Att ge liv till en annan människa är stort. Att hjälpa en annan människa som är nära slutet, att vända om och fortsätta sitt liv, är hisnande.
Vår älskade son Kevin är vår hjälte. Han var en kämpe som nu kämpar vidare i världen på ett speciellt sätt. När han lämnade oss våren 2011, endast sex månader gammal, blev han himlens sötaste ängel. Vi tog beslutet att donera hans organ. Mitt i det mest meningslösa för oss, gavs mening och liv till andra. Idag vet vi att tre personer lever tack vare organen. För oss är det en otrolig styrka att det ur vår tragedi växte liv och framtid för någon annan.
Det är den största av gåvor, att ge och ta emot organ. En dröm för oss har alltid varit att få kontakt med en eller flera organmottagare, kanske få se ett foto eller allra helst få träffa dem. Det skulle vara oerhört fint och läkande för oss att få kontakt med dem. På något sätt skulle cirkeln slutas då.
Att ta sig vidare efter att ha förlorat sitt barn är en lång lång resa med djupa dalar, avgrunder och bergsbestigning, med en känsla av att jorden har slutat att snurra och att varje dag är lång som en evighet. Vi kom ut ur vår sorg fyllda av tacksamhet över det vi har, mer närvarande i livet och med fördjupade relationer med familj och vänner. I det inre finns alltid en plats för vår son, för minnen, längtan och kärlek.
Donation är en tung fråga, men oerhört viktig. Vi fick frågan om donation i vår livs mörkaste stund och för oss hjälpte det att vi tidigare hade bestämt oss för att donera våra egna organ.
Vår finaste kille lever alltid vidare som ett ljus i våra hjärtan. Att Kevins hjärta fortfarande slår i någon annans kropp och att hans organ ger liv är verkligen magiskt. Du lilla mirakel!
/Anna och Jonatan, Kevins föräldrar