Den 6 maj 2016 hade jag haft ont i huvudet i ett par dagar och det blev inte bättre. Tre veckor tidigare hade jag fött mitt andra barn och kanske hade det med saken att göra. Det var Kristi himmelsfärd och mycket hade stängt, även min husläkare. Jag ringde min vän Tina som kom för att köra mig till sjukhuset.
Jag blev snabbt sämre. Det tog mig en timme att klä på mig, jag kräktes hela vägen ut till bilen (i en påse faktiskt) men jag oroade mig inte. Jag var för trött. Vi kom till Östra sjukhuset. Jag fick en rullstol, utan fotstöd, så jag skulle hålla upp fötterna men orkade inte. Det är det sista jag minns, och det skulle kanske ha varit det sista minnet i hela mitt liv, men tre veckor senare vaknade jag upp.
Då hade jag opererats massor av gånger och fått multipel organsvikt vid något tillfälle. Mitt hjärta hade stannat den där dagen och nu låg jag på thoraxintensiv-vårdsavdelningen. Jag hade varit nära döden och de hade till och med ringt hem vid något tillfälle för att säga att jag förmodligen inte skulle överleva natten. Personalen var helt fantastiskt. Jag kunde inte prata först och hade legat i respirator. Jag kunde inte gå, inte ens sitta upp, för muskler tillbakabildas när man ligger still i tre veckor. Det krävdes mycket träning och tid för att lära mig att gå igen.
Jag fick mycket besök av familj, släkt och vänner. Min syster flyttade tillbaka från Australien. Mitt hjärta drevs av en Excor, en maskin som pumpade runt blodet. Den såg ut som en rullväska som jag drog runt på och den lät hela tiden. Ljudet blev en trygghet. Det var otäckt när de var tvungna att laga den, vilket hände ett par gånger, hjärtat slog knappt alls utan den.
Björn Nyberg, som jag gör musik med, kom på att vi kunde spela in en låt med min Excor och det gjorde vi. Jag var med i Aktuellt, Landet runt och Expressen och berättade om låten och min ovanliga situation.
Jag var på Sahlgrenska i nästan ett halvår innan de hittade ett nytt hjärta till mig. Jag ville inte ha det. Till skillnad från alla historier jag läst, skriva av lyckliga transplanterade, så kände jag ingen lycka när samtalet kom. ”Hej, jag är transplantationskoordinator. Vi har ett hjärta till dig”. Jag ville bara att mitt eget hjärta skulle börja slå igen.
Samtidigt kände jag, och känner, en enorm tacksamhet till den person som valde att donera sitt hjärta och till Sahlgrenskas personal som räddade mitt liv. Vilken gåva. Jag får fortsätta mitt liv, se mina barn växa upp och göra mer musik.
Låten som jag och Björn Nyberg gjorde. I början så är det min Excore som låter:
https://open.spotify.com/track/0PZFBRmeLLWdBAKLyMLznl?si=OGqkYjatQ0qh6WIU4SaZLA