Efter ett par dagar ringde han hem och sa att han låg på sjukhus. Han hade känt sig så oerhört trött och därför gått till läkaren. Där konstaterade man snabbt att han hade väldigt höga levervärden. De kunde inte få ner dem så han skickades hem via SOS-International med reguljärt flyg i början av september.

Vi mötte honom på Landvetter och åkte direkt till Östra Sjukhusets akutmottagning där han blev intagen på infektionskliniken dagen efter. Trots många utredningar och även medicinering så lyckades de inte få ner hans höga värden. Han skickades till en avdelning på Sahlgrenska Sjukhuset med specialistvård för just leversjukdomar. Han blev sämre och sämre trots stark medicinering och hamnade i respirator. I början av oktober började läkarna prata med oss om att det fanns något som hette Living Donor för bl.a. levern. Hela familjen tog prover för att utreda om någon av oss kunde bli donator. Den ende som kunde bli det var jag.

Daniel hamnade på prioritetslistan för levertransplantationer och jag förbereddes för en eventuell transplantation. Det kom ingen lever till honom så vi beslöt att jag skulle ge av min lever till Daniel.

Den 6 oktober 2001 opererades vi på Sahlgrenska. Operationen tog ca 15 timmar. Ca 60 % av min lever togs bort och gavs till Daniel. Efter operationen kom jag till en vårdavdelning för transplanterade och Daniel kom till CIVA, Centrala intensivvårdsavdelningen. De första dagarna såg allt bra ut för oss båda. Jag hade klarat operationen bra och kunde gå upp och gå efter någon dag. Efter ytterligare några dagar fick Daniel lämna CIVA och komma till samma avdelning som jag. Det innebar att vi var tillsammans ett par dagar innan jag skulle åka hem.

När jag hade åkt hem började Daniels värden försämras igen och han fick komma tillbaka till CIVA och hamnade i respirator. Hans värden fortsatte att bli sämre och sämre. De opererade bort den lever han hade fått av mig eftersom den hade fått precis samma skador som hans gamla lever. Han var alltså utan lever och fick mekanisk rening. Han sattes åter upp på listan, men ingen lever kom. Han dog 25 oktober 2001, 28 år gammal.

Levern är ju skapt så att den växer ut igen så idag är jag fullt återställd. Tyvärr har det inte gått att hundraprocentigt få fram orsaken till att Daniels lever förstördes så fort. Men det finns misstankar om att ett för högt intag av ett naturläkemedel kan vara en stor bov i detta.

Jag undrar hur livet hade varit idag om det funnits en hel lever till Daniel istället för den del han fick av mig. Den levern hade kanske inneburit att han hade levt idag. Det får vi aldrig veta.

Det är intressant att den som hade fyllt i sitt donationskort var Daniel. Vi andra i familjen hade inte gjort det. Daniels död öppnade våra ögon för organdonation på det mest smärtsamma sätt man kan tänka sig. Vi i familjen tog självklart snabbt ställning och registrerade oss i donationsregistret. Gör det du också! Ge livet en chans!

Håkan med familj.