När jag skriver detta närmar det sig 10år sedan vi förlorade vår fina Hampus. Mår vi bra? Ja, men det gör vi. Gör vi det hela tiden? Nej, det gör vi inte. Sorgesvallen kommer fortfarande och saknaden finns och är stundtals enorm men vi har alla valt att fylla livet med ljus, att försöka leva och det gör vi med livsplaner, barnbarn och genom att göra sådant som ger oss glädje. Ett ljus som följt oss är beslutet att låta Hampus ge av det liv han hade kvar att ge, om inte till oss så till någon annan som fått leva vidare. Att sorgen vi lever med besparades så många är som en glimrande stjärna i vår tillvaro. Aldrig, inte en sekund, har jag ångrat mitt beslut, trots att hela min kropp skrek nej när jag fattade det, det har ingen av oss, någonsin. Vi hoppas alla att de som fick denna gåva nu lever ett fint liv, att deras barn fått växa upp med sin mamma eller pappa, att mamma och pappa fått se sitt barn växa upp och att de, och alla andra i dess närhet, ser ett ännu större värde av livet och att de därför kan finna styrkan att fatta samma beslut som vi.
Vi firar fortfarande Hampus varje år. Vi firar dagen vi fick bli hans pappa, mamma, stora syster och som gjorde det möjligt att bli lillebror, dagen som var början till många fina minnen vi nu bär med oss varje dag. Helt ärligt så uppmärksammar vi inte den andra dagen men den gör sig påmind vare sig vi vill eller inte och då är det en stor tröst för oss att tänka på de som fått liv, om inte för evigt så i alla fall ett tag till. Varje dag är värdefull, inte minst för dem men också för alla runtomkring.
Janne