Vad hände sen? Linda, levande donator
Nu har det gått 6 år sedan pappa fick en njure av mig, årsdagen är faktiskt onsdagen den 9/9. Då firar vi som vanligt med en god middag och bubbel.
Jag har inte ångrat att jag ställde upp som donator en enda sekund, inte en enda, tro mig. Jag anser att insatsen som donator är minimal jämfört med att pappa fick livet tillbaka. Efter många år av sjukdom och elände så fick mamma och pappa åter igen livskvalitet i sina liv. Under de här 6 åren har de kunnat resa igen, njuta av hem och trädgård, barn och barnbarn. Nu orkar pappa återigen följa äldsta barnbarnet Elias hockeymatcher i Rögle tröjan i Catena Arena och andra barnbarnet Milla på hästryggen. Pappa kan packa sina fiskesaker och ge sig iväg för att prova fiskelyckan igen, efter att spöna vilat i så många år. Ingen av oss anhöriga vågade nog tro att det skulle kunna bli så här bra.
Pappa tar verkligen vara på livet och säger ofta att varenda dag är bonustid. Hade inte Corona satt stop hade vi varit på vår gemensamma semestervecka i Turkiet i sommar med hela familjen. Pappa sa för flera år sedan att hans resväska aldrig mer skulle användas men så blev det inte, tack och lov. Med en fungerande njure öppnade sig möjligheten för utlandssemestrar igen! Vi laddar för sommaren 2021.
Till er som funderar på att donera, gör det!! Även om det är till en äldre person så gör det! Du kan ge denna person och dess anhöriga livskvalitet igen, ett liv värt att leva! Jag mår alldeles prima och ska snart på min årliga kontroll igen. Jag ser det som en besiktning av min kropp som jag aldrig gjort annars om jag inte var donator. Ännu en fördel med att vara donator.
Ta hand om er och varandra.
Linda
Första delen av Lindas historia kan du läsa här.