Nu har det gått ett år och jag har firat min mammas 80-års dag. Samma dag firade jag ett år med min nya lever.
Det här året har varit tufft, jobbigare än jag någonsin kunde tro. Men jag är så otroligt lycklig över att få leva och att jag fått en andra chans. Som jag skrev tidigare så har återhämtningen inte varit en dans på rosor. Jag har brottats med lågt blodtryck, njursvikt (under kontroll nu, men ingen vet framöver), CMV-virus, tremor (darrningar), hudproblem, dyspné (andfåddhet). Listan är lång och inte minst att man ska hänga med i svängarna psykiskt.
Så nu när årsskiftet kom skulle jag börja jobba lite grand 25 procent (undersköterska inom äldreomsorgen). Det gick bra till en början så efter två månader skulle jag gå upp på 50 procent men det höll bara någon vecka – alldeles för påfrestande fysiskt och psykiskt – så 25 procent igen.
Nu i maj kom nästa bakslag. Jag lades in akut för låga kaliumvärden och i samma veva gjordes en magnetröntgen, där de fann att min nya lever formförändrats. Efter en akut biopsi som visade endast lätt fibros. Gjorde en datortomografi, där hittades en cysta på bukspottkörteln och att blodflödet till och från levern inte är hundra men inget akut görs i nuläget.
Allt, tillsammans med nya fynd, gjorde att jag blev sjukskriven på heltid igen, för kronisk trötthet och besvär fysiskt och mentalt. Men jag försöker komma igen till hösten. Tack för svensk sjukvård och skänker en tanke till min donator och läkaren som gjort det möjligt för mig att leva.
Mvh
Carola Garding