”Vad hände sen?” Thomas, lungtransplanterad
Nu vill jag ge er fortsättningen från min historia. Vad hände sen? Jo, mycket positivt men även några negativa saker hände.
Jag började att arbeta igen på 50 procent som efter ett tag ökades på till 75 procent. Det kändes bättre och bättre. Att känna att man orkar är mäktigt! Min kropp blev sakta men säkert starkare. Jag hann jobba i drygt fem månader när plötsligt Covid-19 dök upp. Min arbetsgivare tyckte att jag och några andra i riskgrupp skulle åka hem tills det gått över.
Klart man under denna perioden var rädd, försiktig och isolerade sig i hemmet med sambon. Efter fem månaders ”permission” var det dags att börja jobba igen. På mitt jobb var det ok att spärra av min arbetsplats så att det var möjligt för mig att arbeta.
Min hälsa: Efter den andra transplantationen blev jag raskt starkare och friskare. Livet var inte så roligt bara med den hemska pandemin. Jag har klarat mig ifrån att bli smittad och till idag tagit fem sprutor mot Covid-19. Har antikroppar och mår jättebra idag.
Men innan jag nådde dit jag är idag så blev jag opererad för ljumskbråck i höstas och i januari i år fick jag en blodpropp i vänster ben och många blodproppar i lungorna. Jag var inlagd på sjukhus några dagar. Där kunde det slutat illa men det gick bra. Sjukskriven på 100 procent igen! Slut på det negativa!
Den 1 juli i år så började en ny lag om transplantationer att gälla. I samband med det så blev Liselotte och jag intervjuade av Radio Malmöhus. Liselotte har upplevt detta med transplantationer från bägge hållen. Hennes före detta man dog hastigt i hjärnblödning och blev donator till ett antal personer. Och sedan träffades vi…
Jag har nu kommit så långt i min återhämtning att jag troligtvis kommer att bli helt friskskriven. Helt otroligt, men det var mitt mål från början!
Jag ger aldrig upp!
Tack till MOD för att jag får dela med mig… Till er som jag varit eller är mentor till, vill jag önska ett stort LYCKA TILL! ♥️ Tack för mig.
//Thomas Malmberg