Min första publicerade historia handlade om mitt liv fram till jag fick en ny njure 2007 och slutade med aortaklaffsoperation hösten 2017. Det var en mycket jobbig operation. Jag fick ligga länge på sjukhuset för tiden efter blev besvärlig. På grund av min SLE (en autoimmun reumatisk sjukdom), fick jag oerhört ont i ryggen och kunde inte ligga i sängen på elva dygn – jag satt upp och sov!! Sedan drabbades jag av lunginflammation och hjärtat slog i fel rytm. Det löste sig efter medicinering och vila. När jag äntligen kom hem mådde jag relativt bra i några dagar, men började sedan få feber, kräkningar mm. Jag åkte till sjukhuset, blev inlagd på en medicinsk akutvårdsavdelning där de tog massor med prover, men hittade ingen pågående infektion. Jag åkte hem efter fyra dagar. Efter ytterligare några dagar kom symptomen tillbaka!!
Till sjukhuset – igen! Då äntligen hittade de vad som var fel – blodförgiftning! En bakterie som vi normalt har i de övre luftvägarna hade letat sig ut i mitt blod. Jag blev inlagd på avdelning igen och en intensiv och långvarig antibiotikabehandling sattes in. Som tur är bor vi nära sjukhuset så vi hittade en fungerande lösning för alla behandlingarna – tre gånger/dag. Jag kom till sjukhuset kl 08:00, åt frukost, fick min behandling och åkte hem, återkom kl 16:00 och kl 22:00. Så höll det på i tre veckor och till slut gav det sig. Äntligen, efter tre månaders sjukskrivning, fick jag börja jobba igen. Natten innan första dagen fick jag naturligtvis urinvägsinfektion. Det var artonde gången det året! Suck! Efter det har jag ätit antibiotika kontinuerligt och inte haft en enda urinvägsinfektion.
Livet fortsatte under 2018, med jobb, hem och – hund! I maj fick jag frågan om jag kunde hjälpa en dam att ta hand om hennes hund, eftersom hon skulle byta höftled. En alldeles fantastisk hund vid namn Chico. I september, när damen skulle ha tillbaka sin hund, kom hon med ett förslag om att vi skulle ”dela” på honom. Vi hade den 14 dagar i taget och det fungerade fantastiskt bra. Chico var med mig på jobbet och var helt underbar med eleverna. Under hösten 2019 blev damen plötsligt dålig och inlagd på sjukhus. Det visade sig att hon hade fått en hjärntumör. Hon kom så småningom till en palliativ avdelning där man fick komma på besök med hund. Damen var nöjd med sitt långa liv och så lycklig över att Chico fått en ny familj. Vi hade på ett tidigt stadium pratat om att jag skulle ta över Chico om det hände henne något. Jag och Chico var där dagen innan hon dog. Då hade hon, enligt dottern, tappat talet, men viskade: ”Mattes lilla hund”. Det var oerhört sorgligt för jag hade verkligen blivit förtjust i henne. Några veckor senare var både jag och Chico med på begravningen.
Under de sista åren har jag fått mer och mer besvär av mina fötter, speciellt den ena. Efter att ha amputerat två tår våren 2019 blev det något bättre, men under 2020 har jag fått besvär med ett inflammerat senfäste på utsidan av foten. Det går tyvärr inte att göra något åt det. Jag har formgjutna sulor och specialskor, men har insett att detta är något jag måste leva med. Det är psykiskt påfrestande att ha ont för varje steg man tar, men det är som det är. Jag kämpar på – som vanligt.
Jag är fortfarande så himla tacksam för livet, för att jag har min familj och för världens bästa sjukvård!!
Ha det bäst!! // Maria