Min historia började för flera år sedan. Vår son Björn drabbades av en djup depression då han var 18 år. Han repade sig aldrig. Björn, som var en frisk och stark ung man, ville inte längre leva.
Så svårt det var. Många är vi föräldrar som står maktlösa när våra barn är sjuka, vare sig det är kroppen eller själen som sviktar. Man vill göra allt och man gör allt man kan för att behålla sina nära, för att de ska bli friska och ta för sig av livet. Men så räcker det inte.
Vi pratade mycket om det, jag och Björn. ”Jag vill inte leva, men min kropp vill” sa han då han tidigare försökte avsluta sitt liv.
En dag i april lyckades han. Han kom snabbt till sjukhus men där kunde man inte rädda honom. Katastrofen var ett faktum. Efter ett dygn var han hjärndöd. Det går faktiskt inte att beskriva hur den tiden var. Orden räcker inte till.
Och så småningom får vi frågan om donation. En förälders värsta mardröm kan tyckas.
Det var inte så svårt som jag trott. Björn hade för flera år sedan, innan han blev sjuk, fyllt i ett donationskort. Det låg i hans plånbok. Och med den inställning som vi visste att han hade, så var det självklart att säga ja.
Jag vet att sex personer blivit hjälpta av Björn. Det var hans vilja och det känns bra. Jag tänker på dem ibland, undrar såklart hur det går. Det är bra tankar, att de fått en ny chans att fortsätta sina liv.
Jag tänker inte som så att min son fortsätter att leva genom andra. Nej, ett organ, vare sig det är ett hjärta eller en njure, så är det bara något vi behöver för att få vara just den vi är. Att andra har fått Björns organ då han själv inte behövde dem mer känns rätt naturligt. Björn gillade natur och vetenskap, och han hade säkert dissekerat sig själv om han bara kunde!
Saknaden efter Björn är stor. Livet blir sig aldrig likt igen.
Ändå finner jag tröst i att det fortsätter. Livet. Jag blir varm i hjärtat av att tänka på de som blivit friskare tack vare Björn. Jag är tacksam mot Björn för han själv hade tagit sitt beslut att han ville donera. Det var en stor hjälp mitt i allt det svåra.
Det är fint att läsa om alla här på MOD och det är så bra att kunskapen om donation sprids. Kan detta bidra till att fler tar ställning har vi gjort en stor insats.
Kram till er alla därute. Ni som lever för hoppet om nytt liv och ni som lever med saknaden av det käraste man har.
/Agneta