Therése som direkt fick skjuts av en kollega så att färden mot Göteborg kunde fortsätta.
Via akuten tog vi oss till SIVA och någon dag senare till NIVA då Casper flyttades dit. Under 5 dagar var vi många som vakade vid Caspers sida men på fredag den 20 oktober informerades vi om att Casper inte skulle klara sig och han förklarades hjärndöd den 21 oktober kl. 14:54.
Casper var en så otroligt snäll och genuin son som alltid tänkte på alla andra och stod upp för vad som var rätt eller fel. Med detta i tanken var jag, Caspers mamma samt hans storasyster säkra på att han hade velat donera sina organ. Casper donerade sina organ den 22 oktober.
Begravningen för Casper hölls den 24 november och den blev precis så som Casper hade önskat. Hans urna stod på ett stort oljefat från John Deere. Caspers storasyster Cornelia sänkte ner urnan i marken och solen kikade fram denna kalla novemberdag. Dagen efter fick jag för första gången se ett Norrsken och jag är säker på att det var Casper som visade sig för mig.
Jag saknar min son så ofantligt mycket och är periodvis otroligt ledsen bl.a. nu när jag skriver denna text. Det är många ”aldrig” jag funderar på: Inga meddelanden från traktorn mitt i natten, inga fler ”Grattis världens bästa pappa”, inga fler halvtaskiga uppkopplingar under våra digitala fredagsaw’n, m.m. Casper var en son, en bror, en bonusson, ett barnbarn, en lagkamrat och en kompis man kunde hänga med. Han är med mig alla dygnets timmar i vad jag än gör, tänker eller lyssnar på.
Ens barn ska inte gå bort före en själv. Jag tänder ofta ljus på minneslunden, sitter ensam i en brassestol och lyssnar på Caspers spellista. Ett sätt för mig att bearbeta sorgen är dels att vara väldigt öppen med både vad som hänt men också berätta om Casper. Jag vill inte kväva min sorg och jag känner mig inte ensam i den. Jag har en otrolig fin familj och en arbetsgivare som ställer upp till 100%. Jag måste fortsätta leva, både för Casper, min familj och för alla de jag bryr mig om. Framför mig ser jag att de som fått organ från Casper tar SM-guld med Hv71, harvar gärden och plogar snö supersnabbt.
Casper är min hjälte! Allt för dig, nu och för alltid!
”Oavsett om det är i bläck, foto eller i sinnet.
Du är alltid med mig i minnet.”
Den 30 januari besökte vi Sahlgrenska igen och fick veta att Casper räddat livet på 5 personer. Han donerade hjärta (ung person man som hade svår hjärtsvikt), lungor (man med lungsjukdom), njurar (en man och en kvinna med njursvikt) och lever (man med leversjukdom). Laboratoriet kunde också utvinna Ö-celler från bukspottskörteln så att detta kan hjälpa diabetiker.
Casper har gett andra personer det största och finaste gåvan!
Angående organdonation så är detta en självklarhet för både mig och min familj. Jag är också stolt månadsgivare till MOD. Jag försöker sprida information om MOD så mycket som möjligt och tillsammans kan vi göra skillnad.
Vi alla är också tacksamma för den fina vården Casper fick på både CIVA och NIVA på Sahlgrenska.
Som ett litet tack skickade jag ett fint kort på Casper till båda avdelningarna samt skrev några fina meningar. Alla som jobbar där supermänniskor med ett stort hjärta som gjorde allt (och lite till) för oss.
Caspers pappa Fredrik Emilsson