Tack till min modige donator!
Den 1 november 2023 transplanterades jag på Huddinge sjukhus, med en njure från en levande donator.
Vägen dit som njursjuk har varit lång, men jag har haft turen att få ha ett roligt och händelserikt liv hittills trots min sjukdom. När jag var 18 år konstaterades det att jag hade Glomerus nefrit (njurinflammation). I nästan 30 år har jag gått hos samma professor som varit med mig längs hela resan.
Jag har deltagit i många studier och njurfunktionen har sjunkit i långsam takt. Det har varit en del hinder längs vägen. Perforerad tarmficka 2018 och operation av bisköldkörtel 2014. I samband med min graviditet 2010, som var en riskgraviditet, så konstaterades havandeskapsförgiftning efter att vår dotter fötts efter en igångsättning.
Vi fick komma hem, men jag fick åka in akut och det var nära att jag inte klarade mig den gången. När jag kom in i njursvikt stadie 5, som sammanföll med att pandemin börja lätta, så sa läkaren att det var dags att försöka hitta en donator. I samband med detta fick jag också börja fundera på dialysform. Det var en väldigt tuff tid för alla som var i riskgrupp under pandemin.
Nu skulle jag få börja leva lite mer normalt i samhället igen och då började min kropp att strejka. Tröttheten, huvudvärken, minnet, förvirring, illamåendet och klådan var ett faktum. Efter två år när personer i min familj och vänner testat sig, funderat och nekats, så fanns en lösning. En fantastiskt osjälvisk person i min närhet ville ge mig en njure och blev godkänd! Vilken lycka, vågade man tro att det var för bra för att vara sant? Jag hade inte börjat med dialys ännu, höll strikt på proteinintaget och daglig motion.
Operationen var planerad till 20 september och jag hade satt in en CDK och påbörjat aferesbehandling, då vi var blodgruppsinkompatibla. Dagen innan operationen testade min donator positivt för covid19 utan symptom. Operationen blev uppskjuten och 1 november var det dags igen. Så nervös jag var nu. Äntligen blev operationen av, personalen klappade händerna när jag rullades in på operation. Vilken känsla! Operationen blev lyckad, njuren kom igång redan på operationsbordet och på uppvaket kissade jag 6.5 liter. Jag var medtagen men så lycklig. Hjärnan lättade redan där och då och alla färger blev ljusare!
Sen blev det några tuffa dagar för både mig och donatorn, men några goda skratt och promenader i korridoren med gåstöd där emellan. Det tillstötte lite problem efter jag kom hem, en propp i lungan, fosfatbrist och blodbrist. Fortfarande hänger inte riktigt elektrolyterna och mineralerna med. Läkarna säger det kommer ordna upp sig och det tvivlar jag inte på. Jag har en njurfunktion på nästan 90%, så en riktig supernjure bor i min kropp.
Jag jobbar heltid nu efter sommaren och fyller 50 i slutet på augusti. Min energi har kommit tillbaka och jag och min familj kan njuta av att göra saker tillsammans med en mamma som har ork och är pigg och glad och nyfiken på framtiden. Senaste tiden har varit lite omtumlande, för vetskapen om att jag är njurfrisk är overklig och allt känns så mycket enklare. Jag kan faktiskt sluta kämpa och börja njuta av livet. Jag vill tacka all fantastisk personal på transplantation – vårdavdelningen och mottagningen, kurator och fysioterapin.
Jag förstår att det är få förunnat att ha en professor vid sin sida som kan lära ut allt om njurar, kost och motion genom åren, så man kan må så bra som möjligt under njursjukdom. Det är jag mycket tacksam över.
Till min modige donator, tack för att du gav mig livet åter!
//Jessica