Jag har fått många frågor senaste tiden om hur jag känner mig och hur jag hanterar den situation som världen befinner sig i just nu. För ja, jag tillhör riskgruppen och om jag skulle bli smittad finns det en risk att jag blir väldigt sjuk eller till och med dör. Så… är jag rädd?
Mitt bestämda svar på den frågan är nej. Jag känner ett större lugn än jag gjort på väldigt länge. För det finns ingenting ont som inte för något gott med sig. Det har jag fått bevis på upprepade gånger under hela mitt liv. Efter min första lungtransplantation då jag återigen blev dödssjuk och min älskade mamma i samma veva gick bort i cancer tyckte människor omkring mig att det var så orättvist. Att jag gått igenom nog med utmaningar. Och bitvis kände jag detsamma. Varför var jag tvungen att gång på gång kastas in i all denna sjukdom och elände? Varför fick jag inte bara vara frisk och njuta av livet nån gång?
Problemet är att när man är mitt i allt det jobbiga och tunga, då är det svårt att se ljuset och meningen med alltihop. Det är först efteråt som man kan förstå varför man var tvungen att gå igenom allt. Jag trodde att en lungtransplantation räckte. Att jag hade lärt mig det jag behövde lära mig, det vill säga att uppskatta livet, släppa mina rädslor och ge mina mål och drömmar fullt utrymme. Men jag hade fel. Min resa hade bara börjat. Det var under de sju månader jag var inlagd på lungavdelningen i Umeå i väntan på min andra lungtransplantation och varken kunde gå, äta eller andas ordentligt som jag fick möta mina rädslor på riktigt. Jag fick känna på hur det är att verkligen tro att man ska dö. För jämfört med denna period var jag “frisk” i väntan på min första transplantation. Ångest var till exempel inget begrepp som jag behövt bli närmare bekant med. Men dessa sju månader i det lilla rummet på NUS med oräkneliga timmar av dödsångest gav mig insikter och perspektiv som ett fortsatt friskt liv med mina första transplanterade lungor aldrig hade kunnat ge. Och för det är jag oerhört tacksam. Jag fick gå igenom exakt det jag behövde för att bli den person jag är idag. Som kan skriva och prata om Corona utan rädsla.
Rädsla paralyserar oss. Den stänger av vår intuition och sänker kroppens eget försvar. Och är det något vi inte vill sänka just nu så är det vårt immunförsvar. Hur överväldigande rädslan än kan kännas så måste vi ta över makten över våra egna tankar. Tankar som fokuserar på sjukdom, panik och död sprider en negativ och tung energi över både oss själva och människor omkring oss. Sociala medier svämmar över av artiklar och uttalanden som får oss att fokusera på allt det negativa vilket får hela världen att drabbas av kollektiv panik. Så vad kan vi göra?
Känner du dig rädd och orolig, försök skifta fokus. Stäng ner sociala medier en stund och gör något du mår bra av. Har du djur? Klappa dem. Har du en favoritfilm som alltid får dig på bra humör? Se den. Eller har du kanske en spellista med världens bästa dansmusik? Dansa loss i vardagsrummet en stund då! Försök att skaka av dig den tunga energin som vi just nu samlat på oss. Fundera över vad du är tacksam över. Har du tak över huvudet? Mat på bordet? Familj, vänner eller djur som älskar dig? Hur tungt och mörkt det än känns finns det alltid saker att vara tacksam över. Tacksamhet är läkande och ett oerhört effektivt sätt att komma bort från negativa tankar.
Precis som alla mina största livsutmaningar resulterat i att jag kommit ut ljusare och starkare på andra sidan är jag helt övertygad om att jorden kommer göra detsamma när allt det här är över. Miljön har redan blivit bättre, massor av människor har klivit fram och visat att det finns oerhört mycket medmänsklighet och vänlighet till den som behöver hjälp. Att folk har bunkrat toapapper och värktabletter så hyllorna gapar tomma är inte för att de skiter i andra människor, de är rädda och gör vad de kan för att hantera det. Vi tänker inte logiskt när vi är rädda. Därför måste vi tillsammans försöka bryta denna massiva rädsla med omtanke och framtidstro. Att hata och peka finger leder bara till mer negativ energi. Vi behöver hjälpa och stötta varandra istället tills denna prövande tid är över. För den kommer att passera. Precis som allt annat i livet. Men tills dess behöver vi sprida ny, positiv energi samtidigt som vi tar vårt ansvar utifrån rådande säkerhetsuppmaningar.
Jag är full av hopp och övertygelse om att detta är det bästa som har hänt vår planet på väldigt länge. Ett enormt och viktigt skifte till det bättre är på väg. Så låt inte rädslan vinna. Vi är alla mycket starkare än den. ❤️
/ Amanda
Amanda somnade in sommaren 2021 efter en tids sjukdom.