Jag föddes helt vanligt och såg frisk ut, men efter ca en månad och min gulsot som man först trodde va bebisgulsot aldrig försvann. Upptäckte man efter utredningar att jag inte hade några gallgångar från levern till tarmen och blev helt plötsligt allvarligt sjuk.
Flera operationer för att försöka fixa nya gallgångar. Men aldrig vill de fungera. Stopp på stopp i gallgångarna. Till slut för att överleva behövde jag en transplantation. Men 1987 va detta ingen vanlig operation som det är idag. Så mina föräldrar lämnade bort sin lilla dotter på 16 månader helt i läkarnas händer.
För dem fanns de inget annat val. Antingen så skulle jag dö av att levern slutade att fungera. Eller så fick dem lita på läkarna och ge mig chansen att kanske få några år till med mig.
Efter transplantationen sa läkarna att dem skulle räkna med 10 år och att jag då kanske skulle behöva göra en ny transplantation. Men idag 29/4 är det 30 år med samma lever som då. Så mina föräldrar fick och skall få många år till mig med.
Nu är jag 31 år och är själv mamma. Livet har gått mycket upp å ner, men lever ett normalt liv ändå.