Det är tidig förmiddag, torsdagen den 25/2 2016, jag är hemma och ledig från jobbet. Det är en ljus och klar vinterdag. Jag står i köket och plockar med disken då mobilen ringer, ett 070-nr jag inte känner igen. Nån från barnens skola kanske? ”Hej, det här är från Sahlgrenska sjukhuset. Du förstår kanske varför jag ringer? Vi tror vi har en lever och njure som kan passa dig”. Jag skriker rakt ut och börjar gråta hejdlöst. Dagen jag väntat på i så många år har kommit! Jag ska äntligen få bli frisk!
Jag heter Helena Classon är 42 år och bor med min man och våra två pojkar i ett litet samhälle utanför Umeå. Jag har en medfödd, ärftlig sjukdom som heter PKD – polycystic kidney disease. En vävnadsdefekt gör att vätskefyllda cystor (blåsor) bildas i njurarna. Cystorna växer långsamt i antal och storlek. Man kan ha från några få till hundratals cystor i vardera njure. Den normala njurvävnaden förstörs allt mer vartefter cystorna växer till. Till slut blir njurfunktionen så dålig att enda utvägen att bli frisk igen är att genomgå en transplantation och få en ny njure.
I mitt fall drabbades även levern och det var den som till slut gjorde att jag i augusti 2015 sattes i transplantationskö. Levern var så kraftigt förstorad av alla cystor att jag såg ut att vara gravid i nionde månaden. Allt blev ihoptryckt i buken och den var stenhård. Jag tappade matlusten och magrade. Jag blev trött och hängig och mådde väldigt dåligt. Även om mina levervärden var goda sattes jag upp på väntelista för transplantation. Det fanns inget annat alternativ. Att skjuta för länge på operationen skulle innebära alltför stora risker när transplantationen väl skulle bli av, levern skulle då vara ännu större och njurarna ännu sämre. Eftersom mina njurvärden var på väg utför bestämdes det att jag även skulle få en ny njure under samma transplantation.
Jag var otroligt nervös inför operationen. Jag visste ju att en levertransplantation är en av de största operationerna man kan gå igenom. Och nu skulle de göra en dubbel transplantation. Tänk om det inte skulle gå bra! Tänk om jag skulle dö? Tänk om mina små pojkar snart inte har någon mamma längre, min man ingen fru…
Men operationen gick bra! Jag fick en ny njure och lever och även om sjukhusvistelsen blev lång och det tog månader innan kroppen var hel och stark igen så var det värt det! Jag fick mitt liv tillbaka och de som älskar mig fick mig tillbaka. Och det tack vare att en annan människa valt att efter sin död donera sina organ. För det är jag evigt tacksam!
Ta ställning och bli organdonator du också!