Idag skulle han ha fyllt 14 år, vår ängel.
Det var en tisdagsmorgon i oktober som vi hittade honom livlös i sängen. Vi gjorde HLR i vad som kändes en evighet innan ett enormt team med blåljuspersonal kom och fick igång hans hjärta. Han fick åka helikopter till sjukhuset och vi kom efter i en polisbil. I flera dagar var utgången oviss, det var oklart vad som hänt och hur det skulle gå, men på torsdagskvällen stod det klart att han inte skulle klara sig, han hade fått ett epilepsianfall och varit utan syre för länge.
Vi stannade med honom tills sjukhuspersonalen sa till oss för tredje gången att vi måste sova. När vi låg där i sjukhussängen som i dvala var det som att han berättade för oss att han vill donera sina organ, så vi bestämde oss innan vi ens fick frågan. Det här var vi helt överens om att han skulle vilja – trots att vi inte haft sådana samtal. Vi hade pratat mycket om religion och den kommande konfirmationen och han var tydlig med att det var inget för honom. Han var en supersmart unge med ett genuint intresse för vetenskap.
På söndagen skedde donationsoperationen, då var han 13 år gammal. Han var en smart och humoristisk tonåring med stor integritet och empati och han lämnar ett stort tomrum efter sig. Även om Willy är död så känns det fint att hans hjärta fortfarande slår, men i en annan människa. Den sista omtänksamma handlingen han fick göra var den största.
//Nina och Micke