Det blev min tur!
Jag ligger på sal nr 5 på avdelning K87 på Huddinge Sjukhus. Vårddygn sex faktiskt.
Klockan är typ halv elva på kvällen men jag har lite svårt att sova pga biverkningar i form av skakningar från alla mediciner som jag fått börja äta. Jag är njurtransplanterad sedan fem dagar tillbaka.
Det är helt galet att tänka på det. Jag har en ny njure i min mage, och vad den jobbar på! Jag är så oerhört tacksam!
Jag var nyss fyllda 35 år när jag fick lov att starta bloddialysbehandling då mina njurar inte kunde rena min kropp längre.
Det var starten på en lång och extremt jobbig period i livet. Ganska exakt 34 månader stod jag som aktiv på väntelistan, dock med två pauser, en för Covidinfektion och en för misstänkt sepsis (blodförgiftning). De 34 månaderna var långa! En efter en blev mina dialyskompisar inringda. För de allra flesta har det gått bra, men för någon gick det inte alls bra. Men här ligger jag, och för mig har det hittills gått bra. Peppar, peppar!
Tänker på så mycket saker här, det konstiga är att jag känner en sån stark tacksamhet för mina 4,5 år i bloddialys. Det är som att om jag inte hade upplevt dem så hade jag kanske inte känt den enorma lyckan och tacksamheten som jag är så fylld av idag? Jag har byggt upp så mycket kunskap kring min sjukdom och har så bra koll på mina prover och värden så att jag känner att jag har god insikt i hur jag ska förvalta denna gåva och chans till nystart.
Livet ser väldigt annorlunda ut nu, mot sist jag skrev något för MOD. Men jag tänker verkligen njuta av en dialysfri vardag och känna lyckan varje dag för denna fantastiska gåvan jag fått. För det är verkligen en gåva! En anonym donator har donerat sitt organ till mig efter sin död, så att jag kan fortsätta att finnas! Blir så djupt rörd när jag tänker på det!
Tack du fina människa för den vackraste av gåvor!! 
// Jonna Nestius